LUKAS
Studienoter – kapitel 6
sabbat: Se Ordförklaringar.
genom några sädesfält: Se studienot till Mt 12:1.
sådant som är förbjudet: Se studienot till Mt 12:2.
Guds hus: Se studienot till Mk 2:26.
skådebröden: Eller ”framläggningsbröden”. (Se studienot till Mt 12:4.)
herre över sabbaten: Se studienot till Mt 12:8.
en förtvinad högerhand: Tre evangelieskribenter berättar om hur Jesus botade den här mannen på sabbaten, men det är bara Lukas som nämner att det var mannens högerhand som var förtvinad, eller förlamad. (Mt 12:10; Mk 3:1) Lukas tar ofta med medicinska detaljer som varken Matteus eller Markus nämner. Jämför till exempel Mt 26:51 och Mk 14:47 med Lu 22:50, 51. (Se ”Introduktion till Lukas”.)
visste vad de var ute efter: Lukas skriver att Jesus visste vad de skriftlärda och fariséerna tänkte, medan Matteus och Markus inte nämner den detaljen. (Jämför parallellskildringarna i Mt 12:10–13; Mk 3:1–3.)
ett liv: Eller ”en själ”. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)
apostlar: Se studienot till Mt 10:2.
den nitiske: Ett tillnamn som användes för att skilja aposteln Simon från aposteln Simon Petrus. (Lu 6:14) Det grekiska ord som används här och i Apg 1:13, zēlōtẹ̄s, betyder ”selot”, ”den ivrige”. I parallellskildringarna i Matteus och Markus (se studienoterna till Mt 10:4 och Mk 3:18) används på grekiska tillnamnet Kananaios, som man menar har hebreiskt eller arameiskt ursprung och som också betyder ”selot”, ”den ivrige”. Det är möjligt att Simon tidigare hade tillhört seloterna, ett judiskt parti som var emot det romerska styret, men det kan också vara så att han fick detta tillnamn för att han var så ivrig och entusiastisk.
som blev en förrädare: Denna formulering är intressant eftersom den antyder att Judas förändrades. Han var ingen förrädare när han blev en lärjunge, och han var inte heller en förrädare när Jesus utsåg honom till apostel. Det var inte förutbestämt att han skulle bli en förrädare. Men han missbrukade sin fria vilja och ”blev en förrädare” någon gång efter att han hade blivit en apostel. Jesus var medveten om den här utvecklingen från det den började, vilket antyds i Joh 6:64.
en slätt: Som sammanhanget visar hade Jesus varit på ett berg och bett hela natten innan han utsåg sina 12 apostlar. (Lu 6:12, 13) När han kom ner från berget hittade han en slätt på bergssluttningen. Han befinner sig kanske inte långt från Kapernaum, som var utgångspunkten för hans tjänst. Det samlas mycket folk, och Jesus botar alla. Enligt parallellskildringen i Mt 5:1, 2 ”gick han upp på berget”, och sedan ”började han undervisa”. Detta kan syfta på en upphöjd plats på slätten. Om man jämför skildringarna i Matteus och Lukas verkar det som att Jesus stannade till på en slätt när han var på väg nedför berget, och så gick han till en liten upphöjd plats, och därifrån började han tala. En annan möjlighet är att Mt 5:1 är en sammanfattning som utelämnar detaljer som framkommer i Lukas evangelium.
sina lärjungar: Det grekiska ordet för lärjunge, mathētẹ̄s, syftar på en elev eller på någon som blir undervisad, och det rymmer också tanken på ett personligt förhållande till läraren, ett förhållande som formar lärjungens hela tillvaro. Även om stora skaror samlades och lyssnade på Jesus verkar det som att han i första hand riktade sig till sina lärjungar, som satt närmast honom. (Mt 5:1, 2; 7:28, 29)
och sa: Bergspredikan finns nedtecknad i både Matteus (kapitel 5–7) och Lukas (6:20–49). Lukas skriver ner ett sammandrag av den här predikan, medan Matteus skildring är omkring fyra gånger så lång och innehåller allt som finns nedskrivet i Lukas skildring, bortsett från några verser. De två skildringarna börjar och slutar likadant, använder ofta samma uttryck och är i stort sett lika när det gäller innehåll och ämnenas ordningsföljd. Där de två skildringarna löper parallellt har de några gånger helt olika ordalydelser. Ändå stämmer skildringarna överens. En del längre avsnitt finns inte med i Lukas skildring av bergspredikan, men Jesus upprepar tankarna i dem vid andra tillfällen. I bergspredikan talade Jesus till exempel om bön (Mt 6:9–13) och om att ha rätt syn på det materiella (Mt 6:25–34). Det verkar som att Jesus upprepade dessa tankar omkring ett och ett halvt år senare, och Lukas skrev ner det som Jesus sa vid det tillfället. (Lu 11:2–4; 12:22–31) Lukas skrev till kristna med alla slags bakgrunder, och därför kan han ha utelämnat vissa delar av denna predikan som kan ha varit särskilt intressanta för judar. (Mt 5:17–27; 6:1–18)
Lyckliga: Se studienoter till Mt 5:3; Rom 4:7.
ni som är fattiga: Det grekiska uttryck som återgetts med ”fattiga” avser att vara ”behövande”, ”utblottad”, ”tiggare”. Lukas återgivning av den första lyckligprisningen i Jesus bergspredikan skiljer sig en aning från vad som står i Mt 5:3. Matteus använder också det grekiska ordet för ”fattig” men lägger till ordet för ”ande”, så att hela frasen ordagrant blir ”de som är fattiga (tiggare) med avseende på anden”. (Se studienoter till Mt 5:3; Lu 16:20.) Den här frasen förmedlar tanken på att vara starkt medveten om sin andliga fattigdom och sitt beroende av Gud. Lukas skildring nämner bara de ”fattiga”, men det harmonierar med Matteus skildring på så sätt att de som är fattiga och förtryckta ofta är mer benägna att inse sitt andliga behov och vara fullt medvetna om sitt beroende av Gud. Jesus sa faktiskt att en viktig orsak till att han kom som Messias var att han skulle ”förkunna goda nyheter för de fattiga”. (Lu 4:18) De som följde Jesus och fick hoppet om att få del av välsignelserna av Guds rike var i huvudsak fattiga och vanliga människor. (1Kor 1:26–29; Jak 2:5) Men Matteus skildring visar att det inte räcker med att bara vara fattig för att få Guds godkännande. De båda inledningarna till bergspredikan kompletterar därför varandra.
redan fått er glädje fullt ut: Det grekiska ordet apẹchō, som betyder ”få hela”, förekom ofta på kvitton i betydelsen ”hela beloppet är betalt”. Jesus sa stackars er som är rika. Han sa så på grund av den smärta och sorg och de bittra konsekvenserna som de kan få uppleva. Han tyckte att det var synd om dem som var rika därför att de kunde gå miste om det som ger sann lycka. De som blir helt uppslukade av det materiella har kanske ett behagligt och bra liv, men det kan få dem att åsidosätta Gud. Den glädje de får av sin rikedom är all glädje de kommer att få. Gud kommer inte att ge dem något mer. (Se studienot till Mt 6:2.)
Älska era fiender: Se studienot till Mt 5:44.
lånar ut: Dvs. räntefritt. Lagen förbjöd israeliterna att kräva ränta när de lånade ut till behövande judiska landsmän (2Mo 22:25), och den uppmuntrade dem att vara generösa och låna ut till de fattiga (5Mo 15:7, 8; Mt 25:27).
Fortsätt förlåta, så ska ni bli förlåtna: Eller ”Fortsätt frikänna, så ska ni bli frikända”. Det grekiska ord som återges med ”förlåta” betyder ordagrant ”släppa fri”, ”sända i väg”, ”frige (till exempel en fånge)”. När det i det här sammanhanget används som en kontrast till att döma och fördöma förmedlar det tanken på att frikänna och förlåta, även när straff eller vedergällning kan verka berättigat.
Gör det till en vana att ge: Eller ”Fortsätt ge”. Det grekiska verbet står här i en form som betecknar pågående handling.
hälla upp åt er: Eller ”tömma i ert knä”. Det grekiska ord som motsvarar ”ert knä” betyder ordagrant ”er famn (barm)”, men i det här sammanhanget syftar det tydligtvis på vecket som hängde ner över bältet på ett löst sittande ytterplagg. Uttrycket att ”tömma i ert knä” kan syfta på att vissa försäljare brukade ”tömma” varorna som någon köpte i detta veck.
en liknelse: Eller ”ett bildspråk”. (Se studienot till Mt 13:3.)
flisan ... bjälken: Se studienot till Mt 7:3.
Hycklare!: Det grekiska ordet hypokritẹ̄s avsåg ursprungligen grekiska (och senare romerska) skådespelare som bar stora masker som förklädnad och som var konstruerade för att förstärka rösten. Ordet användes senare som en metafor för någon som döljer sin sanna natur och sina verkliga avsikter genom att förställa sig. I Mt 6:5, 16 kallar Jesus de judiska religiösa ledarna för hycklare. Här i Lu 6:42 använder han uttrycket om lärjungar som fokuserar på andras brister men ignorerar sina egna.
floden: Plötsliga vinterstormar med kraftiga vindar, skyfall och störtfloder är inte ovanliga i Israel, särskilt inte under månaden tebet, dvs. december/januari. (Se Tillägg B15.)