ROMARNA
Studienoter – kapitel 14
svag i tron: Dvs. osäker på vad hans tro tillåter honom att göra.
Vilken rätt har du att döma någon annans tjänare?: I det här avsnittet (Rom 14:1–12) visar Paulus att kristna inte ska döma varandra i samvetsfrågor. De kristna i församlingen i Rom hade olika kulturell bakgrund, och en del dömde medtroende för beslut och handlingar som inte stred mot bibliska principer. I den föregående versen (Rom 14:3) sägs det att ”Gud har tagit emot” både ”den som äter” och ”den som inte äter”. Med sin fråga här i vers 4 hjälpte Paulus sina medtroende att tänka på att den person som de dömde hade Jehovas stöd. Paulus använder en illustration om en tjänare och en herre i ett hushåll. Det var bara tjänarens herre som hade rätt att ställa upp regler och begränsningar för sin tjänare, att tilldela honom uppgifter och att välja att behålla eller avskeda honom. Om någon annan tog sig den rätten skulle det betraktas som förmätet, och tjänarens herre kunde med all rätt ifrågasätta hans handlingssätt. På liknande sätt är varje kristen själv ansvarig inför Gud, sin Herre, i samvetsfrågor. Ingen kristen har rätt att döma sin broder eftersom han endast tillhör Gud.
Jehova: I tillgängliga grekiska handskrifter står det ”Herren” (grekiska: ho Kỵrios) här. Men som det förklaras i Tillägg C finns det goda skäl att tro att Guds namn ursprungligen användes i den här versen och längre fram ersattes med titeln Herren. Sammanhanget visar att det handlar om Jehova Gud. I det här avsnittet i Rom 14:1–12 behandlar Paulus hur viktigt det är att inte döma andra i samvetsfrågor. I Rom 14:10 säger han att alla ska ”stå inför Guds domarsäte”. För att ge stöd åt sin argumentering citerar Paulus i Rom 14:11 från Jes 45:23, där sammanhanget visar att det är Jehova Gud som talar (Jes 45:18–22), och tydligen också från Jes 49:18, där Guds namn förekommer. (Se studienot till Rom 14:11.) I Rom 14:12 avslutar Paulus med att säga: ”Var och en av oss ska alltså själv stå till svars inför Gud.” Så både sammanhanget och kopplingen till de hebreiska skrifterna gör det motiverat att använda namnet Jehova i huvudtexten. (Se Tillägg C3 introduktion; Rom 14:4.)
hålla honom uppe: Eller ”hålla honom stående”. Dvs. göra så att han blir framgångsrik och får behålla sin herres godkännande. Det grekiska ordet för ”stående” används i samma betydelse i Lu 21:36, där det återgetts med ”bestå”.
Jehova: Tillgängliga grekiska handskrifter använder ordet ”Herre” (Kỵrios, utan bestämd artikel på grekiska) tre gånger i den här versen. Men som det förklaras i Tillägg C finns det skäl att tro att Guds namn ursprungligen användes i den här versen och längre fram ersattes med titeln Herren. Därför används namnet Jehova i huvudtexten. (Se Tillägg C3 introduktion; Rom 14:6.)
Jehova: Tillgängliga grekiska handskrifter använder ordet ”Herren” (Kỵrios, med bestämd artikel på grekiska) tre gånger i den här versen. Men som det förklaras i Tillägg C finns det skäl att tro att Guds namn ursprungligen användes i den här versen och längre fram ersattes med titeln Herren. Därför används namnet Jehova i huvudtexten. (Se Tillägg C3 introduktion; Rom 14:8.)
säger Jehova: Paulus citerar från Jes 45:23, där sammanhanget visar att det är Jehova som talar. (Jes 45:18–22) Men Jes 45:23 innehåller inte frasen ”säger Jehova”. Forskare har framfört tanken att Paulus kanske även citerar från Jes 49:18, där frasen ”’Så sant jag lever’, säger Jehova” förekommer. En annan möjlighet är att Paulus tog med frasen ”säger Jehova” för att det skulle bli tydligt vem som talar, och han kan ha lånat orden från någon av de många verser i de hebreiska skrifterna där samma eller liknande uttryck förekommer. (4Mo 14:28; Jer 22:24; 46:18 (26:18, LXX); Hes 5:11; 14:16; 16:48; 17:16; 18:3; 20:31, 33; Sef 2:9)