Hur kineserna firar nyår

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Hongkong

DE FLESTA folk har någon högtid som de anser vara viktigare än andra. För kineserna är mån-nyåret en sådan högtid. I tusentals år har kineserna ansett nyåret som den gladaste tiden på året.

Fastän kineserna officiellt antog den gregorianska kalendern år 1912, är sol-nyåret den 1 januari inte alls lika populärt som mån-nyåret. Under sol-nyåret har de flesta firmor och kontor till exempel bara stängt en dag, men under mån-nyårsfestligheterna är de stängda i tre eller fyra dagar, en del ända upp till en vecka. Det kinesiska mån-nyåret infaller vid den första nymånen efter det att solen har gått in i Vattumannens tecken i djurkretsen och kan alltså inträffa när som helst mellan den 21 januari och den 19 februari.

Förberedelser för högtiden

Kinesernas entusiasm för detta firande överträffar till och med den som västerlänningar mobiliserar inför julen. Folk börjar förbereda sig för det en månad i förväg. Också familjer med små medel ger ut mycket pengar på inköp som anses vara nödvändiga för denna högtid. Eftersom betoningen ligger på nya ting, tycker folk om att köpa nya kläder. I Hongkong är det sed att köpa nya skor, och alla skoaffärerna upplever en strykande åtgång av sina varor veckan före nyåret.

Ett viktigt datum då man förbereder sig för denna högtid är den 24 december enligt månkalendern. Många kineser tror att ”köksguden” denna dag återvänder till himmelen för att avlämna rapport till ”jadekejsaren”, som man tror vara ansvarig för belöning och straff. Eftersom den gud som har hand om köket tros vara ett sändebud från ”jadekejsaren”, vill folk framkalla hans goda sidor, i hopp om att han skall dölja deras missgärningar och bara tala om de goda gärningarna, när han avlägger sin rapport. För att röna hans ynnest putsar de därför omsorgsfullt hans altare ovanför spisen och bjuder honom kakor och konfekt. Somliga bränner till och med papperspengar för att hjälpa ”köksguden” med hans resekostnader, eller också bränner de en pappershäst åt honom att rida på. Andra går ännu längre. Eftersom de menar att det inte är tillräckligt säkert att bara muta ”köksguden”, försöker de få guden berusad, för att vara säkra på att han inte skall avge en ofördelaktig rapport om dem. Detta åstadkommer de genom att doppa ett porträtt av ”köksguden” i vin. Vid midnatt sänder de i väg honom med en salva av nyårssmällare. De uttalar en önskan om att han ”skall avge en fördelaktig rapport till himmelen och förkunna frid över jorden”.

Under de närmaste dagarna före nyåret är affärerna hela tiden fulla med folk, eftersom alla köper extra mat för den speciella måltiden och för nyårets helgdagar, då affärerna är stängda. Man tycker också om att köpa blommor till den festliga högtiden. Det är dags för narcissen att blomma då, så man ser många gatuhandlare som säljer narcisslökar på torgen. Persikoblommor och små mandarinträd är också mycket populära. Den färg man ser mest vid denna tid på året är lysande rött, vilket betraktas som en lyckans färg.

Högtiden

Vid midnatt avfyrar man smällare överallt för att välkomna det nya året. Under de följande dagarna hör man nästan hela tiden ljudet av smällare. Men år 1968 fick människorna i Hongkong troligen uppleva sitt första tysta nyår. Regeringen förbjöd smällare, därför att kommunisterna i Hongkong hade använt krutet från smällare till att göra bomber.

Nyåret är en tid då familjerna förenas, men också ett tillfälle att besöka vänner och släktingar. Under första och andra dagen av nyårshelgen kan man se hela familjer åka från plats till plats för att göra visiter. Förutom presenter har de med sig gott om små röda paket med varierande penningsummor, som de delar ut till barnen. Man förstår att dessa röda paket är mycket populära bland barnen, eftersom de förser dem med litet pengar att köpa godis och leksaker för. I själva verket har alla ogifta personer rätt att få sådana röda paket, men i praktiken är det mycket få ensamstående vuxna som tar emot dem.

När de besökande anländer, blir de bjudna på sötsaker och melonkärnor. Ibland bjuder man dem också på litet söt juice och några nyårskakor. Fastän denna gästfrihet uppskattas mycket av barnen, betraktar de vuxna den ofta med mindre entusiasm. Efter att ha festat på ett sådant överflöd av mäktig mat i några dagar lider många av matsmältningsbesvär.

Enligt sedvänjan undviker man att besöka någon under nyårshelgens tredje dag, eftersom man tror att detta skulle leda till att man skulle komma att gräla med sina vänner under hela året som följer. Och fastän många inte längre tror det, håller de flesta fortfarande fast vid denna sed, eftersom det ger dem möjlighet att vila litet efter två arbetsamma dagar av visiter.

Nyårets sjunde dag betraktas som en viktig dag. Den kallas för ”Allas födelsedag”. Enligt den gamla traditionen betraktar man nyårets första dag som tuppens födelsedag, den andra dagen som hundens, varefter följer grisarnas, getternas, nötkreaturens, hästarnas och slutligen, den sjunde dagen, människornas födelsedag.

Invånarna i Kanton samlas enligt sedvänjan till ännu en familjemåltid denna sjunde dag. Så slutar den första fasen av nyårsfirandet. Festligheterna förr i tiden brukade pågå till den femtonde dagen, men det jäktade liv som folk lever nu för tiden tillåter dem sällan att hålla på så länge. Många affärer är faktiskt öppna redan på fjärde dagen.

Förutom att kineserna tillägnar vart och ett av de ovannämnda djuren en allmän födelsedag, använder de också tolv olika djur för att representera de olika åren. Dessa är råttorna, nötkreaturen, tigrarna, kaninerna, drakarna, ormarna, hästarna, baggarna, aporna, tupparna, hundarna och grisarna. Vilket år det är fastställs genom att man kopplar samman två olika grupper av kinesiska räkneord, den ena med tolv siffror och den andra med tio. Enligt detta förfaringssätt blev 1969 tupparnas år och 1970 hundarnas.

Spåmän tycker om att på grundval av dessa olika djur göra förutsägelser om huruvida året kommer att bli gott eller dåligt. År 1967 var baggarnas år och förmodades bli ett mycket gynnsamt år, men det året fick Hongkong uppleva de värsta oroligheterna i sin historia.

Tonvikten på pengar och god lycka

Här i Hongkong är den populäraste nyårshälsningen: ”Kung hei fat choy”, vilket betyder: ”Må du få god lycka och rikedomar”. Det verkar som om folk i allmänhet betraktar materiella rikedomar som den största framgången och det mest efterlängtade målet i livet. I själva verket betraktas nyårets femte dag i många samhällen i Kina som ”penninggudens” dag. Denna dag välkomnar man ”penningguden” i sina hem genom att frambära rökelse och offer och hoppas att detta skall medföra välgång under det kommande året. För flera år sedan brukade man i staden Shanghai stanna uppe hela natten före ”penninggudens” återkomst och avfyra smällare för att hälsa honom välkommen.

Som man skulle kunna misstänka, när man tänker på den populära hälsningen, är många av nyårssederna nära förbundna med strävan efter god lycka. En del religiösa människor offrar rökelse i templen i ett försök att uppnå god lycka under det kommande året. De offrar också mat där och tar sedan hem den till sina barn och ger dem att äta, eftersom de tror att detta skall medföra god lycka för dem. Många undviker också att använda några vassa föremål, till exempel knivar och saxar, under nyårshögtiden, eftersom de tror att dessa kan skära av deras goda lycka. Många sätter upp plakat om god lycka över dörren.

Eftersom kineserna är så angelägna om god lycka under det nya året, har några religioner dragit fördel av situationen. På vissa hus kan man se lyktor hänga över dörren och inne i huset. På lyktorna står olika ordstäv, till exempel: ”Var lyckosam i allt.” Dessa lyktor kan man köpa i taoisttempel eller buddistiska helgedomar. Många tempel i Hongkong håller faktiskt auktion på lyktor och får in så mycket pengar som behövs för resten av året. Eftersom lyktorna säljs till högstbjudande, betalar en del personer över fem hundra kronor för en lykta i det att de hoppas få del av de välsignelser som utlovas av ordspråken på lyktan.

Det existerar också särskilda tabun under nyårshögtiden som har att göra med denna strävan efter lycka. Många personer sopar till exempel inte golvet under denna högtid, eftersom de är rädda att de skall sopa ut lyckan ur hemmet. All sopning utförs före nyårsafton. Men inte nog med det. Om någon ändå skulle sopa, är han noga med på vilket sätt han gör det; han måste sopa inåt, för att inte lyckan skall sopas ut ur huset. Av välkomsthälsningarna som ägnas ”penningguden”, av den traditionella nyårshälsningen och också av sättet att sopa golvet framgår det alltså att önskan att bli rik är framträdande i det kinesiska nyårsfirandet.

En felaktig slutsats

Det är inget fel att önska att det kommande året skall medföra större lycka. Men kommer sann lycka i och med rikedomar? Den kinesiska nyårshögtidens eftertryck vid pengar och framgång pekar på detta. Men fakta visar tydligt att detta inte behöver vara fallet. I verkligheten är det så att fastän rikedom i sig själv inte är något ont, så är önskan att bli rik mycket skadlig. I den tillförlitliga heliga bibeln påpekas det: ”Kärleken till pengar är en rot till alla slags skadliga ting, och genom att sträcka sig efter denna kärlek har några blivit ledda vilse från tron och har genomborrat sig överallt med många smärtor.” — 1 Tim. 6:10, NW.

Den kinesiska nyårshögtiden leder alltså inte en människa till lyckans sanna källa, ty denna källa är inte pengar eller framgång, utan den är den sanne Guden i himmelen, Jehova.