Cannabisbrukets följder

I ett inlägg till New York Times Magazine för 20 september 1970 presenterar dr Franz E. Winkler följande redogörelse om cannabisbrukare: ”Ett tidigt tecken på att någon använder marijuana och haschisch är den fortskridande förlust av viljekraften som redan efter omkring sex veckors måttligt bruk visar sig för den övade iakttagaren. Denna minskning av viljekraften försvagar förmågan att motstå yttre tvång, varför cannabisbrukare alltför ofta faller offer för langare av hård narkotika, utpressare och avvikande. Snart försvinner all förmåga att glädja sig på ett äkta sätt för att i stället ersättas av en högljudd låtsad munterhet. Friska tonåringar deltar ju med liv och lust i alla slags aktiviteter som idrott, fotvandringar, konstnärlig verksamhet osv., men cannabisbrukaren visar en växande benägenhet för att i det oändliga tala om storslagna mål, under det att han inte gör någonting för att uppnå dem. Idrottsliga färdigheter försämras undantagslöst med bruket av cannabis. Konstnärliga prestationer blir meningslösa och förlorar all ursprunglighet. I stället för att utveckla medkänsla och förståelse för andra människor har cannabisbrukaren lätt för att sjunka ned i sentimentalitet och känslostämningar. Eftersom narkotikan tar bort hämningar, kan sexuallivet stimuleras för en kort tid, men avtar undantagslöst inom några få år, så att männen blir så gott som impotenta och kvinnorna frigida.” Doktor Winkler framhöll avslutningsvis den försåtliga men ”djupt tragiska försämringen av cannabisbrukarens personlighet”.