MARKUS
Studienoter – kapitel 7
med orena händer, alltså otvättade: Läsare som inte var bekanta med uttrycket ”orena händer” eller inte kände till hur judarna brukade tvätta händerna hade nytta av Markus förklaring här och i vers 3 och 4. (Se ”Introduktion till Markus”.) Man tvättade händerna för att följa traditionen, inte av hygieniska skäl. I den babyloniska Talmud (Sotah 4b) likställs någon som äter utan att ha tvättat händerna med någon som har sex med en prostituerad, och den säger att den som tar lätt på tvättning av sina händer ska bli ”utrotad ur världen”.
tvättar alltid händerna: Moses lag föreskrev att prästerna skulle tvätta sina händer och fötter innan de tjänstgjorde vid altaret eller gick in i mötestältet. (2Mo 30:18–21) Men som det framkommer i studienoten till Mk 7:2 var det mänskliga traditioner som låg till grund för att fariséerna och andra judar på Jesus tid tvättade sig ceremoniellt. Av de fyra evangelieskildringarna är det bara i Markus som det står att man tvättade sig upp till armbågen.
tvättar de sig: Många äldre handskrifter använder här det grekiska ordet baptịzō (doppa, sänka ner), ett ord som oftast används för att beskriva det kristna dopet. Men i Lu 11:38 syftar det på alla de ritualer som fanns kring rening och som hade sin grund i judisk tradition. Andra äldre handskrifter använder här det grekiska ordet rhantịzō, som betyder ”stänka”, ”rena genom stänkning”. (Heb 9:13, 19, 21, 22) Oavsett vilken lydelse man väljer är den grundläggande betydelsen densamma: Gudfruktiga judar åt inte utan att på ett eller annat sätt först ha renat sig ceremoniellt. Arkeologiska fynd i Jerusalem visar att judarna använde badinrättningar för rituell rening vid den här tiden, något som i detta sammanhang kan ge stöd åt lydelsen baptịzō, ”doppar de sig”.
rening: Eller ”dop”, ”nedsänkning”. Det grekiska ordet baptismọs används här om de reningsritualer som judarna på Jesus tid ägnade sig åt. De renade (eller ”döpte”) alla bägare, kannor och kopparkärl som de använde vid måltider.
hycklare: Se studienot till Mt 6:2.
korban: Det grekiska ordet korbạn kommer från det hebreiska ordet qorbạn, som betyder ”offergåva”. Det här hebreiska ordet används ofta i Tredje och Fjärde Moseboken och avser både offer som innehåller blod och offer som inte gör det. (3Mo 1:2, 3; 2:1; 4Mo 5:15; 6:14, 21) Ett besläktat ord, korbanạs, förekommer i Mt 27:6 och återges där med ”tempelkassan”. (Se studienot till Mt 27:6.)
något man lovat att ge åt Gud: De skriftlärda och fariséerna lärde ut att pengar, ägodelar eller annat som man hade lovat att ge till Gud tillhörde templet. Enligt denna tradition kunde man behålla det som var avsett som en gåva till Gud och fortsätta använda det för eget bruk, samtidigt som man sa att det var reserverat till templet. Tydligen var det vissa som utnyttjade detta för att slippa ta sitt ansvar och hjälpa sina föräldrar. (Mk 7:12)
I vissa handskrifter står det: ”Om någon har öron att höra med, så ska han lyssna”, men de förekommer inte i viktiga tidiga handskrifter. Så dessa ord är tydligtvis ingen del av den ursprungliga texten till Markus. Men en liknande lydelse finns i Mk 4:9, 23 som en del av den inspirerade texten. En del bibelkännare menar att avskrivare satte in dessa ord här som en naturlig fortsättning på vers 14 och hämtade ordalydelsen från Mk 4:9, 23. (Se Tillägg A3.)
Han konstaterade alltså att all mat är ren: Den grekiska texten skulle kunna uppfattas som att det var Jesus som sa detta, men man brukar ändå mena att denna fras är Markus egen kommentar till det som Jesus precis hade förklarat. Det här uttalandet betyder inte att Jesus sa att judarna från och med då kunde äta vissa typer av mat som betraktades som oren under Moses lag. Lagen gällde fram till Jesus död. Markus kommentar måste förstås i ljuset av den historiska kontexten. (3Mo, kap. 11; Apg 10:9–16; Kol 2:13, 14) De traditionsbundna religiösa ledarna menade att även mat som var ”ren” kunde göra en person oren om man åt den utan att först ha följt invecklade reningsritualer som inte fanns i lagen. Det Markus vill säga är tydligtvis att Jesus slog fast att den som åt mat som var ”ren” enligt Moses lag inte skulle stämplas som oren bara för att han inte hade följt människors påhittade reningsritualer. Andra har förstått detta som att Markus även påpekar vilken inverkan Jesus ord skulle ha på de kristna längre fram. När Markus skrev sitt evangelium uttrycker han sig på ett sätt som påminner om orden som Petrus fick höra i en syn. I denna syn fick han höra att ”Gud har renat” mat som tidigare betraktades som oren i Moses lag. (Apg 10:13–15) Oavsett hur det ligger till verkar det som att dessa ord inte uttalades av Jesus själv, utan är Markus inspirerade sammanfattning och tillämpning av Jesus ord.
sexuell omoral: Se studienot till Mt 15:19.
äktenskapsbrott: Eller ”otrohet”. Här används pluralformen av det grekiska ordet för ”äktenskapsbrott” (moicheia). (Se Ordförklaringar.)
skamlöst uppförande: Eller ”tygellöshet”. Det grekiska ordet asẹlgeia används om handlingar som är allvarliga överträdelser av Guds lagar och som kännetecknas av en fräck och föraktfull inställning. (Se Ordförklaringar.)
avund: Eller ”ett avundsamt öga”. Det grekiska ord som översätts med ”avund” i den här versen betyder ordagrant ”ont”, ”dåligt”. Ordet ”öga” kan användas bildligt om en människas avsikter, inställning eller känslor. Därför har uttrycket ”ett avundsamt öga” översatts kort och gott med ”avund”. (Se studienoter till Mt 6:23; 20:15.)
oförnuft: Dvs. i relation till Guds normer.
syrisk-fenicisk: Att kvinnan blir omnämnd som både ”syrisk” och ”fenicisk” beror förmodligen på att Fenicien var en del av den romerska provinsen Syrien. (Se studienot till Mt 15:22, där kvinnan blir omnämnd som ”fenicisk”, eller ”kanaaneisk”.)
barnens ... hundvalparna: Hundar var orena enligt Moses lag, och därför använder Bibeln ofta uttrycket ”hund” nedsättande. (3Mo 11:27; Mt 7:6; Flp 3:2; Upp 22:15) Men i både Matteus (15:26) och Markus skildring används diminutivformen av ordet, som kan återges med ”liten hund” eller ”hundvalp”, för att mildra jämförelsen. Det är alltså möjligt att Jesus använde ett varmt uttryck som icke-judar kanske använde om sina husdjur. När Jesus liknar israeliterna vid ”barn” och icke-israeliter vid ”hundvalpar” ville han tydligtvis visa på en prioritetsordning. I ett hus där det fanns både barn och hundar var det viktigast att barnen fick mat först.
Dekapolisområdet: Se Ordförklaringar och Tillägg B10.
en döv man med talsvårigheter: Det är bara Markus som nämner detta underverk. (Mk 7:31–37)
tog han mannen åt sidan: Jesus brukade inte göra på det här sättet när han botade sjuka. Han kanske gjorde det för att inte genera mannen. Jesus ville vara så omtänksam som möjligt när han hjälpte honom.
spottade: Bland både judar och icke-judar fanns det sådana som ansåg att spottande var ett tecken eller en metod i samband med botande. Jesus spottade kanske för att visa mannen att han tänkte bota honom. Hur det än var, så använde Jesus inte sin saliv som något slags naturläkemedel.
suckade djupt: Markus beskriver ofta Jesus känslor. Det kan ha varit Petrus, som själv var en man med starka känslor, som hade berättat om hur Jesus kände. (Se ”Introduktion till Markus”.) Det här verbet kan beskriva hur man drar en eftertänksam suck, rentav i förbindelse med bön, och det förmedlar Jesus medkänsla med mannen eller rentav hur plågad Jesus kände sig över alla människors lidande. Ett liknande verb i Rom 8:22 beskriver hur hela skapelsen ”suckar”.
Effata: Även på grekiska är detta en translitterering. Vissa menar att uttrycket kommer från en hebreisk ordrot som återges med ”ska höra” i Jes 35:5. Detta ord kan också översättas med ”öppna”, ”upplåta”. Ordet effata gjorde tydligtvis ett outplånligt intryck på den som var Markus källa, möjligtvis Petrus, och som uppenbarligen har återgett Jesus uttalande oöversatt. Som i fallet med uttrycket ”Talita koumi” (Mk 5:41) är detta en av de få gånger som Jesus blir citerad på det språk han talade.