Jag var demonernas slav

Berättat för ”Vakna!”:s korrespondent på Fidjiöarna

MÄNNEN satt i en cirkel, omgivna av djupa skuggor, och endast genom att det matta ljuset från oljelampan speglades i deras kroppar, som var insmorda med kokosnötsolja, kunde man urskilja dem. De satt i ett halmtäckt hus av det slag som används här på Fidjiöarna. Det låg något avsides från de andra husen i byn. Männen lät den ena halvan av ett kokosnötsskal gå runt från den ene till den andre, och alla drack ur det.

Vad var detta för en egendomlig ceremoni, som pågick till långt in på natten, då och då med inslag av offer och åkallan? Och vad var det för en dryck de alla drack av? Det var någonting ondskefullt över det hela. Mötets hemlighetsfulla natur lät en ana att dessa män inte hade några goda avsikter.

Den äldre mannen, som tycktes leda det hela, var en häxdoktor, och männen som var samlade omkring honom var förenade med honom i att tillbedja de dödas andar. Den stora träskålen med fyra korta ben, som var skuren i ett stycke, innehöll kava-kava, den dryck som skickades runt. Rötterna och stammarna från kavaväxten, som hör till pepparsläktet, torkas och mals till mjöl och blandas sedan med vatten. Medan kavan blandades till, frambars offer till de dödas andar. Allteftersom var och en drack, åkallades de döda för att ge varje deltagare kraft till det företag han hade i sikte.

Ja, de hade något i görningen. De önskade hjälp av de dödas andar för att lyckas med ett inbrott i en viss handelsbod. De var ute efter pengar och vadhelst annat de kunde komma över. Slutligen sade häxdoktorn att han var säker på att de skulle lyckas med plundringen av butiken. Först måste emellertid butiksägaren förhäxas.

Inbrottet gjordes senare på utsatt tid. Medan plundrarna tog pengar ur kassalådan, konserver och tygpackar från hyllorna och till och med ett mindre kassaskåp av stål, stod butiksägaren som förstenad, ur stånd att ingripa. Senare greps emellertid dessa plundrare, när polisen fann dem i besittning av de stulna varorna. Så fastän de lyckades i viss utsträckning, kunde de inte undgå lagens straff, och inga de ”dödas andar” kom för att hjälpa dem då.

Dyrkan av andar

Hur kan jag veta så mycket om det här fallet? Jo, jag var en av dessa män, och den gamle häxdoktorn var min farfar. Innan han dog lämnade han över sina hemligheter och krafter till mig, sedan jag gått igenom en nödvändig lärlingstid.

I åratal var också jag häxdoktor och ledde grupper av andedyrkare. Vi förflyttade oss från plats till plats på våra öar och använde mina trolldomskrafter. Vi stal och levde av vår orättfångna vinning och arbetade bara när det var absolut nödvändigt. Lagen fick vanligen fast oss, antingen därför att vi skröt över våra framgångar eller därför att man återfann stulna varor i vår ägo. Som ett resultat därav har jag varit i sex olika fängelser på Fidjiöarna, och mitt rykte var allt annat än gott.

Något ganska egendomligt med allt det här var att jag också var medlem av en framträdande sekt inom kristenheten, liksom min farfar, häxdoktorn, hade varit. Fastän hans spiritistiska verksamhet var väl känd, var han ändå en ansedd medlem av vår religiösa sekt. Inte en enda gång kan jag minnas att pastorn sade någonting emot den dyrkan av de döda som förekommer på Fidjiöarna. Dessutom lärde man i kyrkan att de dödas själar fortsatte att leva efter döden, så vad var det då för fel i att vi sökte våra dödas hjälp med vårt uppehälle, resonerade vi, även om det skulle ske genom stöld? Den ofullkomliga mänskliga naturen dras vanligen till tanken på att få någonting för ingenting eller för så liten ansträngning som möjligt. Att jag var häxdoktor gav mig också en ställning, ett anseende i samhället, vilket förde med sig en känsla av inre överlägsenhet och stärkte min tro på häxeriets krafter.

Å andra sidan fanns där avgjorda nackdelar. Vi var alltid rädda för de osynliga andarna. Sedan vi en gång var invigda och hade kommit under deras makt, var vi alltid bundna av att göra vad de ville. Vi fruktade att olydnad kunde föra med sig något fruktansvärt ont över oss personligen eller över våra familjer. Det fanns ingen kärlek mellan oss och dessa andar. De tycktes inte bry sig om hur fördärvade vi blev, medan vi för vår del gladeligen använde deras makt för laglösa och förnedrade syften. Lägg därtill att vi alltid bar på fruktan för att bli fast för våra brott.

Jag brukade verkligen ofta undra om det inte fanns ett bättre och mera tillfredsställande sätt att leva. Jag var förvirrad och sjuk av tomheten i det liv jag levde. Men hur skulle jag kunna frigöra mig?

Spiritismen avslöjad

Så en dag fick jag besök av ett av Jehovas vittnen. Vårt samtal ledde till att ett bibelstudium hölls varje vecka i vårt hem. Jag började lära mig många saker, som jag aldrig ens hade hört talas om tidigare. Jag fick till exempel veta att bibeln säger: ”De döda veta alls intet ... deras kärlek och deras hat och deras avund hava redan nått sin ände.” (Pred. 9:5, 6) Så dessa andar, som vi åkallade, var när allt kom omkring inte våra kära! Vilka var de då? Jag fann snart ut att de var demoner — onda andar, som utgör kraften bakom de många formerna av spiritism! Kristenhetens religion hade aldrig riktat min uppmärksamhet på att bibeln fördömer var och en ”som befattar sig med trolldom eller teckentydning eller svartkonst eller häxeri, ... som förehar besvärjelsekonster, ... som frågar andar eller som är en spåman eller som söker råd hos de döda”. — 5 Mos. 18:10—12.

Jag fick veta att Gud strängt befaller de kristna att hålla sig fria från spiritism, eftersom ”köttets gärningar äro uppenbara [i] ... utövande av spiritism” och alla former av tillbedjan som är förbundna med spiritism. — Gal. 5:19, 20, NW.

En hård kamp

I dag är jag en kristen förkunnare bland Jehovas vittnen och har för alltid, hoppas jag, vänt ryggen åt vad jag nu vet är demonism. Men det var en hård kamp. En röst från det osynliga uppmanade mig ihärdigt att sluta studera bibeln. Den påminde mig om den lukrativa vinning jag fick ta emot medan jag var under andarnas inflytande. Den hotade med att om jag slutade att tjäna andarna, skulle jag gå hårda tider till mötes och kanske inte kunna försörja min familj. Demonrösten nämnde dock aldrig all den osäkerhet och allt det obehag jag hade fått gå igenom.

Men jag hade genom mina studier med Jehovas folk lärt mig vad jag skulle göra. Jag ropade till Jehova i bön. Jag läste bibeln regelbundet och kom tillsammans med församlingen av vittnen på platsen så mycket som möjligt. Ju mera jag framhärdade, desto svagare blev rösten, tills den slutligen upphörde alldeles.

Demonerna försökte då förföra mig på ett annat sätt. Två äldre män från vår by bad mig att leda dem i trolldomsriter. De ville ha material att bygga ett hus med. I vanliga fall är invånarna här på Fidjiöarna vänliga och sympatiska och gör allt de kan för den som behöver hjälp. Om de bibliska principerna inte hade trängt in så djupt i mitt sinne och hjärta, hade jag kanske letts till att tänka att det inte skulle göra någon skada att utöva spiritism just denna enda gång för att hjälpa mina grannar. Men nej, jag skulle inte kompromissa, och det sade jag till dem.

Kristenhetens osäkerhet

Nu börjar kristenhetens representanter, sedan de i alla dessa år tillåtit demondyrkan, uttrycka oro över att trollkarlarna har större inflytande än prästerna på dessa öar, som sägs vara kristna. En religiös grupp har bildat en särskild kommitté för att undersöka häxeriets konkurrens med kyrkorna. En medicine doktor, som var metodist och medlem i kommittén, fann att antalet häxdoktorer ökar. När han tillfrågades om han trodde att häxeriet slutligen skulle dö ut på Fidjiöarna, svarade han: ”Nej, det tror jag verkligen inte. Jag tror att det håller på att tillta. I varje fall skulle jag inte vilja att det dog ut förrän vi fått en möjlighet att studera det riktigt. Jag tror att det kan förse oss med lösningen på några av våra problem.”

Samme doktor förklarade också: ”Enligt alla vetenskapens lagar kan dessa ting [exempel på spiritistiska krafter som han själv bevittnat] helt enkelt inte inträffa, men man kan inte förneka sina egna ögons vittnesbörd. Så hur förklarar man det?” Tydligen är dessa forskare beredda att lära något av de lögnaktiga demonerna i stället för att vända sig till bibeln för att finna lösningen på problemen.

Lycklig över att vara fri

Hur lycklig är jag inte över att vara fri från dessa illvilliga osynliga makter från Satans härskarsystem över nationerna! Jehovas vittnen har fått bibelns råd att bli levande för mig, till exempel det råd som ges i Efesierna 4:28: ”Den som har stulit, han stjäle icke mer, utan arbete hellre och uträtte med sina händer, vad gott är, så att han har något, varav han kan dela med sig åt den som lider brist.” I dag har jag genom den bibliska kunskapens omvandlande kraft fått rykte om mig att vara en hårt arbetande, ärlig man, som utövar det som en sann kristen bör göra.

Jag är tacksam mot Jehova Gud och hans Son, Kristus Jesus, för att jag har kunnat företa denna fullständiga brytning med spiritismen. Med Guds hjälp kan jag nu hjälpa andra människor på Fidjiöarna att inse vad demonism är och att undkomma dess fällor. Kunskap i bibeln, inte dyrkan av andar, kommer att leda dem till evigt liv under Guds himmelska rike. Genom att förbli under denna rättfärdiga styrelse kommer de för alltid att vara fria från träldomen under onda demoner. I stället kommer de att vara den rättfärdige Gudens, Jehovas, lyckliga tjänare.