MARKUS
Studienoter – kapitel 11
När: Händelserna som beskrivs i Mk 11:1–11 äger rum dagtid den 9 nisan. (Se Tillägg A7 och B12.)
Betfage: Den här byn låg på Olivberget, och namnet kommer från hebreiskan och betyder troligen ”de tidiga fikonens hus”. En vanlig uppfattning är att byn låg mellan Jerusalem och Betania på Olivbergets sydöstra sluttning, nära toppen, ca 1 km från Jerusalem. (Mt 21:1; Lu 19:29; se Tillägg A7, Karta 6.)
Betania: Se studienot till Mt 21:17.
ungåsna: I Markus, Lukas (19:35) och Johannes (12:14, 15) nämns bara ett djur, en ungåsna, när denna händelse beskrivs. I Matteus skildring (21:2–7) nämns även ett åsnesto. (Se studienoter till Mt 21:2, 5.)
Bevara ... ber vi: Ordagrant ”Hosianna”. Det grekiska ordet (Hōsannạ) kommer från ett hebreiskt uttryck som betyder ”rädda (befria), ber vi”. Här används det som en vädjan till Gud om räddning eller seger och kan också återges med ”vi ber, ge räddning åt”. Med tiden kom detta uttryck att användas i både bön och lovprisning. Det hebreiska uttrycket återfinns i Ps 118:25. Denna vers ingår i Hallelpsalmerna, som brukade sjungas i samband med påsken. Det var därför inte konstigt att detta uttryck dök upp i tankarna vid det här tillfället. Gud besvarade folkets vädjan om att bevara Davids son bland annat genom att uppväcka Jesus från döden. I Mk 12:10, 11 citerar Jesus själv från Ps 118:22, 23 och tillämpar det på Messias.
Jehovas: Det här citatet är hämtat från Ps 118:25, 26, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)
vår far Davids kommande rike: De tidigaste och mest tillförlitliga handskrifterna ger stöd för lydelsen i huvudtexten, men några gamla handskrifter har lydelsen: ”vår far Davids kungarike som kommer i Herrens namn”. Den här lydelsen finns i några engelska översättningar. Ett antal översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J7, 8, 10–12, 14, 16, 17 i Tillägg C) använder här tetragrammet eller en kortform av det och lyder: ”vår far Davids kungarike som kommer i Jehovas namn”.
nästa dag: Dvs. 10 nisan. (Se Tillägg A7 och B12.)
såg han att det bara fanns löv på trädet: Vid den här tiden på året var det ovanligt att det fanns frukt på fikonträd. Men trädet hade löv, och då brukade det finnas tidiga fikon. På det här trädet fanns det inga fikon, utan bara löv, och därför visste Jesus att det inte skulle få någon frukt. Trädet hade alltså ett bedrägligt utseende. Jesus uttalade därför en förbannelse över det och fick det att vissna. (Mk 11:19–21)
templet: Se studienot till Mt 21:12.
köra ut alla som sålde och köpte: Se studienot till Lu 19:45.
dem som växlade pengar: Se studienot till Mt 21:12.
bära något redskap genom templet: En del använde tydligtvis templets förgård som en genväg när de bar personliga tillhörigheter eller handelsvaror. Jesus tillät inte detta, eftersom det vanhelgade Guds hus. Den här kommentaren om Jesus finns bara med i Markusevangeliet.
ett bönens hus för alla nationer: Av de tre evangelieskribenterna som citerar Jes 56:7 är det bara Markus som tar med frasen ”för alla nationer [folk]”. (Mt 21:13; Lu 19:46) Templet i Jerusalem skulle vara en plats där både israeliter och utlänningar kunde tillbe Jehova. (1Ku 8:41–43) Jesus fördömde med rätta de judar som gjorde affärer i templet och förvandlade det till ett tjuvnäste. Detta fick människor från alla nationer att bli avskräckta från att tillbe Jehova i ”bönens hus”, och de berövades möjligheten att lära känna Gud.
tjuvnäste: Se studienot till Mt 21:13.
När det blev sent: Dvs. på eftermiddagen den 10 nisan. Jesus och hans lärjungar gick ... ut ur Jerusalem och tillbaka till Betania, som låg på Olivbergets östra sluttning. Jesus övernattade förmodligen hemma hos sina vänner Lasarus, Maria och Marta. (Se Tillägg A7 och B12.)
tidigt nästa morgon: Dvs. den 11 nisan. Jesus och hans lärjungar är på väg tillbaka till Jerusalem. Detta är den sista dagen i Jesus tjänst innan han firar påsken, instiftar högtiden till minne av sin död och sedan blir dömd och avrättad. (Se Tillägg A7 och B12.)
försäkrar er: Se studienot till Mt 5:18.
står och ber: När hebréer och människor av många andra nationaliteter som nämns i Bibeln bad till Gud intog de ingen speciell kroppsställning, men de var alltid väldigt respektfulla. Det var vanligt att man stod upp när man bad.
En del gamla handskrifter har här lydelsen: ”Men om ni inte förlåter, ska inte heller er Far som är i himlen förlåta era överträdelser.” Dessa ord förekommer inte i de tidigaste och mest tillförlitliga handskrifterna och är tydligtvis ingen del av den ursprungliga texten till Markus. Men en liknande ordalydelse finns i Mt 6:15 som en del av den inspirerade Skriften. (Se Tillägg A3.)
främsta prästerna: Se studienot till Mt 2:4.
skriftlärda: Se studienot till Mt 2:4.
äldste: Se studienot till Mk 8:31.