Sigill på dokument

Förr i tiden använde man sigill till flera saker. De användes bland annat till att ange äkthet eller överenskommelse. (Se Ordförklaringar under ”Sigill”.) I den grekisk-romerska världen nedtecknade man juridiska överenskommelser eller affärstransaktioner på trätavlor som var täckta med vax. Vittnen var tvungna att bekräfta att den värdefulla informationen på dokumentet stämde. Vittnena hade personliga sigill med ett ingraverat märke, och ofta satt det här sigillet på en ring. Man lindade ett snöre runt dokumenten för att hålla dem samman. Sedan lade man en liten klump varmt vax på snöret, och på den pressade vittnet sitt sigill. När vaxet svalnade var dokumentet förseglat, och det var det ända tills man öppnade det i ett offentligt sammanhang. På det här sättet kunde vittnen bekräfta att innehållet i dokumentet var korrekt, och ingen kunde ändra det som stod i det. Detta gjorde att uttrycket ”sätta sitt sigill på” blev synonymt med att bekräfta något. Aposteln Johannes skrev att alla som godtar Jesus vittnesbörd ”har bekräftat” (eller ”har satt sitt sigill på”) att Gud talar sanning. (Se studienot till Joh 3:33.)