”Uppför er som män”!
1 När vi talar med människor i deras hem eller vid andra tillfällen, säger ofta mannen i huset att det är hans hustru som sköter om religionen i familjen. Det är uppenbart att flertalet av kyrkobesökarna i dag är kvinnor och inte män. Bland Jehovas vittnen spelar mannen emellertid en viktig roll, eftersom bibeln ger honom ansvaret att ta vård om familjens och församlingens andliga intressen. — 1 Kor. 16:13.
2 När en man således visar intresse för familjens andliga välfärd och tar ledningen i den religiösa verksamheten, lägger andra många gånger märke till detta. Vi gläder oss då vi får se män förena sig med oss genom bibelstudium och mötesnärvaro och därpå gå framåt och bli döpta och vinna ytterligare mognad. Det är verkligen en tillfredsställelse att ha dem bland oss, och vi ser fram emot deras vidare framåtskridande, så att de kan hjälpa till med att ge de fårlika i församlingen andlig omvårdnad.
3 Äldste i församlingen har ett tungt ansvar. De skall inte enbart ta vård om sig själva och sina familjer, utan de måste även ha intresse för andras andliga behov. De får ofta ge ut av sig själva till långt fram på kvällen för att behandla andras problem och försöka att ge dem skriftenliga råd. Äldste behöver veta var de rätta råden finns i bibeln och hur man skall ta hand om problem på ett kärleksfullt och vänligt sätt. Dessa bröder är djupt uppskattade av alla i församlingen.
4 Bröderna har en stor och viktig uppgift, då det gäller att ta vård om sina egna familjer. Ibland kan det tyckas vara en otacksam uppgift, i synnerhet då barnen tycks vara negativt inställda till sitt ansvar att vara med vid möten och utveckla ett gott kristet samvete. Vi erinrar oss ett fall med en far, som för någon tid hade låtit sina barn få en i det närmaste total frihet att komma och gå som de själva önskade och inte krävde något av dem, då det gällde att bygga upp en andlig personlighet. Så kom då den dag, då han insåg att han måste göra någonting. Hans två tonåriga barn sade att han var mycket bestämd och yrkade på att de skulle börja ett allvarligt studium i bibeln. Det var inte så lätt till att börja med, men som barnen berättade: ”Vi kunde förstå av hans fasta, kärleksfulla ton att han tog den bibliska kunskapen allvarligt.” Dessa barn gjorde kunskapsmässiga framsteg, och de kommenterade: ”Vi överlämnade vårt liv åt Jehova och blev döpta, och snart därefter började vi som pionjärer. Nio år har gått sedan dess, och vi har aldrig beklagat att pappa var bestämd mot oss.” Kan du föreställa dig hur tacksam denne far måste vara över att få se vilken belöning det ger att tillämpa bibelns principer och hur detta bygger upp barnens uppskattning?
5 Det är gott att se att många yngre bröder gör goda andliga framsteg och att en del sträcker sig efter ytterligare ansvar. En del bistår med olika sysslor som är till god nytta i församlingen, och andra har redan blivit förordnade såsom biträdande tjänare och äldste. Alla bemödar sig emellertid att arbeta för sina bröders och familjemedlemmars intressen. I stället för att vara lika flertalet människor i dagens samhälle, som överlåter religionen åt kvinnorna, så är dessa våra bröder till stor hjälp för den ”trogne och omdömesgille slavens” klass, när det gäller att ta hand om Herrens intressen som den blivit anförtrodd. Må Jehova fortsätta att välsigna dessa, och må han fortsätta att utöka deras led under den tid som ännu återstår, på det att vi alla må få nytta av deras kärleksfulla arbete.