Vad har hänt med vänskapen?
I DEN här världen där, som bibeln förutsagt, laglösheten har förökats och kärleken hos de flesta har kallnat är gammaldags vänskap verkligen svår att finna. (Matt. 24:12) Fastän det fortfarande finns människor som är älskvärda och vänliga, är det likväl så att också många av dessa har en benägenhet att ställa sig avvisande när det blir fråga om verklig vänskap.
Men om du skulle fråga genomsnittsmänniskan om hon har många vänner, skulle hon nog ändå vara böjd för att svara ”ja”, eller också skulle hon kanske vara tveksam om svaret. Varför? Därför att ordet ”vän” har olika innebörd.
Bekanta betraktas till exempel ofta som vänner. Någon kanske säger: ”Jag har många vänner på nästan alla områden i livet. Till exempel pojken på bensinstationen — vad är det nu han heter? Och slaktaren i affären på hörnet där vi köper vårt kött; och bankmannen där jag har mina affärer. Så du ser, jag har många vänner.” Han kanske inte ens kommer ihåg namnen på några av dem, men sådana här tillfälliga bekantskaper är vad en del människor kallar vänner.
Faktum är att ett vänligt sätt ofta tas som ett tecken på vänskap. En del personer är till exempel kvicka att presentera sig, och ofta insisterar de efter bara några minuter på att du skall kalla dem vid förnamn. De kanske frågar: ”Var bor du? I vilken bransch arbetar du? Var gick du i skolan? Är du gift? Har du barn?” — allt nästan i ett enda andetag. De har en tendens att mycket fort bli personliga. Men är dessa ”vänliga” manér alltid bevis på äkta vänskap? Hur många av dessa människor kommer till undsättning när du behöver bistånd, ekonomisk hjälp eller tröst?
För mången västerlänning har ordet ”vän” kommit att användas om bekantskaper av vitt skilda slag. Det kan avse en affärskompanjon, en barndomskamrat eller någon förtrogen man litar på. Ordet har använts i olika affärssammanhang, som till exempel ”vänliga livsmedelsaffärer i grannskapet”, ”vänliga resebyråtjänsteman”, ”vänliga bankmän”, en flyglinjes ”vänliga rutt”. Till och med ringar och kedjor har blivit symboler för vänskap. I Förenta staterna, Canada eller en del andra västerländska nationer behöver ordet ”vän” därför inte nödvändigtvis inbegripa en nära samhörighet. Vänskap kan vara ytlig, flyktig, tillfällig eller djup och varaktig. Som amerikanare säger: ”Det beror alldeles på vad man har i tankarna.”
I många europeiska länder, där krig och våldsamheter har tagit sin tribut, har också vänskapen genomgått en förändring. Den äldre generationen är snar att erkänna att vänskap inte är vad den var förr. Somliga människor anser att en vän är någon som är väl medveten om den andres intellekt, temperament och särskilda intressen och som lockar fram de bästa egenskaperna hos honom. För andra är vänskap mer en fråga om känslor. En vän är en speciell individ som tycker om samma saker som man själv. Han tycker om fotvandring, bergsbestigning, segling, för det mesta äventyrliga sysselsättningar. Sådan vänskap behöver inte nödvändigtvis ha så mycket med förtroende, tillit och lojalitet att göra som med gemensamma upplevelser.
Uppfattningen från gångna tider, när vänskap betraktades som ett starkt band som länkade människor samman nästan lika nära som blodsband, när vänner var ett skydd mot laglösa och omoraliska personer, har i stor utsträckning försvunnit ur världen.
Förändringen har skett huvudsakligen därför att människorna i överensstämmelse med bibelns profetior har börjat älska sig själva och är ”utan naturlig tillgivenhet”. (2 Tim. 3:1—3, NW) Utan naturlig tillgivenhet kan verklig vänskap inte existera.
Många splittrande krafter, som förhindrar utvecklingen av nära vänskapsband, är också i verksamhet i den moderna världen. Det tar tid att bygga upp sann vänskap, men dagens människor är ständigt i rörelse. Få stannar på en plats tillräckligt länge för att bygga upp bestående vänskap. I Förenta staterna ändrar en person av fem sin adress varje år. I andra delar av världen sker en liknande växling av befolkningen.
Varaktig vänskap kräver också förtroende och lojalitet, men dessa egenskaper får inte näring i ett klimat av oro, brottslighet, misstroende och våld, sådant som utbreder sig över världen i den här generationen.
Vänskap inbegriper också att ikläda sig ansvar, villighet att hjälpa till att bära andras bördor. Men nu för tiden vägrar många att ha något gemensamt med andra människor för att slippa dela deras bördor och lidanden. En ung man som stod i begrepp att flytta sade: ”Min fru och jag skaffar oss nya vänner varje gång inom loppet av några veckor. Men vi låter det aldrig gå så långt att det blir kännbart för oss att ge oss av.” Hur fjärran är inte allt detta från Jesu ord, när han sade: ”Ingen har större kärlek, än att han giver sitt liv för sina vänner.” — Joh. 15:13.
Meningsfull vänskap kräver uppoffring, och många önskar inte längre göra uppoffringar. Därför har gammaldags vänskap, en av de rika välsignelserna i gångna tider, blivit svår att finna.
Trots allt existerar ännu sann vänskap, sådan vänskap som rådde mellan David och Jonatan, mellan Rut och Noomi, enligt vad som nedtecknats i bibeln. (2 Sam. 1:26; Rut 1:16, 17) Men denna vänskap finns huvudsakligen bland sanna bibelkristna som har satt sin förtröstan till Gud och hans ord, bibeln. Jehovas vittnen till exempel finner att deras familj av vänner rentav växer med stormsteg. (Mark. 10:29, 30) Men utanför sanna bibelkristnas led är äkta vänskap sällsynt. Det är en förlust för mänskligheten.
Men varför skall man visa vänskap? Hur kan man visa vänskap i denna onda värld? Vad för slags vänskap skall man odla och hur? Dessa och andra aktuella frågor besvaras i följande artikel.