Vad händer i kyrkosamfunden?
HAR du lagt märke till de snabba förändringar som har ägt rum inom kyrkosamfunden? Utan tvivel har du det. Förändringens vindar blåser överallt.
Många har blivit direkt berörda och är bekymrade. Du kanske hör till dem. Men även om du inte gör det, så påverkar ändå dessa förändringar dig och din familj. Och inom en mycket nära framtid kommer både du och alla andra människor på jorden att påverkas i ännu större utsträckning. Det kommer att bli så, vare sig du går i kyrkan eller inte.
Men hur kan det vara på det sättet? Kanske undrar du också över det. Låt oss för att lättare kunna förstå det undersöka vad som pågår inom kyrkorna och samfunden. På vad sätt håller de på att förändras?
För det första är det uppenbart för de flesta att kyrkorna och deras ledare håller på att bli mer och mer ”världsliga”. Präster tar ofta del i demonstrationer för medborgerliga rättigheter. Somliga ger sitt bifall åt våld och revolution såsom redskap; andra säger att det inte är något fel med homosexualitet, otukt eller ens äktenskapsbrott. Många präster säger också att evolutionsteorin är sann och att bibeln består av myter.
En annan stor förändring inom kyrkorna är den upproriskhetens ande som spirar bland både präster och lekmän. De kritiserar offentligt kyrkans läror och trotsar öppet sina religiösa organisationers ledare.
Särskilt den katolska kyrkan har fått märka hur förändringens vindar blåst. Musiken, språket och ceremonierna i deras mässa har ändrats, bruket av bilder vid tillbedjan har reducerats till ett minimum, och förändringar har inträtt i förbindelse med dyrkan av helgon och förbudet att förtära kött på fredagen.
Den katolska tidskriften America riktar emellertid uppmärksamheten på två motsatta uppfattningar om förändringarna: ”För en del katoliker går förändringarna alltför långt och alltför snabbt och förefaller som om de skulle gå ännu längre och ännu snabbare. För andra är förändringarna alltför små och alltför långsamma, och det finns inget hopp om att öka tempot.”
Personer som tycker att förändringarna går ”alltför långt och alltför snabbt” är ofta hängivna katoliker som utan invändningar har godtagit kyrkans läror och tillvägagångssätt. De blir följaktligen oroade av de förändringar som äger rum.
Å andra sidan vill sådana katoliker som betraktar förändringarna som ”alltför små och alltför långsamma” att det skall bli förändringar på flera punkter. De har till exempel öppet satt sig emot det påvliga förbudet mot artificiell födelsekontroll. Tusentals präster och församlingsbor har också protesterat mot kyrkans föreskrift som förbjuder prästerna att gifta sig.
Resultatet av sådana händelser blir att kyrkosamfunden skakas i sina grundvalar. Många fruktar för vad förändringarna kommer att innebära. The Christian Century för 2 april 1969 (sid. 445) anmärkte: ”Det innevarande året finner de kristna religionssamfunden i en jäsningsprocess. ... Det är mindre tydligt huruvida jäsningen är en ny vår eller en sista kraftansträngning före rigor mortis [likstelhet, som inträder efter döden].”
Vad tror du? Är det som händer inom kyrkosamfunden ett tecken på en ”ny vår”, eller kan det vara ”en sista kraftansträngning” före döden? Vad är egentligen kyrkosamfundens verkliga tillstånd?