”Ditt ord är sanning”

Vem är jude?

”VEM är jude?” är en fråga som på senare tid har blivit framträdande i pressen. En sak är säker med tanke på vad som har stått att läsa: Varken judarna i Israel eller judarna som är spridda i andra länder är överens om vem som är jude.

Det som satte i gång hela den animerade diskussionen var ett utslag av Israels högsta domstol, som med 5 röster mot 4 fattade ett beslut som i själva verket gick ut på att alla var judar som gjorde anspråk på att vara det, även om de var ateister och inte var födda av en judisk moder. De ortodoxa judarna vidhåller emellertid att judisk religion och nationalitet är oskiljaktiga. På grund av den oro som detta utslag gav upphov åt i Israel lade man fram en proposition inför Knesset, Israels parlament, att definitionen av jude i Halaka, den judiska religiösa lagsamlingen, hädanefter skulle förklaras vara den enda lagenliga definitionen. Halaka definierar juden som en som är född av en judisk moder eller som är proselyt till judendomen. Detta gjordes till lag den 10 mars 1970.

Men ”regeringen kommer att ge icke-judiska medlemmar av familjer som kommer in under lagen om återvändandet samma privilegier som judiska immigranter, innefattande sociala och ekonomiska fördelar såväl som rätten till automatiskt medborgarskap. Men eftersom de inte är judar enligt den föreslagna definitionen, skulle de inte kunna gifta sig eller skilja sig, ty detta är ting som står under religiös myndighet.” Så skriver New York Times för 2 februari 1970 i en artikel med rubriken ”Växande splittring i Israel när det gäller att definiera ’jude’”.

Varför många i Israel är emot regeringens utslag framgår av vad en kvinna fick uppleva som kom till Israel från Östeuropa. Hon var född i ett judiskt hushåll men av en icke-judisk moder och hade fått lida som judinna i flera år i ett nazistiskt koncentrationsläger. Nu nekas hon rätten att gifta sig och skilja sig i Israel därför att hon inte blivit född av en judisk moder eller omvänts till judendomen. Hon sade att hon tänkte lämna Israel, ty, sade hon, ”jag vill hellre vara jude i ett främmande land än hedning i Israel!”

Precis som judarna i Israel har judarna i andra länder delade meningar om den här frågan. Amerikas största ortodoxa rabbinska samfund fördömde den ståndpunkt som Israels högsta domstol hade tagit. ”Utan religiös sammanhållning kommer judarnas föreningsband att tillfogas skador som inte går att reparera”, menade de.

Men samfund inom den amerikanska reformjudendomena bad Israels regering att stå emot kravet på en ändring i högsta domstolens utslag. Att göra den ortodoxa synen på vem som är jude till landets lag, resonerade de, ”skulle utesluta tiotusentals lojala amerikanska judar, aktiva i judiskt liv, som blivit omvända av icke-ortodoxa rabbiner eller vars mödrar blivit omvända av sådana”. — New York Times, 29 januari 1970.

Men eftersom varken judarna i Israel eller judarna utanför Israel kan komma överens om vem som är jude, var skall vi då kunna finna ett tillfredsställande svar? I Guds ord, bibeln, som innehåller judarnas tidiga historia. Först och främst får vi veta att Abraham var hebré. (1 Mos. 14:13) Alla avkomlingarna till hans son Isak blev också kända som hebréer. De som härstammade från Jakobs eller Israels familj, Abrahams sonsons, kallades också israeliter. Men var kommer namnet ”jude” in? — 1 Mos. 32:28; 2 Mos. 9:7.

Termen jude kommer från namnet på Jakobs fjärde son, Juda, och tillämpades till en början endast på hans familj och avkomlingar. Den förste som använde termen ”judar” var skribenten till Andra Konungaboken (16:6; 18:26, 28; 25:25). Att de båda termerna hebré och jude ansågs vara synonyma så tidigt som på 600-talet f.v.t. framgår av Jeremia 34:9, där vi läser: ”Var och en skulle släppa sin träl och sin trälinna fria, om det var en hebreisk man eller kvinna, på det att icke den ene juden skulle hava den andre till träl.”

Efter fångenskapen i Babylon användes termen jude om de hebréer som återvände därifrån. (Esr. 4:12) Längre fram användes termen för att skilja hebréer från hedningar i alla delar av det medo-persiska väldet. (Est. 3:6, 13) Hedningar som omvände sig till judendomen kallades också judar, men i allmänhet beskriver de hebreiska skrifterna sådana omvända med termen ”främling”. I de kristna grekiska skrifterna utmärks sådana som omvänt sig till den judiska religionen med termen ”proselyter”. — Est. 8:17; 4 Mos. 9:14; Apg. 2:11.

Dessutom får ibland ordet jude en symbolisk eller andlig innebörd i de kristna grekiska skrifterna. Finns det judar, symboliskt talat? Ja, alldeles som aposteln Paulus säger i Romarna 2:28, 29: ”Ty den är icke jude, som är det i utvärtes måtto, ej heller är det omskärelse, som sker utvärtes på köttet. Nej, den är jude, som är det i invärtes måtto, och omskärelse är hjärtats omskärelse, en som sker i Anden och icke i kraft av bokstaven; och han har sin berömmelse, icke från människor, utan från Gud.” Här kan aposteln sägas göra en ordlek av betydelsen i namnet jude, som betyder ”pris” eller ”berömmelse”. Paulus sade här att en som tjänar Jehova Gud med hjärtat är en verklig jude. Och genom en ordlek visar han att en sådan också får berömmelse från Gud.

Den tanke som han lägger fram i Romarnas fjärde kapitel stöder denna ståndpunkt. Där visar han att Abraham är fader till alla som utövar en tro lik Abrahams, och dessa är därför andliga judar. Likaså förklarar han i Galaterna 3:29 att alla som tillhör Kristus, som är lemmar i hans kropp, smorda med Guds heliga ande, i själva verket är Abrahams säd och därför också är judar, dvs. andliga judar.

Ytterligare stöd för detta att sanna kristna är andliga judar får vi i profetian i Jeremia 31:31, där Jehova Gud förebådade att han skulle ingå ett nytt förbund med Israels hus och Juda hus. Jesus visade att detta nya förbund ingicks med hans efterföljare. (Matt. 26:27, 28) Och aposteln Paulus visar gång på gång att det nya förbundet gäller de kristna. Jesus Kristus är ”ett nytt förbunds medlare”, och hans efterföljare är ”tjänare åt ett nytt förbund”. — Hebr. 12:24; 2 Kor. 3:6.

Men vem är då i verkligheten jude enligt de föregående skriftställena och särskilt aposteln Paulus’ ord? Har det någon betydelse? Ja, det har det verkligen, ty Guds ord fördömer dem ”som säga sig vara judar, men icke äro det, utan ljuga”. (Upp. 3:9) Hur kan vi säga vem som är jude? Genom att lägga märke till betydelsen i ordet jude. Och vad är den? ”Pris.” Det kan följaktligen med säkerhet fastslås att de verkliga judarna, enligt de kristna grekiska skrifternas mening, är de som både själva prisar Jehova Gud och som erhåller pris från honom. Sådana lovprisare är också vittnen för hans namn och rike.

[Fotnoter]