Vad vet vi egentligen om människans livslängd?
FÖR de flesta är människans nuvarande livslängd helt enkelt ett känt faktum. De anser att man varken bör betrakta det som märkligt eller som föremål för förändring. ”Det har alltid varit och det kommer alltid att vara så”, säger de. De gör inte anspråk på att veta orsaken till åldrandet som leder till kraftlöshet och död. Men de är säkra på att man inte kan göra något åt det.
Vad har du för åsikt om detta? Har du undersökt saken något? Har människans livslängd alltid varit så kort? Är den verkligen oföränderlig, och är det ”ovetenskapligt” att tro något annat?
Visste du till exempel att medicinska vetenskapsmän fortfarande är mycket osäkra om varför människan egentligen blir gammal och dör? Boken Science Year för 1967 berättar att man vid ett fyradagarsmöte för gerontologer (specialister på studium av åldrandet) kom överens om att ”åldrandets process fortfarande i stor utsträckning är ett mysterium. ˈVi har inte den blekaste aning om vad som förorsakar åldrandetˈ, sade dr Nathan W. Shock från stadssjukhuset i Baltimore i Maryland.”
Inte för att det inte finns några teorier om åldrandet. Det finns många. De flesta av dem inbegriper celldöd. Enligt de flesta aktuella teorier är de celler som kommer till under uppväxttiden fler än de som dör. Hos en vuxen individ beräknar man att det varje minut dör omkring tre milliarder celler, som på samma tid ersätts av nya — nästan. Tecknen tyder på att det så småningom blir obalans mellan de gamla cellernas död och bildandet av nya celler. Nedgången i cellproduktionen tros vara orsak till kroppens förfall — musklerna förlorar sin vigör, reaktionerna blir långsammare, sinnesintrycken fördunklas, benen blir sköra, rynkor visar sig här och där och, allvarligast av allt, de olika organens funktioner blir försämrade. Vi kallar det åldrande.
En artikel i Science Digest för februari 1969 meddelade således: ”Cellernas kollektiva avtackling är en följd av de degenerativa sjukdomarna och tidens tand, enligt dr Howard J. Curtis vid Brookhaven National Laboratory i Upton på Long Island.”
När börjar åldrandet? Samma artikel framhåller att dr Shock, som forskat i detta ämne i tio år, tror att ”åldrandet börjar när uppväxttiden slutar”, det vill säga vid omkring aderton till tjugo års ålder. Artikeln fortsätter: ”Nästan alla funktioner börjar då sakta avta. Vid 30 börjar de försämras i snabbare men fortfarande måttlig takt, som förblir konstant ända till döden. Vi går så att säga över toppen vid 20, och sluttningen blir brantare efter 30.” På grundval av sina studier tror även dr Shock att orsaken är celldöd.
Problemet är att vetenskapsmännen fortfarande inte vet varför människans celler efter ett antal år börjar svika, när det gäller att förnya sig och på så sätt fylla kroppens behov av celler.
Hur länge är det möjligt för människan att leva?
Som vi vet finns det i våra dagar en del människor som lever ända till hundra års ålder eller ännu längre. Den högsta levnadsålder i modern tid som blivit allmänt godtagen såsom autentisk är enligt The Encyclopædia Britannica (1968 års upplaga, artikeln om människans livslängd) den ålder som Pierre Joubert hade vid sin död. Han föddes den 15 juli 1701 och dog den 16 november 1814 i en ålder av 113 år och 124 dagar.
Tror du att detta är den maximala ålder som någon över huvud taget kan uppnå? Bibeln säger till exempel att ”Mose var ett hundra tjugu år gammal, när han dog, men hans ögon voro icke skumma, och hans livskraft hade icke försvunnit”. (5 Mos. 34:7) Kanske du godtar också detta såsom möjligt, eftersom skillnaden bara är ungefär sex och två tredjedels år.
Men hur är det då med Mose förfader Abraham, som enligt bibelns berättelse levde i ”ett hundra sjuttiofem år” innan han dog? (1 Mos. 25:7, 8) Och Abrahams förfader Sem, som i 1 Moseboken 11:10, 11 sägs ha levat i sex hundra år, eller Sems farfarsfar Metusela, vars dagar före den världsomfattande floden uppgick till ”nio hundra sextionio år; därefter dog han”? (1 Mos. 5:25—27) Skulle du dra gränsen någonstans mitt emellan några av dessa män och betrakta de andra levnadsåldrarna som ”ovetenskapliga” eller ”orimliga”?
Innan du svarar, begrunda det som här följer:
I den tidigare nämnda artikeln visar The Encyclopædia Britannica (1968) att människans nuvarande medellivslängd och människans möjliga livslängd är två skilda saker. Hur länge kan en människa leva? Detta uppslagsverk säger att människans möjliga livslängd är ”ett teoretiskt tal, vars exakta värde inte kan fastställas med utgångspunkt från vad vi nu vet. Troligen finns det en maximal livslängd för människosläktet, men till dess att man upptäcker någon egenskap hos protoplasman som definitivt begränsar den möjliga varaktigheten hos människans liv, kommer den exakta gränsen för människans livslängd att förbli okänd.”
Förvånar detta dig? Artikeln fortsätter: ”Vid första anblicken förefaller detta uttalande orimligt. Det finns ju ingen människa som kan leva i 1.000 år. Även om alla kanske håller med om att sannolikheten för att någon skall leva i 1.000 år är ofantligt liten, så finns det inga vetenskapliga bevis för att detta påstående är sant eller osant.”
Folk kan alltså förkasta Metuselas ålder som omöjlig, ja, till och med skämta om den. Men de kan inte göra detta på verkligt vetenskapliga grunder, eftersom sann vetenskap medger att den inte känner någon säker eller absolut gräns för människans liv.
Vilken levnadsålder skulle du sätta upp som den högsta en människa över huvud taget kan uppnå? Antag att du skulle sätta ett absolut maximum vid 120 år. Skulle du då orubbligt vägra att tro att en människa skulle kunna leva 120 år och en minut? Och om du skulle vara villig att godta ett överskridande med en minut, varför då inte 120 år och en dag — eller en vecka, en månad, ett år osv.?
Doktor Harold F. Dorn, som under åren 1960 till 1963 var chef för Biometrics Research Branch vid National Heart Institute och som alltså bedrev forskning angående människans livslängd, använde praktiskt taget samma illustration i artikeln om människans livslängd i ovannämnda uppslagsverk. På grundval av de tillgängliga bevisen blev hans slutsats: ”Med utgångspunkt från vad man nu vet om människans livslängd kan man således inte ange någon exakt siffra för hur länge en människa kan leva.”
Vilket hopp ger oss den medicinska vetenskapen om ett längre liv?
Men vilket hopp för framtiden ger oss då de medicinska vetenskapsmännen och de som forskar angående människans livslängd? Tror de att människan snart skall kunna tävla med sköldpaddan när det gäller att passera hundraårsstrecket? Erbjuder de dig något verkligt hopp om att få åtnjuta ett längre liv? Om inte, finns det då hopp från något annat håll?
Science Year för 1967 säger: ”Medicinska optimister ser framåt mot 2000-talet, då många nutida problem kanske kommer att få sin lösning. Men de flesta specialister tvivlar på att medellivslängden skall kunna utsträckas mycket längre än de 70 år som ordspråket talar om.”
Det är sant att tidningar och tidskrifter ibland kommer med en del ganska sensationella förutsägelser om stora framsteg som någon vetenskapsman väntar sig. Men dessa källor ger inga säkra bevis för att man närmar sig en dramatisk ökning i människans livslängd. Som tidskriften Scientific American för mars 1968 uttryckte saken:
”Även om de viktigaste dödsorsakerna vid hög ålder — hjärtsjukdom, slaganfall och cancer — skulle elimineras, skulle inte medellivslängden förlängas med mycket mer än 10 år. Den skulle då vara omkring 80 år i stället för den medellivslängd på omkring 70 år som nu är vanlig i välutvecklade länder.”
Innebär detta att det inte finns något verkligt hopp om längre liv, att generationer av män och kvinnor bara kommer att fortsätta att dö medan bokar, ekar och sequoiaträd fortsätter att leva? Finns det någon källa där man kan hämta upplysningar som ger en pålitlig grundval för att tro något annat?
En pålitlig källa som inger hopp
Ja, det finns en sådan källa, och det är en källa som inte bara talar om den grundläggande orsaken till åldrande och död utan också visar hur människans livslängd kan och kommer att överträffa alla andra levande skapelsers på jorden, både vad beträffar växter och djur. Det är samma källa som innehåller ”ordspråket” om människans livslängd som vetenskapsmännen syftar på. Det är bibeln, som säger i Psalm 90:10: ”Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.”
Du kanske säger: ”Men det understryker ju bara hur kort människans livslängd är.” Ja, denna psalm som skrevs för tusentals år sedan visar att bilden inte har förändrat sig mycket med avseende på människans livslängd. Men den säger inte att det alltid har varit så, att människan aldrig har haft en livslängd på mer än sjuttio eller åttio år, och inte heller att den aldrig kommer att bli längre. Det är ju bibeln som innehåller redogörelsen om nio män som levde före den världsomfattande floden på Noas tid och som hade en medellivslängd av 847 år. — 1 Mos. 5:1—31.
Vetenskapsmän i allmänhet erkänner att människans åldrande vållar dem mycket huvudbry. Bibeln förklarar saken i enkla ordalag. Den visar att människan blir gammal och dör på grund av den nedärvda synd och ofullkomlighet som vidarebefordrats till henne från hennes första föräldrar, Adam och Eva. Av den orsaken skrev aposteln Paulus: ”Genom en enda människa [Adam] har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor, eftersom de alla hava syndat.” — Rom. 5:12.
Människans Skapare utformade människan så att hennes liv skulle vara beroende av vissa ting. Hon måste andas luft, dricka vatten, äta mat. Utan dessa ting skulle människan dö. Men det var inte bara dessa materiella ting som var nödvändiga. Människans liv berodde också på hennes rätta förhållande till sin Skapare. Guds Son citerade från de hebreiska skrifterna, när han sade: ”Människan skall leva inte endast av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.” (Matt. 4:4, NW) Den första människan hade Guds uttryckliga lag, men bröt mot den och försämrade på så sätt mänsklighetens förhållande till Gud. Denna orätta handling ledde till ofullkomlighet, och ofullkomligheten ledde slutligen till död. När det första människoparet började föröka sig, medförde ärftlighetslagarna att deras avkomlingar ärvde deras syndfullhet och den därmed förbundna ofullkomligheten. — Ps. 51:7.
Vetenskapsmännen medger att de inte kan vetenskapligt fastställa någon viss gräns för människans maximala livslängd. Bibeln visar att denna livslängd ursprungligen var obegränsad, att Gud talade om för de första människorna att de inte skulle dö så länge de var lydiga. (1 Mos. 2:16, 17) Det var när de bröt sitt rätta förhållande till Gud genom olydnad som de drog sjukdom, lidande, åldrande och död över hela mänskligheten, oss inbegripna. Alltifrån denna tidpunkt har människorna ständigt försvagats, och medellivslängden har reducerats från flera hundra år före floden till sjuttio eller åttio år nu.
Bibelns förklaring innebär att utan synd skulle människan inte behöva uppleva åldrandets process, försvagas och få sjukdomar som ledde till döden. Avlägsnandet av synden och återställelsen av ett rätt förhållande till Gud skulle därför medföra ändlöst liv. I själva verket erbjuder bibeln just detta, ”ett hopp om evigt liv — ty evigt liv har Gud, som icke kan ljuga, för evärdliga tider sedan utlovat”, som aposteln Paulus skrev i Titus 1:2. När Jesus Kristus var på jorden, sade han: ”Jag har kommit för att de må ha liv och må ha det i överflöd.” (Joh. 10:10, NW) Han inskränkte inte detta hopp om överflödande liv till himmelen, eftersom han lärde sina efterföljare att be till hans Fader: ”Må ditt rike komma. Må din vilja ske som i himmelen så också på jorden” — Matt. 6:10, NW.
Ändlöst liv på jorden — tycker du att denna framtidsutsikt verkar orealistisk? Men i din egen kropp finns det bevis för att människan skapades finns det bevis för att människan skapades till att leva utan att undergå åldrande och död. Begrunda nu dessa bevis och se hur de ytterligare framhäver det förnuftiga i det hopp som bibeln erbjuder oss.