Sätter du värde på ditt liv?

Är det förnuftigt att sätta livet på spel genom att ta onödiga risker? Varför bör man tänka på detta?

LIVET är en mycket dyrbar ägodel. Med det i behåll kan vi njuta av många ting. Utan det kan vi inte njuta av någonting alls.

Det är sant att livet för med sig svårigheter. Men trots detta önskar var och en som är vid sina sinnens fulla bruk att få leva. Människor föredrar livet framför döden.

Emellertid berövas fler och fler människor sina illusioner genom det sätt varpå saker och ting utvecklar sig här i världen. Förutom personliga problem ser de problem och svårigheter torna upp sig nästan överallt — krig, ökande brottslighet, inflation, rasoroligheter, fattigdom, hunger. Allt detta har en nedslående inverkan. Många ser sig om efter en möjlighet till flykt undan detta.

En del flyr undan genom att göra sådant som de menar ger dem ”kickar”. De söker spänning för att skjuta denna otrevliga värld, i vilken de lever, i bakgrunden. Detta är i synnerhet fallet med många unga människor. Växande skaror bland dem menar att det inte finns något att leva för, förutom att ”äta, dricka och vara glad”.

I sitt sökande efter spänning går en del så långt som till att delta i ”självmordslekar”. En sådan går ut på att man kör två bilar med hög fart rakt emot varandra. Den som först viker av blir kallad ”fegis”. Andra spelar ”rysk roulette”, som innebär att man lägger en patron i en revolver, låter magasinet rotera och trycker av. Antagligen har du sett meddelanden i pressen om skador och dödsfall, som orsakats av sådana ”lekar”.

De flesta människor önskar att livet skall vara intressantare. Men är allvarliga skador eller döden ett sätt att förbättra situationen? Hur föga man än njöt av livet tidigare, kommer man att göra det i ännu mindre grad efter en allvarlig skada — och inte alls efter döden. I döden, visar bibeln, ”kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet”. Guds ord tillägger: ”De döda veta alls intet.” — Pred. 9:5, 10.

Bilkörning

Naturligtvis är det få människor som ger sig in på självmordslekar med bil eller spelar rysk roulette. Men många människor kommer oroande nära detta i sina normala körvanor. Statistiken visar att de två viktigaste orsakerna till dödsfall och skador vid bilolyckor är: 1) Överträdelse av hastighetsbegränsningen; och 2) hänsynslös körning. Dessa svarar för en stor del av de mer än 50.000 som dödas och flera millioner som skadas i bilolyckor på ett år enbart i USA.

Hur är det med de ungas körvanor? Publikationen Attitudes and Platitudes fastslår: ”Statistiken ser särskilt illa ut för unga förare. Något som får deras statistik att se ännu sämre ut är att unga förare ständigt har varit invecklade i en högre procent olyckor med dödlig utgång än olyckor utan dödlig utgång.” Tidskriften Time rapporterar: ”Trafikolyckor är den vanligaste dödsorsaken för unga män mellan 16 och 24. Fastän de unga manliga förarnas antal uppgår till bara en åttondel av alla registrerade förare, ansvarar de för en tredjedel av alla olyckor med dödlig utgång.” Många försäkringsbolag tillämpar därför högre självrisk för unga förare.

Unga människor vill att andra skall ”säga som det är”. Sanningen är att unga förare dödas i en utsträckning som antar epidemiska proportioner. I själva verket dödas varje år flera unga förare i bilolyckor i USA än soldater i Vietnamkriget!

Forskaren dr Stanley Schuman sade: ”Den farligaste unge manlige föraren är den som är ensam i sin bil, eftersom han, när han är ensam, kommer att ta förvånansvärda chanser.” Man fann att unga manliga förare ofta använde bilen som ett uttrycksmedel för att vinna lättnad från något problem i skolan, i hemmet eller på arbetet.

Men löser man några problem genom att åstadkomma ännu fler problem? Detta är just vad som blir resultatet för en växande del av dem som söker spänning eller söker göra sig av med missräkningar när de kör bil. Fler och fler av dem invecklas i invalidiserande och dödliga olyckor. Hur många sådana ögonblick av spänning kan man uppleva om man är invalidiserad eller död?

Narkotikabruk

En vana som ständigt blir mera vittutbredd är användning av narkotika för att få s. k. ”kickar” och komma undan verkligheten. Men åstadkommer det verkligen detta?

Först kan det tyckas så. Men förr eller senare dämpas ”kickarna”, och verkligheten blir så mycket värre. Dessa konsekvenser kommer oundvikligen, de kan inte undvikas. Om livet hade få spänningsmoment och var svårt att klara av innan man tog till narkotika, kommer det att innehålla ännu färre spänningsmoment och bli långt svårare, sedan man blivit beroende av narkotika.

Detta är sant på många sätt. Först och främst finner narkotikamissbrukaren att hans hälsa försämras. Han är mindre i stånd att njuta av enkla saker, t. ex. av att äta och dricka, vilka när de utövas med måtta kan vara till verklig glädje. Många narkotikamissbrukare stjäl, bedrar och ljuger för att få pengar att bekosta sin dyrbara vana med. När de gör detta kan de till och med skada eller döda människor. De går i ständig skräck för polisen. Och för ett växande antal resulterar det hela i en smärtfylld död. New York Times rapporterade: ”År 1966 var det 33 tonåringar i New York som dog efter att ha tagit heroin. Förra året steg antalet till 72. Men på tre månader i år — juni, juli och augusti — har 71 dött.”

Fråga vem som helst som har varit narkotikamissbrukare en längre tid om hans liv förbättrats sedan han började använda narkotika. Om han svarar sanningsenligt, kommer han att medge att det har det inte. Hur skulle det kunna vara annorlunda? Bidrar konflikter med lagen, stöld, fängelsedomar, bruten hälsa och ängslan till lyckan i livet? Är det förnuftigt att använda narkotika för att fly från verkligheten, när verkligheten blir så mycket värre genom det?

Sport

Ordet ”sport” står enligt en ordbok för ”förströelse; rekreation; trevligt tidsfördriv”. Men skulle du betrakta sysselsättningar som inbegriper lemlästande och dödande som trevlig rekreation? En del ”sportgrenar” inbegriper just en sådan likgiltighet för livets värde.

Boxning, i synnerhet proffsboxning, visar förakt för livets gåva. Dess syfte är att skada, att göra motståndaren medvetslös. Detta kan för unga människor tyckas vara en väg till berömmelse och rikedom utan hänsyn till skador, som man ådragit sig eller orsakat andra, men fråga dig själv: Av de många tusen som under årens lopp varit boxare, hur många kan du nämna som vunnit rykte och förmögenhet? Mycket få. Men många är de som har slagits sanslösa och blivit lemlästade såväl fysiskt som psykiskt. En del har dött som ett direkt resultat av de slag de fått i ringen.

På intet sätt kan denna ”sport” sägas visa respekt för livet. Jesus Kristus sade: ”Såsom I viljen, att människorna skola göra mot eder, så skolen I ock göra mot dem.” (Luk. 6:31) Önskar du att någon skall bulta på dig med knytnävarna tills du blir medvetslös? Bör du då göra så med en annan människa, om du värdesätter livets gåva?

Brottning anses av många som en ”säker” sport. Ändå är avsikten att tillfoga, eller låtsas tillfoga, någon annan fysisk skada. Och ofta blir skador resultatet. I England erkände en berömd brottare, som nyligen slutade brottas sedan han blivit ett av Jehovas vittnen, detta. Han sade: ”Jag kan inte fortsätta att skada människor. Det är fel. Jag vet att en hel del av det bara är bluff, men ibland blir vi verkligen skadade. Jag har skadat människor ibland. I stället bör jag visa kärlek och vänlighet.”

Verkligt farligt

Ännu farligare för liv och lem är en del andra aktiviteter som betecknas som ”sport”.

Dit hör biltävlingar. Fordonen pressas till högsta möjliga hastighet. Men olyckor inträffar jämt och ständigt genom att fordonen blir okontrollerbara, och förarna lemlästas eller dödas. I Italiens Grand Prix dödades ett år en berömd internationell förare, när hans racerbil slog runt utanför banan. Men det slutade inte där. Bilen plöjde in i en åskådarmassa, så att femton åskådare dödades, medan andra skadades. Och en racerbil, som plöjde in bland åskådarna i Le Mans i Frankrike, dödade 85 människor!

Bergsbestigning är en annan populär sport. Med bergsbestigning menar vi inte utflykter längs säkra vandringsleder, som ju millioner människor över hela världen ägnar sig åt. Vi menar bergsbestigning av det slaget där rep och dubbar och annan specialutrustning behövs, eftersom man klättrar uppför bergssidor och isiga toppar. En tragedi på Mount McKinley, Nordamerikas högsta topp, berövade sju deltagare ur en grupp på tolv livet. Efter katastrofen sade en expert: ”Det är förvånande att inte fler människor har dödats på McKinley, när man betänker att varje sommar dödas 400 i Alperna.”

Dessutom kommer en del undan bergsklättringen med förfrusna fingrar eller tår, som måste amputeras. Eller också kan de på grund av ett fall bli bundna vid sjuksängen i flera veckor eller månader med brutna ben eller kanske bli invalidiserade för livet. Är detta det rätta sättet att öka sin livsglädje? Med risken för allvarlig skada eller döden ständigt närvarande, skulle du då säga att denna ”sport” visar den rätta respekten för livets gåva? Skulle det inte vara bättre att hålla sig till säkra vandringsleder och njuta av Guds majestätiska bergsskapelser år efter år?

Tiotusenden deltar i den ”sport” som kallas fallskärmshoppning. De hoppar ut från ett flygplan högt uppe i luften, faller fritt en stund med hastigheter över 160 kilometer i timmen och drar sedan i utlösningssnöret till sina fallskärmar. Vid ett hopp släpptes aderton fallskärmshoppare ut från en höjd av 6.000 meter. De föll fritt rakt ned med en hastighet av 200 kilometer i timmen in i ett molntäcke på 1.200 meters höjd. När de bröt igenom detta molntäcke, fann de till sin förfäran att de släppts ut över fel plats. De befann sig över de ilskna vågorna på Eriesjön i stället för över ett landningsfält. Sexton av de aderton drunknade. En av de två överlevande fastslog bestämt: ”Jag skall aldrig hoppa mer.”

Ta hänsyn till andra

Vad man ofta inte tänker på, när man tar onödiga risker, är att det inte bara är den deltagande själv som kan skadas. Många gånger är det andra som skadas eller dödas, däribland också människor som verkligen skattar livet högt. Hur är det dessutom med den smärta och sorg som tillfogas nära och kära till sådana som skadas eller dödas när de tar onödiga risker? Vad skall de göra? Också deras liv kan förstöras.

Det kan hända att du inte tar onödiga risker med ditt liv. Det kan hända att du aktar ditt liv högt. Men för att ta en liknande fråga: Vad anser du om s. k. ”practical jokes”? En del personer tar ofta till sådana som ett medel att sätta ”sprätt” på tillvaron. Tycker du att sådana människor visar omtanke om andras välfärd?

Tycker du till exempel att det är att visa omtanke om andra att dra undan stolen från någon som just håller på att sätta sig? Det är sant att följden ofta blir ett skratt. Men det har också resulterat i bestående skador. Om det gjordes mot dig, och andra skrattade åt dig, medan du själv kände smärta och förlägenhet, skulle du då betrakta det som ett lustigt skämt? Hur mycket bättre känslor får man inte gentemot dem som i stället vänligt hjälper folk med stolen, när de skall sätta sig vid ett bord!

Det finns de som tycker att det är en bagatell att trycka ned någons huvud medan han dricker vatten ur en dricksfontän. Men detta har förorsakat skador på mun och tänder. Skulle det inte medföra större glädje för alla, om man hjälpte till med att hålla dricksfontänen i gång för någon annan i stället? Dessutom finns det människor som tycker det är ett skämt att skrämma andra. Men detta har ibland resulterat i att offren drabbats av hjärtattacker.

Att spela sådana spratt som resulterar i förlägenhet, skada och kanske till och med livets förlust är verkligen inte att visa omtanke om andras välfärd. Bibeln fastslår: ”Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar, är en man, som bedrager sin nästa och sedan säger: ’Jag gjorde det ju på skämt.’” Ingen enda som värdesätter Guds syn på tingen vill bli benämnd såsom ”lik en rasande”. — Ords. 26:18, 19.

Särskilt oklokt just nu

I synnerhet nu är det i högsta grad oklokt att ta onödiga risker med livet, ditt eller andras. Varför nu mer än tidigare? Därför att Guds inspirerade profetiska ord klart visar att vi närmar oss slutet för denna onda tingens ordning. Snart kommer den att få sitt slut genom ett direkt ingripande av Gud. (Sef. 3:8) Därefter kommer han att införa en helt ny ordning, fri från dagens prövande förhållanden. — 2 Petr. 3:10—13.

Jehova Gud tillhandahåller också en regering för sin nya ordning, en regering som härskar från himmelen. Denna regering bekymrar sig verkligen om människorna på jorden. Den kommer att verka för alla sina undersåtars eviga välfärd och skänka välsignelser, som ingen mänsklig regering kan bereda — hälsa, lycka, intressant och produktivt arbete, ett slut på krig och rasoroligheter och ett slut på fattigdom, hunger och till och med på själva döden. Denna regering eller detta rike är det som Jesus Kristus lärde sina efterföljare att bedja om. — Matt. 6:9, 10.

Därför bör den som önskar leva i Guds nya ordning inte riskera sitt liv genom att ge sig in på olika aktiviteter bara för att söka ”kickar” eller spänning. Han kommer att inse att han behöver tjäna Gud för att få ta emot det eviga livets belöning: ”Den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen.” (1 Joh. 2:17) Han inser att han inte kan tjäna Gud särskilt bra om han är lemlästad. Och han kan inte tjäna Gud alls om han dödas i någon onödig sysselsättning.

Sätter du värde på ditt liv? Önskar du evigt liv, när paradiset är upprättat på jorden? Inse och erkänn då att det i första hand är livgivaren, den som ger evigt liv, Jehova Gud, som bör få göra anspråk på din hälsa och ditt liv. (Apg. 17:24, 25; Rom. 6:23) Inse sålunda värdet av ditt liv. Bevara det så långt det är dig möjligt. Inse och erkänn att Gud håller dig räkning för hur du använder livets dyrbara gåva.

[Bild på sidan 4]

Visar man respekt för andras liv när man tar chanser på detta sätt?

[Bild på sidan 5]

Blir livet mera spännande om man använder narkotika — eller blir det svårare?

[Bild på sidan 5]

Ett enda slag kan göra dig medvetslös — eller döda dig. Är detta ett kristet handlingssätt?

[Bild på sidan 6]

Aderton personer som sökte spänning genom att hoppa i fallskärm kom ned i en sjö. Sexton av dem drunknade

[Bild på sidan 7]

Har du någon gång fallit på detta sätt? Tyckte du att det var roligt? Kunde du ha blivit skadad?