Sandaler

På Bibelns tid bestod sandaler av en platt sula av läder, trä eller något annat fibermaterial som fästes kring foten med läderremmar. Sandaler förekom i bildspråk och användes i symbolhandlingar, bland annat i samband med affärsuppgörelser. Om en man vägrade ingå svågeräktenskap med en änka som hade rätt till det, så var anvisningen enligt Moses lag att änkan skulle gå fram till honom och dra av honom sandalen, och hans släkt skulle få det vanärande namnet ”Den sandallöses hus”. (5Mo 25:9, 10) När det gällde ägarbyten och återköpsrätt skulle man ta sin sandal och ge den till den andra parten. (Rut 4:7) Att knyta upp någons sandalremmar eller bära någons sandaler ansågs vara så ovärdigt att man ofta lät en slav göra det. Johannes döparen anspelade på detta för att betona att Kristus hade en mycket högre ställning än han.