Frågelådan

◼ När församlingen blir ombedd att hjälpa till med att ordna en begravning kan följande frågor uppstå:

Vem bör hålla begravningstalet? Det bör familjemedlemmarna bestämma. De kan välja vilken som helst döpt broder som har en god ställning. Om äldstekretsen blir ombedd att ordna med en talare, kommer den vanligtvis att välja en duglig äldstebroder som håller ett tal grundat på Sällskapets disposition. Vi håller inga lovtal över den avlidne, men det kan vara lämpligt att rikta uppmärksamheten på föredömliga egenskaper som han eller hon visade.

Kan man använda Rikets sal? Ja, om äldstekretsen har gett sin tillåtelse och om begravningen inte inkräktar på ordinarie möten. Rikets sal kan användas, om den avlidnes anseende var gott och om han eller hon antingen var medlem av församlingen eller ett minderårigt barn till en församlingsmedlem. Om individen var allmänt känd för att leva på ett okristligt sätt eller om det finns andra faktorer som skulle kunna kasta en ofördelaktig skugga på församlingen, kan de äldste besluta att Rikets sal inte får användas. — Se Organiserade för att fullgöra vår tjänst, sidorna 62, 63.

I vanliga fall används inte Rikets sal vid begravningar av icke troende. Undantag kan göras om de efterlevande är aktivt förbundna som döpta förkunnare och flertalet i församlingen känner till att den avlidne var gynnsamt inställd till sanningen och känd bland allmänheten för att vara hederlig. Inga världsliga seder får ingå i programmet.

I samband med att de äldste tillåter att Rikets sal används, kommer de att begrunda om det enligt sed förväntas att kistan är med i Rikets sal under begravningen. Om så är fallet, kan de tillåta att kistan förs in i lokalen.

Hur är det då med världsliga människors begravningar? Om den avlidne hade ett gott rykte hos allmänheten, skulle en broder kunna hålla ett tröstande bibliskt tal i gravkapellet eller vid graven. Församlingen kommer att tacka nej till att ta hand om en begravning av någon som var känd för ett omoraliskt, olagligt handlingssätt eller vars levnadssätt i hög grad stred mot bibliska principer. En broder skulle absolut inte hålla en gemensam begravningsakt tillsammans med en präst och inte heller en begravningsakt som äger rum i någon av det stora Babylons kyrkor.

Vad gör man om den avlidne var utesluten? Församlingen bör i allmänhet inte engagera sig. Rikets sal skall inte användas. Om den avlidne hade visat prov på ånger och en önskan att bli återupptagen, skulle en broders samvete kunna tillåta honom att hålla ett bibliskt tal i gravkapellet eller vid graven för att vittna för icke troende och trösta släktingarna. Men innan brodern bestämmer sig för det, skulle det vara förståndigt av honom att rådfråga äldstekretsen och ta hänsyn till vad den rekommenderar. I sådana fall där det inte skulle vara förståndigt av den brodern att vara engagerad, kanske det är lämpligt att en broder som tillhör den avlidnes familj håller ett tal för att trösta släktingarna.

Ytterligare anvisningar finns i Vakttornet för 15 oktober 1990, sidorna 30, 31; 15 december 1981, sidan 23; 15 juli 1980, sidorna 5–7; 1 oktober 1978, sidorna 5–8; 1 oktober 1977, sidan 453; 1 juli 1970, sidorna 310, 311; samt Vakna! för 8 september 1990, sidorna 22, 23, och 8 augusti 1977, sidorna 12–15.