De som dröjde för länge med att fly

DÅ Vesuvius hade utbrott i augusti år 79 v.t., var det många människor i Pompeji som förlorade livet därför att de dröjde för länge med att fly till säkerhet. Arkeologer som gjort utgrävningar i ruinerna efter denna stad har funnit att det var många som försökte att i det längsta njuta av vad de höll på med då vulkankatastrofen inträffade. Andra gick helt upp i sitt dagliga arbete och sin dagliga rutin. Det fanns också sådana vars själviskhet hindrade dem att undkomma, eftersom de försökte ta sina värdeföremål med sig.

De arkeologiska bevisen för detta beskrivs av C. W. Ceram i boken Gods, Graves, and Scholars. Han skriver: ”Utgrävarnas skyfflar uppenbarade alla slags familjetragedier, scener där mödrar, fäder och barn överrumplades av en fullständigt förtvivlad situation. Man fann mödrar som fortfarande höll sina barn i armarna och skyddade dem med sista stycket av slöjan, medan båda kvävdes till döds. Man grävde fram män och kvinnor som hade samlat ihop sina dyrbarheter och kommit ända till stadsporten men där kollapsat under stenregnet, under det att de fortfarande klamrade sig fast vid sitt guld och sina dyrgripar. På tröskeln till ett hus fann man två unga kvinnor som hade tvekat till dess det var för sent. De tänkte sig att vända tillbaka in i huset och bärga några av sina klenoder.

Kropp efter kropp hittades vid Herculesporten, kroppar i en enda hög, fortfarande överlastade med hushållsföremål som till slut hade blivit för tunga att släpa vidare.” Ceram konstaterar att den första kropp som avhöljdes låg ”framsträckt i sin fulla längd på golvet ... med guld och silvermynt som hade rullat ut från de knotiga händerna, vilka fortfarande tycktes försöka hålla dem kvar i ett hårt grepp”.

I ett hus ”försiggick begravningsceremonier då katastrofen inträffade. Begravningsgästerna var alla på plats. Efter sjutton århundraden sträckte de fortfarande nonchalant ut sig på bänkarna kring bordet med begravningsmiddagen, sörjande vid sin egen griftefärd.

I en intilliggande byggnad överraskades sju barn av döden, medan de i all oskuld lekte i ett rum. I ytterligare ett annat hus hittade man trettiofyra kroppar, och däribland kvarlevorna av en get som i förskräckelsen hade rusat in i huset för att finna säkerhet hos människorna. Varken mod, sinnesnärvaro eller rå styrka hjälpte dem som dröjde för länge med att fly.”

Så förhåller det sig också nu i de ”yttersta dagarna” för den nuvarande tingens ordning. Många människor som är alltför upptagna av materialistiska strävanden och ”timliga omsorger” uppskjuter studiet av Guds ord. I sitt oförnuft dröjer de med att fly från denna till undergång dömda tingens ordning. Var inte en av dem. — Luk. 21:34—36.