7A Kobror reagerar för ljud

Ps 58:4b, 5a – ”Döva som kobran, som täpper till sitt öra, som inte lyssnar till ormtjusarens röst.”

Under rubriken ”’Tjusas’ ormar av musik?” hette det i The New York Times för 10 januari 1954, del 4, sid. 9, med hänvisning till Ps 58:4, 5: ”Doktor David I. Macht, farmakolog vid Mount Sinai Hospital i Baltimore, är en av världens ledande auktoriteter när det gäller kobrans gift. (Kobragift är ett erkänt läkemedel till exempel vid vissa blodsjukdomar.) Doktor Macht meddelade att han i sitt arbete med kobror och kobragift lärde känna ett antal välutbildade hinduiska läkare från skilda håll i Indien. Alla var ense om att kobror reagerar för vissa toner från pipor eller flöjter. Vissa former av musik stimulerar djuren mer än andra former, enligt läkarna. Indiska barn, som leker i mörkret ute på landet, blir rentav förmanade att inte sjunga, för att ljudet inte skall locka fram kobror, sade han. Doktor Macht förklarade att Shakespeare, som upprepade gånger omtalar ormar som döva djur ..., bara upprepade en vanlig missuppfattning. Däremot, framhöll dr Macht, hade psalmisten rätt, då han i Psalm 58, vers 5, antydde motsatsen, nämligen att ormar kan höra. ... Tvärtemot vad vissa naturforskare påstår, sade dr Macht, låter sig ormar ’tjusas’ av ljud, inte av ormtjusarens rörelser.”

Ett liknande vittnesbörd har framkommit i förordet till en artikel i den tyska zoologiska tidskriften Grzimeks Tier, Sielmanns Tierwelt för juli 1981, sid. 34, 35, där författaren berättar om en kobra som bodde i en termitstack på hans mark på Sri Lanka. Han bad en ormtjusare fånga den fritt levande ormen och få den att dansa. Han skriver: ”Sedan jag hade försäkrat min gäst om att det verkligen var en kobra som bodde där, satte han sig ner framför termitstacken och började spela på sin flöjt. Efter en lång stund – jag trodde inte längre att det skulle hända något – sträckte kobran ut huvudet flera centimeter ur ett hål. Innan ormen hann öppna munnen, rusade ormtjusaren fram och lyckades få dess huvud i ett fast grepp mellan tummen och två andra fingrar.” Därefter fick indiern faktiskt ormen att dansa.

Det finns således vittnesbörd om att kobror verkligen ”lyssnar till ormtjusarens röst”.