Inblandningen i världsliga angelägenheter oroar många
PRÄSTER figurerar ofta i dagsnyheterna nu för tiden. När du tittar i en dagstidning eller tidskrift, är det inte ovanligt att du får läsa om deras inblandning i världsliga angelägenheter. Många av dem tar nu del i protesthandlingar, är med om civil ohörsamhet och understöder till och med revolution och våld under vissa omständigheter.
Den argentinska tidningen Analysis påpekade: ”Under de sista veckorna av år 1968 skapade omkring 150 katolska präster politisk förväntan i olika delar av landet. I Córdoba förordade de sålunda behovet av revolution med tillgripande av våld, i Neuquen, Chaco och Tucumán oroade de regeringen ... medan de i Buenos Aires lämnade en petition till [president] Onganía.”
Även i Brasilien har kyrkans ledare kommit i konflikt med regeringen på grund av sitt politiska agiterande. Och i Förenta staterna anmärkte Chicago Tribune: ”Av 441 personer, som arresterades under de gatuoroligheter som nyligen förekom där, var 61 av de vuxna männen — 26 procent — präster.”
Är det passande?
Tycker du då att det är passande för präster att blanda sig i världsliga angelägenheter? Många tycker inte det, och de blir oroade och till och med förargade.
I Sydafrika sade en regeringsmedlem, Ben Schoeman, förargat: ”Vi håller på att tröttna på politiska biskopar. De använder sina predikstolar för att rättfärdiga sina smutsiga attacker mot regeringen.” På samma sätt blev medlemmarna av en baptistkyrka i Glamorgan i England uppretade av de politiska predikningarna. En av dem sade: ”Prästen är en politisk fanatiker. ... Vi går till gudstjänstlokalen för att höra evangeliet — inte detta nonsens.”
Den engelskspråkiga tidningen Morning Post, som utges i Berlin, påpekade i numret för 29 augusti 1969 att de religiösa ledarnas inblandning i politiken har utsatt dem för ”mångas indignation och vrede”, och tidningen drog sedan slutsatsen: ”En kyrka som tror att politik är viktigare än att predika ... har blivit anstötlig.”
Tycker du på samma sätt? Har du undrat hur sådan aktivitet på något sätt kan vara kristen? Men många finner också sådana prästmän anstötliga som rekommenderar revolution som inbegriper våld. Och dessa präster har officiellt kyrkligt försvar för sina uppfattningar!
Kyrkornas världsråd, som har omkring 237 medlemskyrkor, förklarade till exempel vid sitt möte i Uppsala 1968: ”Att bygga upp nya politiska strukturer, som är lämpade för nationell utveckling, innefattar revolutionerande förändringar. ... I länder, där de härskande grupperna undertrycker eller är likgiltiga för folkets vilja, kan en form av våld bli en tvingande nödvändighet.” — Upsala Nya Tidning, 16 juli 1968.
Och Joseph Michenfelder, en amerikansk präst som leder Catholic Information Service i Peru, förklarar: ”De katolska revolutionärerna stöder sina ansträngningar på påvens encyklikor, särskilt den nyligen utfärdade ’Folkens utveckling’, som [understöder] ... revolution som inbegriper våld.”
Vad säger Guds ord?
Men råder Guds ord kristna ”Ordets förkunnare” att blanda sig i världsliga angelägenheter och till och med ta del i våldsamma revolutioner? Vi kan aldrig läsa något sådant i bibeln!
Bibeln säger i stället: ”Veten I då icke, att världens vänskap är Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän, han bliver alltså Guds ovän.” (Jak. 4:4) I full överensstämmelse med detta sade Jesus Kristus: ”Mitt rike är icke av denna världen.” Och han sade också att hans sanna efterföljare ”äro icke av världen, likasom icke heller jag är av världen”. (Joh. 18:36; 17:16) Men hur är det med protestantismens, katolicismens och judendomens organisationer?
Hur tydligt framstår det inte att de är av världen! De arbetar ofta hand i hand med politiska ledare. Vad innebär detta för dig? Ja, om kyrkorna inte följer de rätta exempel som Guds ord fastställer, bör du då fortsätta att gå i kyrkan? Kan kyrkorna verkligen vara godkända av Gud? I det här avseendet gör de sannerligen inte Guds vilja!
Ingen grundläggande förändring
Inte heller bör all denna publicitet om dessa ting få dig att tro att kyrkornas starka inblandning i världsliga angelägenheter är ett tecken på en grundläggande förändring hos dem. Inte alls! De har länge blandat sig i politiken och till och med krävt att deras medlemmar skulle stödja världsliga krig. Den katolske historikern Gordon Zahn medger alltså: ”Kyrkan blev faktiskt en byrå för samhällelig kontroll, som opererade på den nazistiska statens vägnar i den utsträckning det gällde att försäkra sig om helhjärtat katolskt stöd i [andra världs]kriget.” — German Catholics and Hitler’s Wars (Katolikerna i Tyskland och Hitlers krig), sidan 202.
Nation’s Business för augusti 1964 framhåller helt korrekt resultatet av detta kyrkornas stöd av världskrigen:
”Arméerna 1914 utgjordes av katoliker, protestanter och judar i ungefärligen samma antal på båda sidorna. På båda sidorna blev de hebreiska profeternas och Kristi egna läror godtagna eller förkastade i samma utsträckning. Man lägger märke till att ringaktningen för religiösa föreskrifter blev ännu mera utpräglad under andra [världs]kriget.”
En katolik, som blivit upprörd över kyrkornas okristliga handlingssätt, skrev i en katolsk tidskrift:
”Lägg märke till hur de tyska och italienska katolikerna under första världskriget hatade och dödade sina amerikanska och engelska bröder, och vi handlade på samma sätt, när vi dödade våra tyska bröder i Kristus. Under andra världskriget upprepades samma fruktansvärda scen, när de flesta katoliker lydde sina respektive stater och i hat och fruktan dödade dem som Kristus befaller att de skulle älska. ...
Om staten skulle beordra oss att begå självmord, skulle vi vägra att lyda ... men om staten säger åt oss att döda vår oskyldige broder i ett annat land, gör vi vanligen det och glömmer fullständigt att ’Du skall älska din nästa såsom dig själv’ och att ’Kärleken gör intet ont mot nästan’.” — The Sign, september 1955.
Kristenhetens blodskuld kan inte förnekas. Påven Paul VI erkände detta den första dagen år 1970: ”Våra händer är fortfarande blodbesudlade efter världskrigen.” — New York Times, 2 januari 1970.
Ändå fortsätter kyrkorna med sin inblandning i världsliga angelägenheter och blir mer invecklade i detta än någonsin. Men fler och fler människor blir besvikna på kyrkosamfunden, och deras sönderfall ökar därför snabbt i hastighet. Och det som slutligen kommer att hända kyrkosamfunden kommer att direkt påverka dig. Hur så?