Herden och hans får

Herdens liv var inte lätt. Han var utsatt för både hetta och köld och hade många sömnlösa nätter. (1Mo 31:40; Lu 2:8) Han försvarade fåren från rovdjur, som lejon, vargar och björnar, och skyddade dem från tjuvar. (1Mo 31:39; 1Sa 17:34–36; Jes 31:4; Am 3:12; Joh 10:10–12) Herden hindrade hjorden från att skingras (1Ku 22:17), letade efter bortsprungna får (Lu 15:4), bar svaga och trötta lamm i sin famn (Jes 40:11) eller på sina axlar och tog hand om sjuka och skadade får (Hes 34:3, 4; Sak 11:16). När Bibeln talar om herden och hans omsorg om fåren är det inte alltid bokstavliga herdar det handlar om. Jehova liknas till exempel vid en herde som älskar och tar hand om sina får, dvs. sitt folk. (Ps 23:1–6; 80:1; Jer 31:10; Hes 34:11–16; 1Pe 2:25) Jesus kallas ”fårens store herde” (Heb 13:20) och ”den högste herden”, och under hans ledning är tillsyningsmännen i den kristna församlingen herdar för Guds hjord, en uppgift som de utför villigt, osjälviskt och uppriktigt. (1Pe 5:2–4)