Öppnar en romantisk förälskelse dörren till lycka i äktenskapet?

ÄKTENSKAPET kan bereda många glädjeämnen och mycken lycka. För det mesta är det så att de som inte är gifta — de må vara mycket unga eller i mogen ålder — tänker sig att ett äktenskap skall föra med sig lycka. Så här uttryckte sig en gång en av Förenta staternas grundare: ”Lyckan i hemmets lugna vrå är den förnämsta gåvan himmelen skänker.” Även om denna lycka inte är den förnämsta gåvan himmelen skänker, är den dock en himmelsk gåva, och vi tackar vår Skapare för att han har gjort det möjligt för oss att få uppleva denna lycka.

Men alltför ofta följer inte någon sådan lycka med giftermålet. Detta gäller i synnerhet om tonårsäktenskapen. I USA slutar hälften av dessa äktenskap med skilsmässa, och statistiken berättar inte hela den sorgliga sanningen. Hälften av dessa tonårsäktenskap blir lagligen upplösta, men hur många andra slutar med att parterna separerar eller försöker härda ut med varandra, när en separation skulle göra förhållandena ännu svårare? Den omständigheten att ungefär hälften av tonårsflickorna är havande, när de gifter sig, understryker vilka små utsikter många av dem har att bli lyckliga!

Denna underbara känsla!

Varför saknas lyckan i så många äktenskap? I många fall beror det utan tvivel på att brudparet fäst för stor vikt vid den romantiska förälskelsen. De var kära i varandra. Med andra ord: det som betydde mest för dem när de var tillsammans var den sexuella dragningskraft de kände. Det är en underbar känsla att vara kär, det är ingen tvekan om den saken.

Enligt en uppslagsbok innebär romantik att tillmäta känslan större betydelse än verklighetssinnet. Den drömföreställning man gör sig av verkligheten eller den bild av den som utmålas genom litteratur, konst, drömmar och dylikt bidrar till att frammana denna känsla som kallas förälskelse.

Att förälskelse uppstår på grund av dragningskraften mellan könen kan kanske sägas vara en kemisk reaktion, dvs. det är könshormonerna som utövar sin verkan. Men verklig lycka är beroende av mycket mer än en kemisk reaktion.

Skaparen har inplantat i de båda könen en stark längtan efter varandra för det syftet att fruktsamheten hos den mänskliga rasen skall bestå och människorna bli många. Han råder också människorna att utöva självbehärskning i denna sak. Det som börjar med en förälskelse kan sluta med ett lyckligt äktenskap, men endast om förälskelsen tyglas. — 1 Mos. 1:28.

Kan leda till besvikelser

En förälskelse kan leda till besvikelser. Varför det? Därför att unga människor som förälskar sig ställer upp förväntningar som är verklighetsfrämmande. De när förhoppningar om ett känslornas paradis, där deras minsta önskan skall bli uppfylld. Många av dem tror att alla deras problem, som i grund och botten beror på dåligt omdöme, brist på självbehärskning och så vidare, kommer att få en lösning bara de blir gifta. I stället kommer troligtvis problemen att bli fler och större, när de gifter sig.

Förälskelsen föder alldeles för stora förväntningar hos unga människor. När de sedan upptäcker att de inte kan förverkliga sina drömmar, drar de slutsatsen att deras äktenskap är ett misslyckande. Men människornas personlighet är inte fullkomlig. Människor har inte en fullkomlig bedömningsförmåga. Hur kan man då vänta sig att ett äktenskap skall vara fullkomligt?

Det har framställts som något tilltalande att bli förälskad, men unga människor kan genom det förledas till att bli oärliga, vilket i sin tur leder till besvikelser längre fram. Den unga kvinnan till exempel tar till små lögner, när hon säger det hon vet han tycker om att få höra i stället för att säga vad hon innerst inne tycker. Om inte hennes hårfärg eller utseende får henne att känna sig helt tillfreds, använder hon kanske till och med ”lösa behag” för att göra sig mer tilldragande. Den unge mannen, å andra sidan, har kanske satt sig i skuld men låter inte henne få veta det, eller också låter han påskina att han tjänar mer än han i verkligheten gör.

Att två ungdomar är förälskade i varandra behöver inte betyda att de är varandra verkligt tillgivna, men detta är en sanning som unga människor tycks vilja blunda för. Förälskelsen gör snarare en människa självisk än osjälvisk, fastän hon inte är medveten om det. Det sägs ju: ”Ett illfundigt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat.” (Jer. 17:9) Förälskelse har i många fall inte lett till ett lyckligt äktenskap; å andra sidan är det fullt möjligt att ett äktenskap blir lyckligt, även om inte parterna förälskat sig i varandra. Förälskelse kan liknas vid desserten efter huvudrätten. Även om man gillar sötsaker, skulle det vara galet att sätta sig och äta bara för dessertens skull eller att försöka livnära sig på enbart desserter. Det behövs stadigare kost, om hälsan skall bevaras. Och det behövs något utöver en romantisk förälskelse, om man i äktenskapet skall kunna bevara den känslomässiga balansen.

Passionen en snara

En annan orsak till att förälskelsen kanske inte leder till ett lyckligt äktenskap kan vara att det den framställer som uppriktig kärlek i själva verket inte är annat än passion. Vad är skillnaden? Passionen definieras som en mer eller mindre oemotståndlig känsla, som ofta är ”oförnuftig” och driver människan att handla oriktigt trots bättre vetande.

Det är den starka fysiska dragningskraften som ger upphov till denna passion, varigenom allt annat väsentligt åsidosätts. Det kan nog sägas att konung David blev blint förälskad i Bat-Seba, som enligt skildringen ”var mycket fager att skåda”. Det var en oemotståndlig känsla som drev honom. Han fäste inget avseende vid att hon tillhörde en annan man, nämligen Uria, som var en av konung Davids dugligaste krigare, och att han förmådde Bat-Seba att begå äktenskapsbrott. Inte heller ägnade han en tanke åt vilka följderna kunde bli. I det här fallet blev det följder som orsakade David stor sorg och bedrövelse. — 2 Sam. 11:1—12:23.

Att man blir förtjust i någon, blir kär, kan betyda att man blir helt förblindad och låter passionen råda. Följande berättelse ur verkliga livet bevisar det. Den unga damen var söt och omsvärmad. Hon var en överlämnad kristen och tjänade i ett av utvecklingsländerna, långt borta från sitt hemland. En begåvad och lovande ung man, en medtroende, var mycket intresserad av henne, men hon avvisade honom. Varför? Därför att han inte var nog tilldragande. Hon väntade på någon som kunde ”ta henne till sjunde himlen”, som hon uttryckte det.

Så en dag mötte hon en stilig man bland de infödda, som fick henne att känna det som om hon svävade bland molnen. Han låtsades intressera sig för hennes religion men levde inte efter kristna principer. Det ena snedsteget efter det andra följde, tills hon upptäckte att hon var med barn med en man som inte hade någon tanke på att gifta sig med henne. Skandalen resulterade i att hon blev utesluten ur den kristna gemenskapen. Eftersom hon ångrade sig, blev hon återupptagen, när tiden var inne för det. Nu är hon gift med en mogen kristen och mor till flera barn. Men vilken grym väg att gå, innan man inser att förälskelsen kan övergå i den snärjande, blinda passionen och att denna i sig själv inte borgar för att ett äktenskap skall bli lyckligt!

Ja, för passionen existerar bara stundens njutning. Den är ytterst kortsynt. Den har beskrivits som ”parningshunger” och är övergående. Verklig tillgivenhet är inte kortsynt. Den har en vitträckande syn och är villig att avstå från mindre betydelsefulla ting som stunden bjuder för att få uppleva storslagnare och angenämare ting längre fram.

Det sägs att ”kärleken är blind”. Men kärlek som vägleds av principer är inte blind. Kärleken har ögon som ser goda egenskaper och förutsättningar som andra inte ser. Den är inte ens blind för fel som begås. Om den vore det, skulle inte Skriften säga att ”kärleken överskyler en myckenhet av synder”. (1 Petr. 4:8) För att kärleken skall kunna överskyla synder måste den vara medveten om dem. Det är den passionerade förälskelsen som är blind. Den ser bara det den vill se. Den finner dygd hos den som saknar dygd och osjälviskhet hos den som är självisk.

En annan sak som kännetecknar denna passionerade förälskelse är dess benägenhet att avvisa råd eller önskemål från andra. En människa som känner verklig tillgivenhet lyssnar villigt till andra och drar gärna nytta av deras omdömesförmåga och råd. Därför visar också statistiken att i de fall där föräldrarna gett sitt medgivande till giftermålet är det mera sannolikt att äktenskapet skall bli lyckligt än i de fall där de motsatt sig giftermålet. Förhållandet blir detsamma, när det gäller goda vänners inställning.

Både förståndet och hjärtat bör få vara med

I ett land som USA, där den romantiska förälskelsen får vara avgörande vid val av äktenskapspartner, slutar ett av fyra äktenskap med skilsmässa. Psykologen dr J. Brothers sade vid ett tillfälle: ”Förälskelsen är ett bedrägeri. ... Den är ett bedrägeri därför att den är övergående. Ingen förblir förälskad; inte i den romantiska bemärkelsen att du blir ’varm’, när du är i närheten av honom, men känner dig orolig och nervös, när han inte finns där ... Det enda som absolut behövs är vanligt sunt förnuft.”

Doktor Hines, professor i sociologi, framlägger liknande synpunkter i sin bok So You’re Thinking of Marriage: ”När unga människor söker en äktenskapspartner, är det synnerligen viktigt att de nedbringar betydelsen av romantiken till ett minimum. Det är den största dumhet att tro att någonstans i världen finns den enda rätta. Varenda normal människa kan efter rimligt sökande uppbringa mer än en som kan anpassa sig tillsammans med henne i ett lyckligt och harmoniskt äktenskap. Unga människor bör inse att äktenskap under tusentals år har kommit till stånd genom föräldrarnas försorg eller genom äktenskapsmäklare.”

Tänk på folket i Japan. McCall’s för november 1966 skriver: ”Japanen, som inte har stor tillit till den romantiska förälskelsen, anser att tillgivenheten uppstår sedan man gift sig och inte behöver finnas där innan och att barnen ... är ett sammanhållande band mellan man och hustru. Är de japanska kvinnorna lyckliga med sin tillvaro? Många är nöjda, eftersom deras emotionella och intellektuella behov blir tillgodosedda. ... Ett japanskt äktenskap är lugnare och mindre eldigt, men det kommer med största sannolikhet att bestå — på grund av nödtvång eller fritt val.”

En annan beskrivning målar en liknande bild av förhållandet i Tyskland: ”I det här landet är inte romantiska drömmar så avgörande som frågor om inkomst, gemensamma intressen, trohet, pålitlighet och ansvar gentemot varandra.” Omkring 260 äktenskapsbyråer är i verksamhet i landet; de ligger bakom ett av tio äktenskap. Därtill kan man i många veckotidningar se annonser där man söker en äktenskapspartner, och en typisk annons kan lyda: ”Jag är 25 år, 170 cm lång och fotomodell till yrket. Men jag är inte svag för casanovor och har seriösa intressen. Min önskan i livet är att få bli hustru till någon som älskar mig och som inte behandlar mig som en leksak. ... Om det är vad också du önskar få ut av livet, så skriv till mig.” — Newsweek för 29 mars 1965.

I Förenta staterna är det tvärtom. Där är det den romantiska förälskelsen man tillmäter största betydelsen, och antropologen Ralph Linton sade en gång om detta: ”Under skilda samhällsordningar har man insett att det då och då kan uppstå en stark dragning mellan människor av motsatta kön, men vår nuvarande amerikanska kultur är den enda som frestats att utnyttja detta och låta det bli den grundläggande anledningen till att man gifter sig.” Att det är sättet snarare än människorna det är fel på framgår av de resultat man nått vid en äktenskapsbyrå där man arbetar efter vetenskapliga synpunkter. Den har förmedlat 10.000 äktenskap, och av dem har en promille lett till skilsmässa. Hur riktig är inte den iakttagelse en av Amerikas ledande historiker gjort! Enligt honom borde många amerikaner ”koncentrera sig på att skära ner överdrivna förväntningar, ta en översyn av fostran och inse att den romantiska förälskelsen, vilken underbar upplevelse den än kan ge människan, inte utgör någon gudagiven borgen för lycka i livet”.

Bibelns syn

Guds ord, bibeln, fördömer inte romantisk kärlek. I den finns den vackra skildringen om den 77-årige Jakobs kärlek till den sköna jungfrun Rakel. Det sägs att ”Rakel hade en skön gestalt och var skön att skåda”. Jakob förälskade sig i henne, och han tyckte så mycket om henne att de sju år han tjänade hos hennes far, Laban, ”tycktes honom vara allenast några dagar”. — 1 Mos. 29:11—20.

Men samtidigt varnar Guds ord för avgudadyrkan, och en romantisk förälskelse kan lätt leda till avguderi om den inte tyglas. Den magiska dragning förälskade människor har till varandra, den fysiska attraktionen, förmår dem att förringa det som verkligen har någon betydelse, de mentala och andliga egenskaperna. När någon som på allvar vill tjäna sin Skapare, Jehova Gud, söker en livskamrat, bör han förvissa sig om att den tilltänkta tar tjänsten för Jehova Gud lika allvarligt. Och framför allt bör inte en kristen, inte ens för ett ögonblick, tänka på att låta känslorna ta överhanden och bli kär i en icke troende, hur romantisk och charmerande denne än kan tyckas vara. Aposteln Paulus blev inspirerad att klart och tydligt föreskriva: ”Bli inte ojämnt sammanokade med icke troende.” Gift er ”blott ... i Herren”. — 2 Kor. 6:14, NW; 1 Kor. 7:39.

Om man lyssnar till Guds ord, besparar man sig de besvikelser och missräkningar som så ofta blir följden när man förälskar sig. Guds ord hjälper oss att förstå att kärleken mellan man och kvinna inte är den allra största sällheten som finns. Den påvisar till och med att ett äktenskap sannolikt kommer att medföra påfrestningar och problem. Aposteln Paulus såg nyktert på den äktenskapliga lyckan, som ungdomar så längtansfullt drömmer om. Han sade att de som gifter sig ”draga över sig lekamliga vedermödor”. (1 Kor. 7:28) En som noga studerat den mänskliga naturen sade en gång: ”Det är en bedragare som fått vår värld att sätta tilltro till den fantastiska idén att det är lätt att vara gift.”

En romantisk upplevelse kan vara vacker och kan leda till ett lyckligt äktenskap. Men om inte förnuftet får var med och om inte självbehärskning och gott omdöme utövas, är det troligare att den slutar olyckligt. Även om den romantiska förälskelsen saknas, kan lyckan byggas upp på grundval av förnuft, självbehärskning och gott omdöme. Men med enbart romantik utan dessa tre goda egenskaper är utsikterna till lycka mycket mindre. Överskatta därför inte den romantiska förälskelsen. Den öppnar kanske inte dörren till lycka i äktenskapet, och förvisso är den inte ensam om att kunna göra det.

[Bild på sidan 5]

Unga förälskade människor, som känner sig magiskt dragna till varandra, har lätt att förringa de viktiga mentala och andliga egenskaperna