Se längre än till bröllopsdagen
Är du verkligen redo för det viktiga steget
SE FÖR din inre syn ett hem där en tonårig dotter just står i begrepp att gifta sig. Det råder stor spänning och nervositet. Föräldrarna arbetar hårt för att göra den betydelsefulla dagen framgångsrik, samtidigt som de är litet oroade för kostnaderna. Flickan är kanhända omväxlande nedstämd och uppspelt. Hon vet att en stor förändring snart skall ske i hennes liv. Men vet hon egentligen hur stor förändringen i själva verket kommer att bli?
Och så har vi den unge mannen. Han är också i tonåren, och även han är spänd inför den stora dagen. Förberedelser har gjorts för att bilda ett eget hem när bröllopet är över. Men i det här skedet är all uppmärksamhet riktad mot bröllopsdagen. Både pojken och flickan har varit närvarande vid bröllop och fängslats av den spänning och tjusning som omger sådana tillfällen. De kan redan föreställa sig hur bröllopsgästerna samlas omkring dem för att gratulera och överlämna gåvor.
Men är dessa två unga människor redo för ett så viktigt steg? Känner de verkligen varandra? På tal om sådan tidig tonårskärlek framhöll en auktoritet: ”Vardera parten bildar sig till en början en förskönad bild av den andre. Om de ingår äktenskap under den första entusiasmens glöd, kommer de troligen att få erfara ett surt uppvaknande efteråt.” Hur kan de vara säkra på att det inte bara rör sig om en ungdomlig förälskelse, som svalnar efter några månader?
Du kanske är i tonåren. Du har ännu inte ingått äktenskap, men kanhända går du i giftastankar. Hur förståndigt av dig att i så fall redan nu se fakta i ögonen och undvika att rusa in i äktenskapet utan att ha vidtagit nödvändiga förberedelser och förändringar! Att vara gift kan innebära glädje, frid och en atmosfär av trygghet och förnöjsamhet. Men det finns de som misslyckas också. Och det vill du undvika, eller hur?
Anledning till eftertanke
Vad är det som gör det så önskvärt att man i förväg begrundar och betänker äktenskapets fallgropar? Det är det förhållandet att när en man och en kvinna ikläder sig det kristna äktenskapets band, ingår de en förening som skall vara bestående. Inför Gud finns det ingen ursäkt för att bryta dessa band, såvida inte endera parten gör sig skyldig till äktenskaplig otrohet. De som ingår äktenskap avger ett högtidligt löfte om att visa varandra ”trohet för livet”. — Matt. 5:31, 32.
Bröllopsdagens romantiska skimmer får alltså inte avleda uppmärksamheten från de viktiga frågor som gäller de dagar, månader och år som följer efter vigselceremonin. Var och en som går i giftastankar bör lugnt och sansat fråga sig: Är jag tillräckligt rustad för denna nya roll i livet? Är jag i stånd att axla och avbörda mig dess ansvar? Unga, ogifta människor kan säkert lägga märke till vad föräldrar har att göra. De kan iaktta hur en äkta man förser familjen med vad som behövs i ekonomiskt avseende och att han också ser till att husets utrustning underhålls. De kan se att en hustrus uppgift mestadels består av husligt arbete — att laga mat, städa, sy och sköta barnen. Men vad kan de göra för att förbereda sig för sådana uppgifter?
Om en ung man inte har lärt sig ett yrke eller har ett arbete som gör honom i stånd att försörja sig själv, sin blivande hustru och kanske också inom kort ett barn, kan det då sägas att han är väl rustad för att ingå äktenskap? Och hur är det, har han av sin far fått lära sig att utföra praktiska sysslor i och omkring hemmet? En ung kvinna behöver ta del i husligt arbete tillsammans med sin mor för att bli skicklig på det området, och hon bör söka uppnå de utmärkta egenskaper som kännetecknar en ”duglig hustru” (NW) och som beskrivs i Ordspråksboken, kapitel 31. Har hon verkligen gjort detta? Ett framgångsrikt äktenskap är inte en förlängd smekmånad. Det är i stället ett mycket fast och tillfredsställande kamratskap, där var och en villigt söker fullgöra sitt ansvar.
Det är mycket viktigt att ta hänsyn till religionen, när man förbereder sig för ett framgångsrikt äktenskap. Om inte båda äktenskapskontrahenterna betraktar de krav som Gud ställer på sina tjänare ur samma synvinkel, hur kan de då förvänta framgång? Hur skall de då kunna samarbeta i att lära sina barn vad som är rätt och sant? Bibeln ger följande visa råd: ”Bli inte ojämnt sammanokade med icke troende”, det vill säga sådana människor som inte godtar de bibliska läror som du har låtit bli din vägledning i livet. — 2 Kor. 6:14, 15, NW.
Det är inte tillräckligt att en av de två som tänker ingå äktenskap endast visar en fördragsam inställning till den andres religiösa uppfattning. Nej, frågor kan uppstå som gör slut på sådan fördragsamhet, t. ex. frågan om vem som har den utslagsgivande rösten i viktiga frågor som gäller familjen. Kan flickan i den unge man hon planerar att gifta sig med se någon som hon kan godta såsom sitt ”huvud” och för vilken hon alltid kommer att känna ”djup respekt”? (Ef. 5:23, 33, NW) Ser mannen i sin blivande hustru en kvinna som alltid kommer att vara underordnad honom, och inte en konkurrent till honom om ställningen såsom familjens huvud? — 1 Petr. 3:1.
Många illusioner berövas den som ingår äktenskap utan att vara mogen för det. Enligt några specialister på äktenskapsrådgivning slutar två av tre tonårsäktenskap med skilsmässa. För sent inser unga makar att de lät lura sig av vad som bara var en ungdomlig förälskelse. För sent inser de att de inte passar för varandra. För sent inser de att de borde ha sett längre än till bröllopsdagen och rustat sig själva för rollen som äkta man och hustru. Deras passioner fick dem att handla överilat.
Hur är det med könsdriften?
Många menar att könsdriften bör avgöra när det är tid att skaffa sig en äktenskapspartner. Det kan vara riktigt när det gäller djuren, men människan är överlägsen djuren — eller bör åtminstone vara det. Förnuftsbegåvade människor vet mycket väl att de sexuella känslorna aldrig får tillåtas ta överhanden och bli avgörande för vilken kurs man skall välja i livet. Det är sant att känslor utgör en viktig del av vårt liv, men sinnet bör kontrollera, tygla, ja, till och med befalla över känslorna, när så är nödvändigt för vår välfärd. Om alla människor gjorde vad som föll dem in, skulle världen befinna sig i en ännu svårare situation än den gör i dag.
Könsdriften är en faktor som man bör ta i betraktande när man överväger giftermål. (1 Kor. 7:9) Men det finns andra faktorer som kan hindra ett äktenskap att bli lyckligt om man helt bortser från dem. Det goda omdömet kan till exempel sättas åt sidan. Tänk på vad som händer när någon köper ett föremål utan att kontrollera dess kvalitet. Föremålet kan se vackert ut, men när man prövar kvaliteten finner man kanske att det inte är mycket värt. Det är för sent att göra en sådan upptäckt om sin äktenskapspartner efter bröllopsdagen, såsom när någon till exempel finner sig vara gift med en som ständigt beklagar sig. Nu är det tid att betänka sådana möjligheter.
Några menar att könsdriften är alltför stark. Men varför? Är det därför att de läser böcker och ser filmer som förhärligar könslivet och upphöjer det till en ställning som det inte förtjänar? Är det därför att de har umgåtts alltför intimt med personer av det motsatta könet och därigenom i högsta grad uppeggat sina passioner? Det är på det sättet pojkar och flickor ofta får för sig att de omedelbart måste gifta sig.
En bättre väg
Det är mycket bättre och förnuftigare att man inte förhastar sig när det gäller valet av äktenskapspartner, med tanke på de vitträckande följder detta beslut kommer att få. Det är nyttigt att man först har erfarit hur det är att stå på egna ben efter uppväxttiden, att klara sig med sina egna tillgångar fysiskt, mentalt och andligt. Tonåringar, som från föräldrahemmets omsorg direkt ger sig in i ett äktenskap, går miste om denna möjlighet. De får aldrig tillfälle att verkligen lära sig att leva självständigt. För att känna trygghet och vara lyckliga är de alltid beroende av sin äktenskapspartner eller sina föräldrar.
Dessutom är det ett mycket allvarligt löfte man avger när man säger ja till att godta sin äktenskapspartner i ”nöd och lust”. Den som avger en sådan försäkran i hastigt mod, utan att noggrant tänka igenom vad den innebär, håller sällan sitt löfte. Ordspråksboken 29:20 säger: ”Ser du en man, som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.”
Det är viktigt att man lär känna sin blivande äktenskapspartner under både gynnsamma och ogynnsamma omständigheter, och det tar tid. Det är också till god hjälp om man kan bli bekant med den tilltänkta äktenskapspartnerns föräldrar. En äktenskapsrådgivare, en läkare, har framhållit att en flicka kan få en god uppfattning om vad hennes blivande make förväntar av henne genom att lägga märke till hur hennes fästmans mor serverar en måltid och genom att se hans far och mor tillsammans. På samma sätt kan en ung man bilda sig en uppfattning om vad slags hustru hans fästmö kommer att bli genom att betrakta hennes mor under en tid.
Det tar också tid för föräldrarna att lära känna den som deras son eller dotter tänker gifta sig med. Någon kanske tycker att det spelar mindre roll. Men om de nygifta senare får problem i äktenskapet, till vem kan de då vända sig för att lägga fram sina problem och få hjälp och råd som kan lösa svårigheterna? Det är sant att föräldrar inte väljer ut vilka deras barn skall gifta sig med, såsom de gjorde förr i tiden, men den erfarenhet de har gör dem i stånd att ge nyttiga råd, i synnerhet om de är väl insatta i bibelns goda principer.
De som beslutar sig för att vänta en tid, innan de ger sig in i äktenskapet, måste naturligtvis vara införstådda med att de inte kan umgås alltför intimt med det motsatta könet eller läsa böcker och se filmer som uppeggar de sexuella känslorna. De måste i stället skaffa sig uppbyggande läsvanor och söka ett gott umgänge.
Att följa denna bättre väg kommer att medföra många fördelar. Det kommer att skänka ditt liv större stabilitet. Du kommer att vara i stånd att mer lugnt och klart tänka igenom viktiga frågor som gäller kärlek och äktenskap. Du kommer att se mycket längre än till bröllopsdagen och rusta dig i förväg för din roll som äkta man eller hustru. Du kommer att ha större förutsättningar för att få erfara ett varaktigt, lyckligt äktenskap med Guds rika välsignelse.