”Lysning” och ”lysningskalas”
1 Sällskapet har fått kännedom om att det på sina håll förekommit s. k. lysningskalas och även lysning i kyrkan före vigsel mellan två Jehovas vittnen. Varken det ena eller det andra bör förekomma, när det gäller sanna kristna, och det av följande skäl.
2 Enligt tidigare svensk lag skulle lysning ske tre söndagar i rad i kyrkan i brudens ”hemförsamling”. Detta upphörde att vara obligatoriskt år 1969, men kan numera ske frivilligt, dock ej tre gånger, utan endast en gång. Sådan lysning har sedan gammalt kyrklig karaktär. Enligt en regel, härstammande från det lateranska mötet år 1215 och redan året därpå genom ett påvebrev påbjuden till efterlevnad i Sverige, skulle varje vigsel föregås av tre lysningar, tre söndagar i rad i kyrkan.
3 Självfallet är kristna par inte intresserade av att frivilligt begära sådan lysning i kyrkan, och det hur vanligt det än är av traditionella skäl på orten. Däremot ansöker man ju om s. k. hindersprövning hos pastorsämbetet, som i vart fall tills vidare har viss folkbokföring om hand. Hindersprövningen som sådan har nämligen ett rent rättsligt syfte, vilket numera inte är fallet med lysningen.
4 Av vad som ovan sagts faller det sig också helt naturligt att sanna kristna inte önskar ha ”lysningskalas” en tid före sin vigsel. Om man av ett eller annat skäl önskar ha en mottagning, till vilken släkt och vänner inbjuds, bör man vara noga med att i så fall inte benämna denna ”lysningskalas”, eftersom vi som kristna vill hålla oss så långt borta som möjligt från att omfatta hedniska uttryck och sedvänjor.