Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • g71 22/6 s. 15-16
  • Dödsdalen — motsvarar den sitt namn?

Ingen video finns tillgänglig för valet.

Tyvärr kunde videon inte laddas.

  • Dödsdalen — motsvarar den sitt namn?
  • Vakna! – 1971
  • Underrubriker
  • Liknande material
  • Klimatet och dess inverkan på livet
  • Namnets ursprung
  • Livet i Death Valley
    Vakna! – 2006
  • Stanna i ”dalen mellan bergen”
    Livet och tjänsten som kristen – arbetshäfte (2017)
  • Dal
    Insikt i Skrifterna, band 1
  • Kidrons regnflodsdal
    Insikt i Skrifterna, band 2
Mer
Vakna! – 1971
g71 22/6 s. 15-16

Dödsdalen — motsvarar den sitt namn?

DÖDSDALENS namn är känt över hela världen. Men många människor vet föga om själva platsen. Är den verkligen en dödens dal? Var ligger den? Varför är den så ryktbar?

Dödsdalen ligger i Förenta staterna, i östra Kalifornien, nära gränsen till Nevada och ungefär 400 kilometer nordost om Los Angeles. Denna dal varierar i bredd från 10 till 22 kilometer och är 210 kilometer lång. År 1933 bestämdes det att dalen och de omgivande bergen, ett område på nästan 7.700 kvadratkilometer, skulle vara ett nationellt minnesmärke under namnet Death Valley National Monument.

Själva dalen utgörs av en vidsträckt gravsänka, av vilken 1.300 kvadratkilometer ligger under världshavets yta. Här, nära Badwater, ligger västra halvklotets lägsta punkt, 85 meter under havsytan. Men ironiskt nog ligger den bara 130 kilometer från Mount Whitney, som med sina 4.418 meter över havet är den högsta punkten i Förenta staterna, om man bortser från Alaska.

Uppe på dalens västra rand ligger Telescope Peak, som höjer sig 3.315 meter. Från Badwater är det en oavbruten stigning till toppen. Denna bergstopp är verkligen enastående, när man tänker på hur den höjer sig över sin omedelbara omgivning. Vilken underbar utsikt man har från den!

I det avlägsna förflutna upptogs Dödsdalen av en stor sjö. Sedan, allteftersom torkan tilltog, minskade sjön i storlek och avdunstade slutligen, varvid salterna som funnits i höga koncentrationer i vattnet avlagrades. Kvar blev en ungefär 500 kvadratkilometer stor, saltrik sänka, som är det lägsta, hetaste och torraste området i dalen.

Klimatet och dess inverkan på livet

Den lågande solen får temperaturen i dalen att stiga rekordhögt och gör den farlig för människor. Den 10 juli 1913 uppmättes temperaturen 57° C i skuggan, vilket då var den högsta noteringen i världen. Men nio år senare rapporterade en by i Libyen 58° C och slog därmed världens värmerekord, vilket den fortfarande innehar.

Marktemperaturen i Dödsdalen når ofta 85° C. En mor, hustru till ledaren för naturforskarna i Dödsdalens naturreservat, meddelade att hon hårdkokte ägg genom att gräva ner dem i sonens sandlåda. Och hon lagade te genom att lägga tepåsar i en kanna med vatten som hon placerat i solen.

Dödsdalen är också en av jordens torraste platser. Fuktigheten sjunker ibland till mindre än en kvarts procent! Men vädret blir faktiskt drägligare på vintern, och från november till maj kan klimatet vara nästan idealiskt.

I genomsnitt uppgår nederbörden bara till ungefär 50 millimeter om året. Korta skurar inträffar vanligen under våren och hösten. Ihållande nederbörd är ovanlig Men när den inträffar, väcker fuktigheten frön till liv som kan ha legat slumrande i många år. Ökenområdena översållas då av en mångfald vackra blommor — gullviva, vallmo, solros och så vidare. Tjugotvå växtarter som finns i dalen sägs inte stå att finna någon annanstans på jorden.

Trots den extrema hettan och torkan lever ändå ett anmärkningsvärt stort antal djur här. Ungefär tjugosex däggdjursarter har iakttagits nere i dalen, däribland en liten blekröd ökenräv, prärievarg och kängururåtta. Där finns också många slag av ödlor, ormar, spindlar och insekter. Men det kanske mest anmärkningsvärda är att detta område enligt vad det uppges håller 230 fågelarter vid liv.

Skulle du kunna tro att det också finns fisk i Dödsdalen? Det gör det! En liten ”ökenfisk”, som sällan blir mer än fem centimeter lång, lever i den grunda Salt Creek, det enda vattendraget i dalen som är vattenförande året runt. James E. Deacon, biologiprofessor vid University of Nevada, noterade:

”Vi har uppmätt vattentemperaturer från 44° C ner till 4° C, och den lilla fisken visar inga tecken till att ta skada. Från våra laboratorieförsök vet vi att den kan överleva så låga noteringar som 0,5° C, och vi misstänker att denna fisk kan klara sig i vatten som är ända till fem gånger saltare än havet.”

Med sina rariteter bland växter och fiskar, med sina höga berg, ofruktbara kullar, vidsträckta saltavlagringar, gyllene sanddyner, höga vintertemperaturer och andra särdrag har Death Valley National Monument blivit en verklig turistattraktion. År 1969 besöktes dalen av en halv million människor. Men vilken betydelse ligger det i dess namn — Dödsdalen?

Namnets ursprung

Detta för oss mer än 120 år tillbaka i tiden. År 1848 upptäcktes guld vid Sutter’s Mill nära Sacramento i norra Kalifornien. Snart var karavaner med vagnar, folk och förråd på väg dit för att ”tjäna storkovan”.

En plats nära Salt Lake City i Utah blev det ställe där den långa riskabla färden började. En vidsträckt, torr öken, som numera är staten Nevada, måste genomkorsas, och sedan måste man över den höga bergskedjan Sierra Nevada. Djup snö gjorde den omöjlig att passera under en stor del av året.

Sent på året 1849 gav sig därför en karavan på nära 100 vagnar i väg från Salt Lake för att söderut försöka runda Sierra Nevada. På grund av felberäkningar och en felaktig karta irrade vagnarna ut i Dödsdalen. Det var tydligt att guldsökarna kommit vilse. Det uppstod oenighet ibland dem, och de delade sig i små förskrämda skaror, som var och en sökte efter en väg ut genom bergsidorna.

En ganska stor grupp slog läger nära en källa invid Telescope Peak. Guldsökarna var trötta och nedslagna efter åttio dagars färd. Därifrån gav sig två unga män, Lewis Manly och John Rogers, i väg för att hämta hjälp och förråd. De hade ingen aning om det kvalfulla uthållighetsprov som låg framför dem. Sedan de tagit sig ut ur dalen, släpade de sig vidare och korsade den stora Mojaveöknen på sin väg till kustlandet, en färd på 400 kilometer!

Sedan de skaffat förråd, påbörjade de färden tillbaka. Hur glatt blev de inte mottagna efter att ha varit borta i tjugosex dagar! Hela sällskapet av avtärda män, kvinnor och barn övergav vagnarna och började den långa resan mot säkerheten. Det sägs att när de gick över Panamintbergen, såg de en sista gång tillbaka ut över den stora vita dalen, och någon sade: ”Farväl, Dödsdal.” Namnet hängde kvar.

Fastän det här sällskapet överlevde, tack vare Manly och Rogers, hade andra inte samma tur. Mellan tre och åtta personer ur karavanen sägs ha gått under i dalen. Och om det är någon som inte behandlar den extrema hettan och torkan i Dödsdalen med respekt, så kan den motsvara sitt namn än i dag.

    Svenska publikationer (1950–2026)
    Logga ut
    Logga in
    • Svenska
    • Dela
    • Inställningar
    • Copyright © 2025 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
    • Användarvillkor
    • Sekretesspolicy
    • Sekretessinställningar
    • JW.ORG
    • Logga in
    Dela