Frågelådan

● I Tjänsten för Guds rike för februari 1977 hette det ”att åtminstone två böcker bör studeras med alla människor som kommer med i sanningen”, och det framhölls vidare att man bör fortsätta att studera med den som blir döpt tills han eller hon har studerat igenom två publikationer. Gäller detta också någon som varit döpt ett år eller så men som kanske inte har studerat igenom två publikationer?

Det är utan tvivel bra för nydöpta personer att bli fast rotade i tron och i kristna principer genom ett personligt studium av Skriften. (Kol. 2:7) Det är uppenbart att mycket av inlärningsprocessen för en ny lärjunge måste försiggå efter dopet. (Se Matteus 28:19, 20.) Om det alltså tycks vara så att en döpt förkunnare definitivt behöver personlig hjälp för att fullborda ett grundligt studium av minst två av Sällskapets publikationer genom bibelstudieanordningen i hem, då bör utan tvivel någon studera med honom. I så fall bör den som leder studiet rapportera detta studium och studietiden som tid i tjänsten på fältet och varje studietillfälle som ett återbesök till dess att man studerat igenom två publikationer.

Om du regelbundet är närvarande vid församlingsbokstudiet, kanske du finner att du får den andliga uppbyggelse du behöver. Men om du inte har studerat igenom två böcker och menar att du eller din familj behöver ytterligare hjälp, varför då inte vända dig till tillsyningsmannen för bibelstudiearbetet och fråga om någon kan leda ett studium med dig?

● Är det i sin ordning att spela in offentliga föredrag som hålls av bröderna och sedan sälja kopior av sådana inspelningar till andra?

I och med att bärbara kassettbandspelare börjat användas på senare år har många bröder börjat spelat in tal som de hör vid sammankomster, i Rikets sal och vid speciella möten. Ibland spelas dessa tal upp för andra medlemmar av familjen eller för personer, som inte kan komma till mötena på grund av vacklande hälsa eller invaliditet, såväl som för andra personer som inte var närvarande när talet hölls. Ibland lyssnar de som gjort inspelningarna själva på dem för att få personligt utbyte.

Det tycks inte vara något att invända mot att man spelar in sådana tal för sin egen skull eller till nytta för andra som inte kunnat höra talen. Men hur förhåller det sig, om man skulle kopiera sådana band och sedan bjuda ut dem till försäljning bland bröderna och göra det hela till ett kommersiellt företag? Ibland händer det att någon gör detta utan att ens be den person om tillstånd som höll talet. Det är en sak att spela in en talares föredrag; det är något helt annat att kopiera hans tal och sälja det åt andra med eller utan tillstånd. Om man börjar sälja sådana band, blir det en kommersiell angelägenhet, och detta blir ett störande element i församlingarna. Det vore därför bra att undvika detta oetiska företag att sälja sådana band.