Vad skulle du göra om du fick leva för evigt?
I TJOGTALS år har vetenskapsmän strävat efter att förlänga människans livslängd. En hundraårig livslängd är det mål man oftast talat om.
Många skulle vilja se detta bli en verklighet. Men om man framhåller utsikten till evigt liv, säger några att detta inte är något önskvärt. Varför inte?
De argumenterar så här: ”Att leva för evigt skulle vara enformigt. Så småningom skulle vi inte ha någonting att göra längre.” ”Ett evigt liv skulle kräva fullkomlighet, och fullkomlighet skulle vara tråkigt. Utan sjukdomar, bekymmer och misstag skulle man sluta att uppskatta det goda.” Detta resonemang kan verka förnuftigt, men är det det?
Många som framhåller sådana synpunkter upprepar bara vad de har hört andra säga. De har inte stannat upp och tänkt efter själva.
Det onda behövs inte för att man skall uppskatta det goda
Är verkligen sjukdom någonting önskvärt för att åstadkomma en kontrast till hälsa? Hur övertygande tror du att detta skulle låta för en man som har sett sin hustru sakta vissna bort och dö i cancer? Blir verkligen människor trötta på livet därför att de mår bra? Blir de trötta på livet därför att de lever i behagliga omgivningar och får god mat att äta? Blir de trötta på livet därför att de inte lider brist på hälsosamt arbete, frid och rättfärdighet?
Eller är det motsatsen till detta som gör livet mödosamt? Är det inte sjukdomar, bekymmer och slitningar som gör livet oangenämt?
Om vi använder sunda förnuftet, förstår vi dessutom att det är sjukdom och de försvagande verkningar som åldrandet för med sig som gör att sinnesintrycken blir avtrubbade. Detta minskar vår uppskattning av mat, dryck och olika former av verksamhet.
Fullkomlighet är inte tråkigt
När du hör argumentet att ett evigt liv i fullkomlighet slutligen skulle få till följd att vi inte längre uppskattade livet, stanna då upp och tänk. På ett år äter de flesta människor mer än tusen måltider. En person på trettio år har troligen ätit gott och väl trettio tusen måltider. Men måste han därför njuta mindre av dem nu än när han bara hade ätit några tusen? Om du går utan mat en enda dag, tycker du då att det skall bli tråkigt att äta nästa gång? Nej, du behöver inte lida av undernäring till följd av svält för att njuta av maten — lika litet som du måste hugga av ett finger för att uppskatta de andra nio.
Men kommer en fullkomlig man eller kvinna någonsin att bli hungrig, törstig eller trött? Helt säkert. Guds Son, Jesus Kristus, blev hungrig, törstig och trött medan han var en fullkomlig människa här på jorden. Det kan du se om du läser skildringen av hans liv i bibeln. — Jämför Johannes 4:6, 7; Matteus 4:2; Lukas 8:22—24.
Vi bör inte missförstå vad ”fullkomlighet” innebär. Bortsett från Guds fullkomlighet är all annan fullkomlighet relativ, inte absolut. Detta innebär att en sak är fullkomlig med avseende på det ändamål för vilket den tillverkades. En fullkomlig hammare skulle göra ett utmärkt arbete när det gällde att slå i spikar; men skulle du använda den som såg? Nej, och en fullkomlig såg skulle inte ens bli en hygglig hammare. Deras fullkomlighet är relativ — begränsad till det syfte som de utformades och tillverkades för.
Så är det också med människan. Att man känner sig hungrig, törstig och längtar efter att få vila efter flera timmars verksamhet är normalt. Dessa fysiska förnimmelser byggdes in i människan av hennes Skapare.
Men hur or det då med bibelns storslagna löfte om att Gud under sitt rikes rättfärdiga regering ”skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer”? Vad innebär detta? — Upp. 21:3, 4.
Bibeln beskriver här avlägsnandet av ”det som förr var”, det som kom i och med det första människoparets uppror i Edens lustgård. ”Det som förr var” är smärtan, lidandet och döden som detta människopar genom sitt syndfulla handlingssätt vidarebefordrade till sina avkomlingar, till hela mänskligheten. — Rom. 5:12.
Det är uppenbart att denna bibeltext inte innebär att om någon skulle få något skräp i ögat, så skulle inte längre hans tårkanaler frambringa några tårar som kunde skölja bort det. Det är på samma sätt med de reaktioner i människans nervsystem som får oss att känna beröring, tryck och smärta. Om en fullkomlig människa gick barfota och råkade trampa på en tagg som låg gömd i gräset, skulle hon fortfarande känna smärta, när hennes fullkomliga nerver reagerade för detta stick. Det inbyggda försvarssystemet i hennes blod med dess armé av vita blodkroppar skulle gå till verket och läka såret. Men en fullkomlig människa skulle inte få kallbrand. Hon skulle heller inte plågas av sådant som dålig matsmältning på grund av brist på saltsyra och inte heller av magsår, migrän, gikt, hjärtsjukdomar eller cancer. Att slippa allt detta skulle verkligen inte minska vår lycka utan i stället öka den i hög grad!
Ständigt intressanta ting!
Men skulle en människa som lever för evigt alltid kunna finna saker och ting att sysselsätta sina mentala och fysiska förmågor med? Skulle hon finna nya utmaningar för sin intelligens och begåvning? Skulle samtalen fortsätta att vara stimulerande och njutbara? Eller skulle man snart nå det stadium då alla visste vad alla andra visste?
De som tror att människorna så småningom inte kommer att ha något mer att göra eller att lära sig glömmer bort vilken omfattande och förnämligt utrustad verkstad och vilket laboratorium vår Skapare gjorde då han skapade denna planet. Tänk på allt det som människan har tillverkat. Kom sedan ihåg att alla människans komplicerade uppfinningar, datamaskiner, televisionsapparater, flygplan, raketer, inte tillverkades av material som hämtats på någon avlägsen plats i universum. Nej, de tillverkades av beståndsdelar från just den jord som vi vandrar på, från dess skattkammare av kemiska ämnen, dess mineralier och metaller. Vilka vidsträckta möjligheter finns det inte!
I dag växer den kunskap man vinner genom forskningen så snabbt att varken individer eller organisationer kan hålla jämna steg med den. Därför att livslängden är så kort måste man nöja sig med att antingen veta litet om många ting eller mycket om bara några få ting. En människas kunskap blir antingen omfattande, men för det mesta ytlig, eller djup, men helt snäv. Människor blir ofta specialister på ett mycket begränsat område, när de försöker ”göra sig ett namn” innan deras korta livstid rinner ut. Vetenskapsmän säger att varenda gång de till slut finner ”nyckeln” till en dörr inom något forskningsområde, finner de undantagslöst ett dussin andra dörrar på andra sidan. Det är alltså absolut ingen fara för att jorden skall bli fylld av ”allvetare” som inte har något att tala om, därför att alla vet vad den andre vet.
Hur mycket vet du om ditt hem, och hur mycket har du sett av det under ditt liv? Inte huset du bor i, men den planet du lever på — denna ofantliga satellit kring solen som astronauterna beskriver som ”en ädelsten i rymden”.
Inte ens människor som ägnar sig åt att resa världen runt blir väl förtrogna med mer än en liten bråkdel av jorden, ofta inte mer än dess viktigaste städer och så kallade ”större sevärdheter”. Några har sett sådana platser som Grand Canyon i Arizona, de norska fjordarna, Serengetis savanner i Afrika, Sydöns snötäckta alper på Nya Zeeland och Tahitis tropiska landskap.
Men för varje berg som höjer sig mot skyn, varje brant stupande ravin, brusande vattenfall, ringlande flod eller bördig dalgång, för varje högslätt, varje skog med sina djupa skuggor, för varje klippig, sönderskuren kustremsa eller glittrande, palmkantad strand vi har sett finns det tusen andra, var och en med sin skönhet och sitt behag som fångar våra blickar.
Växter, djur och folkslag
Botanisterna räknar upp ungefär 335.000 olika växtarter. Enbart Förenta staterna har 1.035 olika trädarter. De svenska träden varierar från den lilla dvärgbjörken i norr till den bastanta eken i söder och innefattar också den färgsprakande lönnen, den ståtliga granen och den intagande häng-björken med sin vita stam.
Av blommorna på marken skulle man kunna göra olika buketter varje dag i hundra år. Inte ens då skulle man ha mer än nätt och jämnt börjat använda den mångfald som finns, från den prunkande ”blomman för dagen” till barrskogens späda linnéa, från förtjusande löjtnantshjärtan och liljekonvaljer till den jättelika Rafflesia arnoldi i Indonesien, vars blommor kan bli ända upp till en meter i diameter och väga nära sju kilo.
Och djurlivet på jorden? Zoologerna har tecknat upp ungefär 5.000 däggdjursarter, 3.000 groddjursarter, 6.000 kräldjursarter, 9.000 fågelarter och 30.000 fiskarter, för att inte nämna de mer än 800.000 olika arterna av insekter.
Hur många av dessa levande skapelser är du egentligen förtrogen med? Du kanske har sett några av dem i en bok eller i en zoologisk trädgård. Men hur många av dem har du iakttagit i deras naturliga hemvist, så att du kunnat betrakta deras fascinerande vanor och lära känna deras olika egenskaper? Hur många av de 400 olika kolibriarterna har du lärt känna — till exempel topaskolibrin, den rödstrupiga kolibrin eller den lilla humlealfen, som blir knappt 65 millimeter lång? De är levande ädelstenar som skimrar i regnbågens alla färger, flammande rött, djup violett, glödande orange och smaragdgrönt. Eller har du noggrant iakttagit den majestätiska kondoren eller albatrossen med dess vingbredd på tre och en halv meter?
Det skulle ta lång tid att lära känna alla levande skapelser på land, i vattnet och i luften — mycket längre än den nuvarande livslängden skulle kunna tillåta.
Men något som är av mycket större intresse är de olika folkslagen på jorden. De är nästan lika variationsrika som blommorna, när det gäller deras ansiktsdrag, klädstil, matvanor, arkitektur, musik och andra utmärkande kännetecken. För att rosor skall vara fullkomliga behöver de inte vara röda allesammans. Lika litet innebär den mänskliga fullkomligheten något utplånande av denna variation och kontrast mellan olika personligheter, så att de allesammans skulle bli likadana.
I våra dagar är det inte lätt att lära känna jordens många olika folkraser. I många fall blir det faktiskt farligare och farligare. Men bibelns löfte om evigt liv gäller bara människor som älskar och uppskattar sin Skapare, hans sanning, rättvisa och rättfärdiga normer och som älskar sin nästa som de älskar sig själva. Genom att frambringa Guds andes frukt — kärlek, glädje, frid, långmodighet, vänlighet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning — kommer de att göra denna planet till ett andligt paradis av vänliga, samarbetsvilliga, givmilda, varmhjärtade människor. — Gal. 5:22, 23, NW.
Deras talanger och förmågor när det gäller hantverksskicklighet, metallarbete, arkitektur, landskapsmålen, heminredning, konstnärskap, musik och litteratur kommer därför att användas med det rätta motivet. Detta kommer att stimulera till nya höjder av uttrycksfullhet och skönhet. Att lära känna sådana människor, se deras alster och bli förtrogna med dem skulle verkligen vara en ständig källa till glädje.
Att lära känna Gud bättre
Men evigt liv skulle möjliggöra något mycket mer storslaget än allt detta, nämligen att bättre lära känna universums suverän, Jehova Gud. Det finns ingenting i livet som är mer berikande, mer tillfredsställande eller mer förädlande.
Hela evigheten igenom kan man lära sig mer och mer om Gud, vår Skapare — och ändå skulle det vara omöjligt att veta allt om honom. Den kristne aposteln Paulus skrev om vår Skapare: ”O, vilket djup i Guds rikedom och vishet och kunskap! Hur outrannsakliga är inte hans domar, och hur outforskliga är inte hans vägar! Ty ’vem har lärt känna Jehovas sinne?’” — Rom. 11:33, 34, NW; Pred. 3:11.
Samme apostel skrev ytterligare om Jehova Gud: ”Hans osynliga egenskaper kan tydligt ses alltifrån världens skapelse, eftersom de kan förnimmas genom de frambragta tingen, ja, hans eviga makt och gudom.” — Rom. 1:20, NW.
Kunskap om universum med dess planeter, stjärnor och galaxer lämnar inget rum för tvivel på Guds respektingivande makt och överlägsna visdom. Han är den störste fysikern, kemisten, matematikern, konstruktören och byggmästaren. Fylld av tacksamhet och uppskattning skrev psalmisten från forna tider: ”HERRE [Jehova], vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himmelen! När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom?” — Ps. 8:2, 4, 5.
Även om den synliga skapelsen vittnar om sin Skapare, är det genom hans ord, bibeln, som vi verkligen lär känna honom, hans personlighet, hans uppsåt, hans vägar, hans normer. Det är genom detta ord, bibeln, som vi får reda på att han har bevarat den dödliga människan i sitt minne, att han bryr sig om henne.
Hur skulle egentligen evigt liv i fullkomlighet någonsin kunna bli tråkigt? Livet skulle för evigt vara glädjefyllt och intressant.
Men om människan hade evigt liv, var skulle då alla människor bo? Skulle jorden kunna ge föda åt dem alla?
[Bild på sidan 14]
Har livet gett dig tillräckligt med tid för att lära känna alla vackra platser på jorden?
[Bild på sidan 15]
. . . stifta bekantskap med jordens mångfald av fåglar och folkslag?