Rymdskeppet jorden i svår knipa
”SAMTLIGA system i god ordning!” Detta var lugnande ord för de tre astronauterna ombord på Apollo 13, som stod uppställd för sin färd till månen och tillbaka igen. Hur detta företag skulle lyckas berodde på de invecklade livsuppehållande systemen i rymdfarkosten; de måste fungera perfekt under hela resan på nära 800.000 kilometer. Man måste hushålla noga med förråden av syre, vatten och elektricitet. Om det blev något fel på ett av systemen, kunde andra system råka ur funktion och sätta männens liv i fara.
Det var nära att de fick vara med om en katastrof. Men tack vare att man hade ständig kontakt med markkontrollen och noga rättade sig efter alla instruktioner därifrån, kom farkosten och dess besättning lyckligt och väl tillbaka till jorden igen.
Vår jord är i själva verket ett ofantligt rymdskepp, men ett som befinner sig i svårigheter, eftersom jordens bokstavliga miljö håller på att bringas ur jämvikt. Det har inte alltid varit på det sättet. När Skaparen satte fullkomliga mänskliga ”passagerare” på jorden, var alla dess livsuppehållande system färdiga och fungerade i fullkomlig harmoni. Allting befann sig i oklanderlig jämvikt. Gud gjorde det lugnande uttalandet att det var mycket gott. — 1 Mos. 1:31.
Till nytta för dessa första mänskliga invånare på jorden gav Gud dem vissa instruktioner. Lydnad för dessa föreskrifter skulle bevara dem på en säker kurs. De skulle ”råda över ... hela jorden” och ”odla den och sköta” sin miljö. — 1 Mos. 1:26; 2:15; NW.
Alla livsuppehållande system på jorden utformades så att de skulle återgälda människans kärleksfulla tillsyn. Hela klotet skulle bli ett skönt paradis, som ett fullkomligt människosläkte skulle kunna njuta av för evigt. Endast olydnad mot Skaparen skulle bringa människan och hennes miljö ur jämvikt.
Den första människan var olydig mot sin Skapare och började göra saker och ting efter sitt eget förstånd. Detta satte i gång den långa kedja av händelser som har fört oss fram till de få år som återstår av denna tingens ordning, till en förorening av miljön som nu hotar allt liv på denna planet.
Man oroar sig över vår miljö
Vetenskapsmännen har upptäckt att den livsuppehållande anordning som människans miljö utgör är sammansatt av många intimt förknippade delar. Studiet av dessa olika delar kallas ”ekologi”. Detta är den gren av biologin som sysslar med levande organismers förhållande till varandra och till sin miljö. De vetenskapsmän som studerar dessa förhållanden kallas ”ekologer”.
I dag beklagar ekologerna djupt allmänhetens brist på insikt i hur mycket människans liv är beroende av att jordens miljö hålls i jämvikt. De inser att om en fas av jordens miljö bringas ur jämvikt, kommer den i sin tur att påverka andra, till skada för människan och andra levande varelser.
Som en följd av detta uttrycker man på högsta nivå av mänskligt styre sin oro över vår miljö. Förenta staternas president Nixon sade till exempel tidigt under 1970 i sitt budskap om tillståndet i unionen: ”Den stora frågan under 70-talet är: Skall vi offra vår miljö, eller skall vi sluta fred med naturen och börja reparera de skador vi har tillfogat luft, land och vatten?”
Men många välinformerade vetenskapsmän tror att tiden håller på att rinna ut eller redan har runnit ut för att åstadkomma en omkastning av den snabba utvecklingen mot totalhaveri, när det gäller miljön för rymdskeppet jorden.
Atmosfären i farozonen
Vi kan inte leva utan luft. Ren luft är sammansatt av 78 procent kväve, 21 procent syre och tillsammans 1 procent argon, vattenånga och koldioxid. Jämvikten vidmakthålls genom att dessa gaser används och åter avges vid växternas, matjordens, djurens och människans livsprocesser.
Ett åskådligt exempel på denna häpnadsväckande sammanlänkning av luften och livsprocesserna i jorden, växterna, djuren och människan är kvävets kretslopp. Alla djur och växter är beroende av kväve i sin näring, men de kan inte tillgodogöra sig det som det förekommer i atmosfären. Det finns emellertid kvävefixerande bakterier i jorden som på ett märkvärdigt effektivt sätt tar upp denna gas ur luften och förvandlar den till föda för växterna. Djur och människor livnär sig i sin tur på växterna. När djuren och växterna dör, träder andra bakterier till för att bryta ned de döda djuren och växterna. Bakterierna producerar då ammoniak.
De återstående stegen för att fullborda detta kretslopp åstadkoms av två olika grupper av bakterier. Den första gruppen överför ammoniaken till nitrat, och den andra avger fri kvävgas till atmosfären. Ett liknande livsviktigt samspel mellan växterna och luften äger rum, när växterna tar in koldioxid genom bladen och avger syre. Vi kan tillförsäkra oss ett varaktigt förråd av ren och hälsosam luft, om vi undviker att störa detta fint balanserade system.
I stället för att behandla den omgivande luften hänsynsfullt har människan använt den som en avstjälpningsplats. Ända sedan den så kallade industriella eran började, har människan vräkt ut hundratals millioner ton föroreningar i luften i tron att luftströmmarna skulle föra bort dem till obegränsade rymder. Man ägnade inte en tanke åt vad morgondagen skulle kunna föra med sig. Men det är precis som en berömd författare en gång sade: ”Förr eller senare får alla vara med vid en konsekvensernas bankett.”
Det verkar som om mänskligheten nu får vara med vid denna ”bankett”. Tidskriften Time för 2 februari 1970 förklarade: ”Det som de flesta amerikaner nu andas in är närmare besläktat med kringvirvlande smuts än med luft.” Toronto Star Weekly för 11 april 1970 kallade det ”förbrukad luft”. Bilarna sägs vara de största syndarna, eftersom de är orsak till ungefär 60 procent av alla luftföroreningar i Nordamerikas städer. Men ett enda jetplan spyr ut lika mycket föroreningar som ett tusen bilar! Förenta staternas industrier vräker varje år ut 156 millioner ton rök och gaser i luften. När man nyligen undersökte den ”kringvirvlande smutsen” i New Yorks atmosfär, visade det sig att en invånare där i staden varje dag andas in lika mycket giftig rök som om han hade rökt trettioåtta cigarretter om dagen!
År 1968 påpekade den framstående meteorologen Morris Neiburger hur allvarlig situationen var, när han sade:
”Eftersom mängden av föroreningar ... ständigt ökar, är det uppenbart att vi kommer att nå ett stadium då atmosfärens reningsprocesser inte längre räcker till för att rena luften innan den på nytt får ta emot ännu mer föroreningar från andra källor eller samma källor. ... Med tiden kommer då mängden av föroreningar att öka över hela världen. Till sist kommer gifterna att nå och överskrida dödliga koncentrationer, och livet kommer att dö ut på jorden.”
I och med att städerna växer och landsvägarna blir allt större för att kunna klara av fler och fler bilar, utsätts den fint inställda balansen mellan växter, luft och jord för farliga rubbningar. Man beräknar att mer än 4.000 kvadratkilometer av landytan varje år fogas till de nära 250.000 kvadratkilometer av Förenta staternas yta, där det redan har slutat att växa blommor och träd till följd av de allt större landsvägarna och städerna. Nu påpekas det att syrets och kvävets kretslopp inte längre fungerar tillfredsställande. Atmosfären blir överbelastad med sådana giftiga gaser som koloxid och koldioxid plus kväveoxider (som verkar irriterande på ögonen och förorsakar infektioner). Olika biocider har gått illa åt viktiga jordbakterier och insekter som är till nytta för växterna, förutom att de har bidragit till den allmänna luftföroreningen.
Det är inte underligt att tidskriften Life för 3 januari 1970 förklarade: ”Vetenskapsmännen har starka experimentella och teoretiska bevis till stöd för ... förutsägelser” sådana som: ”Om tio år kommer stadsborna att vara tvungna att bära gasmask för att överleva i den förorenade luften”, och ”den ökade koldioxiden i atmosfären kommer att påverka jordens temperatur så att följden blir massöversvämning eller en ny istid”.
Tycker inte du att det skulle vara förståndigt av människorna att hushålla med de hastigt krympande atmosfäriska tillgångarna på samma sätt som astronauterna gjorde, när det blev fel på en del av deras livsuppehållande system?
Är vårt vattenförråd säkrat?
En del människor skulle känna sig frestade att säga ja och påpeka att 71 procent av jordens yta för närvarande är täckt med vatten. Men i själva verket är bara knappt 1 procent av jordklotets mer än 1.350 millioner kubikkilometer vatten tillgängligt för människans bruk. Vad händer om den procenten blir förorenad? Människan måste komma ihåg att hon inte kan leva utan vatten heller. Hon vill inte bli som den skeppsbrutne sjömannen, som sade: ”Vatten, vatten överallt, men inte en droppe att dricka!” Olyckligtvis är detta nästan den situation som människan befinner sig i i dag, där hon står inför ett krympande förråd av rent vatten.
Men varför har det blivit på det sättet? Därför att floderna har använts som soptipp för människor och industrier. Ända till helt nyligen har floder och sjöar kunnat rena sig själva. Men när dessa självrenande system belastas så mycket att de inte kan fungera på rätt sätt, förlorar våra vattenförråd sina dyrbara livsuppehållande egenskaper.
Eriesjön på gränsen mellan Canada och Förenta staterna är ett slående exempel på vad som händer, när vattnen blir överbelastade med föroreningar. Denna en gång så vackra vattensamling har blivit så nedsmutsad med avfall från människor och industrier och med syntetiska fosfater och nitrater att ekologerna talar om den som ”döende”. Sedan tvättmedlens fosfater gjort familjens tvätt bländande vit, går de ut i sjön och ger upphov till en massförökning av alger (i likhet med konstgödselns nitrater). När de slemmiga grönalgerna dör och börjar brytas ned, åtgår det så mycket syre att de bakterier som tidigare var i stånd att rena sjön från organiska avfallsprodukter inte längre kan åstadkomma detta. Även floderna påverkas på samma sätt.
Man skulle föreställa sig att problemen med förorening skulle vara minimala med tanke på oceanernas kolossala storlek. Men så är inte fallet. Den 19 februari 1970 varnade senator Gaylord Nelson i Förenta staterna för den katastrof som hotade våra hav. Han sade: ”I likhet med alla andra system på vår planet är havet en ömtålig miljö. ... Om man rubbar de invecklade ekologiska systemen i havet, löper man den allvarliga risken att alla naturens system blir så svårt störda att planeten inte längre kommer att kunna hysa något liv. ... Vi är redan på väg att vålla en genomgripande och varaktig förödelse av havet och vår miljö.”
Detta bekräftas av dem som studerar detta ämne. De varnar för att havets hela ekologi kan vara drastiskt förändrad om fem år. De förutsäger minskande skördar från haven. Redan nu påverkas alla slags fiskar och andra djur i haven, däribland pingvinerna på Antarktis! Finns det någon särskild orsak till detta?
Aktuella undersökningar visar att insekticiden DDT, som av havsströmmarna förts till jordens ändar, är en av huvudorsakerna till denna hotande ekologiska katastrof. DDT bromsar ned hastigheten hos fotosyntesen, den process där de gröna växterna gör solenergin tillgänglig för levande organismer. Allt växt- och djurliv i havet är beroende av denna process.
Särskilt framträdande är hotet mot de oräkneliga mikroskopiska växtorganismer i vattnet som kallas kiselalger. De lever nära havsytan och producerar en stor del av jordens förråd av syre. Utan detta livsviktiga ämne skulle alla jordens skapelser befinna sig i samma situation som astronauterna skulle ha gjort, om deras syreförråd hade tagit slut helt och hållet!
När vi till detta lägger alla andra gifter som ständigt strömmar ut i haven från förorenade floder, såväl som en million ton råolja som spills eller töms ut i haven varje år, är det tydligt och klart att rymdskeppet jorden verkligen är i svår knipa!
Vad skall man göra?
I en försenad ansträngning att rädda rymdskeppet jorden har nyhetsmedia riktat dess passagerares uppmärksamhet på denna krissituation. Man har stiftat lagar för att kontrollera föroreningen, och detta har lett till en del goda resultat. Floden Themsen i England, som tidigare var ”en av de smutsigaste i världen”, har sedan dess visat upp ungefär sextio olika fisksorter, men nyligen blev en renhållningsstrejk tyvärr orsaken till att föroreningen ökade igen.
Förbättringar kan komma till stånd, när människor bryr sig om sin miljö. Vad kan du göra? Lantbrukare och trädgårdsmästare kan komma ihåg att det inte är något fel med att använda kompost eller andra biodynamiska gödningsmedel eller tillämpa växelbruk för att bygga upp jorden. Och kan det vara så att du inte skulle behöva använda bilen så mycket som du gör? Du kanske skulle kunna gå till fots till en närbelägen affär. Är det möjligt att tygla slöseriet med vatten i ditt hem? Kan ni husmödrar använda gammaldags tvättvål i stället för tvättmedel med fosfater som förorenar vattnet?
Även om bibeln visar att den allsmäktige Guden kommer att rätta till förhållandena på jorden förmedelst sitt rike, är inte detta något skäl för gudfruktiga människor i våra dagar att förena sig med dem som fördärvar ”sin väg på jorden”. (1 Mos. 6:12, NW) Gör nu vad du kan för att du personligen och din familj skall kunna undvika att bidra till miljöförstöringen på jorden. Tack vare Skaparens vägledning genom hans rike kommer i sinom tid alla jordens livsuppehållande system att återställas till fullkomlig jämvikt och få betyget ”mycket gott”.