JOHANNES
Studienoter – kapitel 9
Natten kommer: I Bibeln används ibland ordet ”natt” i bildlig bemärkelse. Jesus syftar här på tiden för sin rättegång, avrättning och död, då han inte skulle kunna utföra det arbete han hade fått av sin Far. (Job 10:21, 22; Pre 9:10; jämför studienot till Lu 22:53.)
saliven: Bibeln berättar om tre tillfällen då Jesus använde sin saliv när han botade. (Mk 7:31–37; 8:22–26; Joh 9:1–7) Det var vanligt att man använde saliv i folkmedicin, men Jesus utförde sina underverk med hjälp av Guds andes kraft. Det var alltså inte hans saliv som botade människor. För att mannen som hade fötts blind skulle få synen tillbaka var han tvungen att göra det Jesus sa till honom: ”Gå och tvätta dig i Siloamdammen.” (Joh 9:7) Detta var utan tvekan för att pröva hans tro, precis som Naamans tro blev prövad när han var tvungen att tvätta sig i Jordanfloden innan han blev frisk från sin spetälska. (2Ku 5:10–14)
Siloamdammen: Söder om tempelberget har man hittat lämningar av en damm från första århundradet som man menar är Siloamdammen. Den ligger vid foten av den södra utlöparen, som den gamla staden ursprungligen byggdes på, nära den plats där Tyropoiondalen och Kidrondalen möts. (Se Tillägg B12.) Siloam är den grekiska motsvarigheten till det hebreiska namnet ”Siloa”, som kan vara besläktat med det hebreiska verbet shalạch, som betyder ”sända (ut)”. Johannes översätter namnet Siloam och förklarar att det betyder utsänd. I Jes 8:6, där det hebreiska namnet Siloa syftar på en vattenledning eller kanal som ingick i Jerusalems vattenförsörjning, använder Septuaginta namnet Siloam. Siloamdammen fick vatten från Gihonkällan. Från och till forsade vatten fram från den källan; den så att säga ”sände ut” vatten. Det kan vara bakgrunden till namnet Siloam. En rad översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J7–14, 16–18, 22 i Tillägg C4) använder namnet ”Siloa” i Joh 9:7.
judarna: Syftar tydligtvis på de judiska myndigheterna eller religiösa ledarna. (Se studienot till Joh 7:1.)
Han är vuxen: Eller ”Han är gammal nog”. Detta kan syfta på den ålder då man enligt Moses lag fick tjänstgöra i armén, dvs. 20 år. (4Mo 1:3) Det stämmer med det faktum att han kallades ”en man” (Joh 9:1), inte ett barn, och att han hade varit tiggare (Joh 9:8). Några menar att detta syftar på den ålder man juridiskt sett var myndig i det judiska samhället, dvs. 13 år.
judarna: Syftar tydligtvis på de judiska myndigheterna eller religiösa ledarna. (Se studienot till Joh 7:1.)
utesluten ur synagogan: Eller ”exkommunicerad”, ”utstött ur synagogan”. Det grekiska adjektivet aposynạgōgos förekommer bara här och i Joh 12:42 och 16:2. Den som blev utesluten blev föraktad i samhället, och ingen ville ha med en sådan person att göra. Om man blev utesluten ur den judiska gemenskapen på det här sättet drabbades hela familjen ekonomiskt. Synagogan, som först och främst användes till undervisning, användes också i viss utsträckning som lokal domstol. En sådan domstol hade myndighet att utfärda straff som prygel och uteslutning. (Se studienot till Mt 10:17.)
Ära Gud: Ett idiom som användes som en ed för att få någon att säga sanningen. Idiomet betydde i själva verket: ”Ära Gud genom att säga sanningen” eller ”Säg sanningen inför Gud”. (Jämför Jos 7:19.)
kastade de ut honom: Dvs. uteslöt honom ur synagogan.
böjde han sig ner för honom: Eller ”visade han honom vördnad”. När det grekiska verbet proskynẹō används för att beskriva tillbedjan av en gud eller gudom, återges det med ”att tillbe”. (Mt 4:10; Lu 4:8) Men i det här sammanhanget förstod den botade mannen, som hade fötts blind, att Jesus var Guds representant. Han gav Jesus ära, inte för att han var en gud, utan för att han var ”Människosonen”, den Messias som hade fått myndighet från Gud. (Joh 9:35) Han böjde sig ner för Jesus, precis som personer som nämns i de hebreiska skrifterna föll ner och bugade sig när de mötte profeter, kungar och andra som representerade Gud. (1Sa 25:23, 24; 2Sa 14:4–7; 1Ku 1:16; 2Ku 4:36, 37) När människor föll ner inför Jesus, ärade honom eller bugade sig för honom var det ofta för att visa tacksamhet för att de hade fått gudomliga uppenbarelser eller upplevt Guds godhet, precis som man hade gjort tidigare i historien. (Mt 14:32, 33; 28:5–10, 16–18; Lu 24:50–52; se också studienoter till Mt 2:2; 8:2; 14:33; 15:25.)