LUKAS
Studienoter – kapitel 10
Därefter: Händelserna i Lu 10:1 till 18:14 nämns inte av de andra evangelieskribenterna. Men de tar upp en del av ämnena som behandlas i dessa kapitel och nämner dem i samband med andra händelser, som inträffade i början av Jesus tjänst. Det verkar som att händelserna Lukas beskriver inträffade efter invigningshögtiden (eller lövhyddohögtiden) hösten år 32 v.t. (Se Tillägg A7.) Vid den här tiden hade Jesus börjat koncentrera sin tjänst längre söderut, till trakten kring Jerusalem och till Judeen och Pereen. Det var framför allt i detta område Jesus predikade under de sista sex månaderna av sin tjänst på jorden.
70: I en del tidiga handskrifter står det ”72”, och det antalet förekommer i en del översättningar. Men talet ”70” står i många andra tidiga, ansedda handskrifter, t.ex. Codex Sinaiticus från 300-talet samt Codex Alexandrinus och Codex Ephraemi Syri rescriptus, som båda är från 400-talet. Bibelforskare har föreslagit flera förklaringar till denna skillnad, men innebörden i själva budskapet påverkas inte av denna lilla skillnad i handskrifterna. Det finns en uppsjö av tidiga handskrifter och översättningar som är eniga på alla viktiga punkter och som bestyrker att Jesus skickade ut en stor grupp lärjungar två och två för att predika.
70 andra: Detta syftar tydligtvis på 70 lärjungar utöver de 12 apostlarna, som hade blivit övade och utsända vid ett tidigare tillfälle. (Lu 9:1–6)
sandaler: Det verkar som att detta syftar på ett extra par, för Jesus sa att de inte skulle ta med sig sandaler. Det var vanligt att man tog med ett extra par sandaler på en lång resa, eftersom sulorna på det ena paret skulle kunna slitas ut eller remmarna skulle kunna gå sönder. När Jesus gav liknande anvisningar vid ett tidigare tillfälle sa han att lärjungarna skulle ”ha sandaler på sig”, alltså det par som de brukade använda. (Mk 6:8, 9) Och som det står i Mt 10:9, 10 sa han till dem att inte ”skaffa” sandaler, dvs. inte skaffa fler par än det par som de redan hade på sig.
stanna inte för att hälsa på dem ni möter: Eller ”hälsa ingen med omfamningar längs vägen”. I vissa sammanhang kan det grekiska ordet aspạzomai (”hälsa”) ha inneburit mer än att säga ”hej” eller ”god dag”. Det kan även ha innefattat omfamningar och långa samtal, sådant som är vanligt när vänner träffas. Jesus ville inte att hans lärjungar skulle vara otrevliga. Han ville betona att de skulle undvika att bli distraherade och i stället använda tiden på bästa sätt. Profeten Elisa gav en liknande anvisning till sin medhjälpare Gehasi. (2Ku 4:29) I båda fallen var uppdragen brådskande, så det fanns ingen tid att förlora.
fridens vän: Ordagrant ”fridens son”. Även om detta skrevs på grekiska återspeglar ordalydelsen ett hebreiskt idiom som förmedlar tanken på en person som är fridsam och som älskar frid. I det här sammanhanget syftar det på någon som vill bli försonad med Gud och som tar till sig av dessa ”goda nyheter om frid”, vilket ger honom frid med Gud. (Apg 10:36)
Flytta inte från hus till hus: Vid ett tidigare tillfälle gav Jesus liknande anvisningar till de 12 apostlarna. (Mt 10:11; Mk 6:10; Lu 9:4) Nu säger han till de 70 förkunnarna att när de kommer till en stad ska de stanna i det hus där de tas emot gästfritt. De skulle alltså inte flytta från hus till hus och leta efter det hem där de kunde få flest bekvämligheter och materiella förmåner. De skulle visa att sådana saker var mindre viktiga jämfört med uppdraget att förkunna.
torkar vi av oss: Se studienot till Lu 9:5.
kommer det att bli lättare för Sodom: Det Jesus säger tyder på att åtminstone några av dem som dödades i Sodom och Gomorra kommer att bli uppväckta på den dagen, dvs. under domens dag. (Mt 10:15; 11:22, 24; Lu 10:14) I så fall kommer de att ingå bland ”de orättfärdiga” som kommer att uppstå. (Apg 24:15) Det är Jehova, ”hela jordens domare”, och hans son, Jesus, som kommer att avgöra vilka av dem som bodde i Sodom och Gomorra som får uppstå. (1Mo 18:25; Joh 5:22; se också studienot till Joh 5:29.)
Tyros och Sidon: Dessa två städer låg inte på judiskt område, utan vid Medelhavskusten i Fenicien. (Se Tillägg B10.)
himlen: Se studienot till Mt 11:23.
graven: Se studienot till Mt 11:23.
70: Se studienot till Lu 10:1.
Jag ser redan hur Satan har fallit ner som en blixt från himlen: Jesus syftar tydligtvis på en framtida händelse. När han säger att han ser Satan bli utkastad ur himlen är det som om det redan hade hänt. I Upp 12:7–9 beskrivs kriget i himlen och förbinder Satans fall med att det messianska riket föds. De 70 lärjungarna, som bara var ofullkomliga människor, hade precis fått kraft av Gud att driva ut demoner. Så det Jesus säger betonar hur säkert det var att Satan och hans demoner skulle bli besegrade i det framtida kriget. (Lu 10:17)
ormar och skorpioner: I det här sammanhanget använder Jesus dessa djur som en symbol för sådant som var skadligt. (Jämför Hes 2:6.)
för små barn: Se studienot till Mt 11:25.
Jehova: Det här citatet är hämtat från 5Mo 6:5, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)
hjärta ... själ ... styrka ... sinne: En man som var expert på lagen citerar 5Mo 6:5, där den hebreiska grundtexten använder tre ord: hjärta, själ och styrka. Men i Lukas skildring, som är skriven på grekiska, använder mannen fyra ord: hjärta, själ, styrka och sinne. Det mannen säger visar att man på Jesus tid brukade använda fyra grekiska ord för att återge de tre hebreiska orden. (För en mer ingående förklaring, se studienot till Mk 12:30.)
hela din själ: Eller ”hela ditt väsen (liv)”. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)
medmänniska: Eller ”nästa”. (Se studienot till Mt 22:39.)
en samarier: Judarna såg i allmänhet ner på samarierna och vägrade att ha med dem att göra. (Joh 4:9) Vissa judar använde till och med ordet ”samarier” som skällsord. (Joh 8:48) En rabbi som citeras i Mishna säger: ”Den som äter samariernas bröd är som en som äter fläskkött.” (Shebiith 8:10) Många judar skulle inte godta en samariers vittnesmål eller ta emot hjälp från en samarier. Jesus visste att de flesta judar föraktade samarierna, och han fick fram en viktig poäng i den liknelse som är känd som den barmhärtige, eller medmänsklige, samariern.
hällde olja och vin på hans sår ... förband såren: Läkaren Lukas återger Jesus liknelse väldigt detaljerat, och hans beskrivning av hur samariern behandlade mannens sår stämmer med vad som var praxis på den tiden. Både olja och vin var vanliga huskurer som man använde när man skötte om sår. Ibland baddade man såren med olja för att mjuka upp dem. (Jämför Jes 1:6.) Dessutom har vin ett visst medicinskt värde som antiseptiskt eller milt desinficerande medel. Lukas berättar också att man förband såren, något som förhindrade att de blev värre.
ett värdshus: Det grekiska ordet betyder ordagrant ”en plats där alla tas emot eller släpps in”. De som reste kunde få husrum åt sig själva och sina djur på ett sådant ställe. Värdshusvärdarna försåg de resande med vissa förnödenheter, och de kunde mot betalning ta hand om personer som lämnades i deras omvårdnad.
denarer: Se Ordförklaringar och Tillägg B14.
Den som visade medkänsla: Mannen som var expert på lagen kanske inte ville använda ordet ”samarier”. I vilket fall som helst gör hans svar tillsammans med Jesus avslutande kommentar att lärdomen i liknelsen blir tydlig: en sann medmänniska är den som visar medkänsla.
en by: Avser tydligtvis Betania, en by på Olivbergets östsydöstra sluttning, ca 3 km från Jerusalem. (Se studienot till Joh 11:18.) Det var här som Marta, Maria och Lasarus bodde. När Jesus var i Galileen bodde han i Kapernaum (Mk 2:1), och när han var i Judeen brukade han bo i Betania.
Marta: Det är bara Marta som nämns i samband med att Jesus togs emot som gäst i huset. Marta tog vanligtvis ledningen (Lu 10:40; Joh 11:20), vilket tyder på att hon var Marias storasyster (Lu 10:39).
Men det är bara några få saker som behövs, eller bara en: Vissa gamla handskrifter har en kortare lydelse som kan återges: ”Men bara en sak behövs.” Den lydelsen förekommer i en del översättningar. Men lydelsen som används i huvudtexten i denna översättning har starkt stöd i handskrifterna. Oavsett vilken lydelse man förordar är grundtanken i det Jesus säger densamma: man ska prioritera andliga intressen. Jesus berömmer sedan Maria för att hon har prioriterat det andliga och därigenom valt ”det bästa”.
det bästa: Ordagrant ”den goda delen”. I Septuaginta används det grekiska ordet merịs, som ordagrant betyder ”del”, om en portion, eller andel, mat (1Mo 43:34; 5Mo 18:8) samt om en ”andel” i andligt avseende (Ps 16:5; 119:57). ”Det bästa” i Marias fall innefattade att hon fick ta emot andlig mat från Guds son.