”Ritningar” för evigt liv
NÄR du är i dina bästa år, innehåller din kropp mer än en million millioner små levande celler. En del vetenskapsmän tror att dessa celler sitter inne med upplysningar som skulle kunna leda till evigt liv, om de blev upplåtna. Skälet till att de tror det är cellens häpnadsväckande ritningar för reproduktion och reparation.
Alla de många olika slagen av celler i kroppen har kommit från den ensamma cell som representerade dig omedelbart efter befruktningsögonblicket. Kärnan i den cellen innehöll den ritning som skulle dirigera din utveckling. När varje cell i kroppen blev till, fick den en exakt kopia av denna ritning. Ritningen har på engelska namnet deoxyribonucleic acid (på svenska deoxiribonukleinsyra), men kallas vanligen DNA.
Det häpnadsväckande DNA
Generna är sätet för arvsanlagen. Det finns tiotusentals gener i varje cell. Den viktigaste delen av generna är den förening som kallas DNA. Detta är en spiralformig, trådliknande molekyl, som kan liknas vid en snodd repstege.
Stegens båda sidor består av fosfat och en sockerart som kallas deoxiribos. Dessa båda sidor sammanbinds av ”stegpinnarna”, som utgörs av milliontals par av kemiska baser.
Antalet stegpinnar eller baspar uppgår till millioner. Men ändå finns det bara två olika sorter. De båda sorterna är 1) adenin kopplad till tymin och 2) cytosin kopplad till guanin. Dessa baspar, som sammanbinder spiraltrappans båda halvor, kommer i en viss ordningsföljd, och det är denna ordningsföljd som utgör den genetiska koden eller livets ”byggnadsritning”.
Att bygga med ledning av ritningen
Från befruktningen och framåt utfärdas med ledning av ritningen föreskrifter angående celldelning och vävnadsbildning. Nya celler byggs till ända tills barnet är färdigt att födas fram. Därefter fortsätter celldelningen tills barnet når vuxen ålder. Sedan fortsätter den i långsammare takt för att ersätta celler som dött.
DNA duplicerar sig själv på ett märkligt sätt. Det börjar med att de båda förenade steghalvorna börjar skilja sig från varandra, precis som när man öppnar ett blixtlås. På vardera sidan sitter nu ena halvan av alla de milliontals basparen.
Som ”reservdelar” dras nu mera adenin, tymin, guanin och cytosin, som framställts i cellkärnan, till de båda åtskilda steghalvorna. Varje frilagd bas på vardera sidan av stegen drar till sig den rätta motsvarande basen (och ingen annan), tills det har bildats två nya uppsättningar av förenade steghalvor eller med andra ord två snodda stegar. Dessa båda nya uppsättningar är exakta kopior av modermolekylen. De får en nyckelställning i kärnan hos de båda celler som ersätter den ursprungliga modercellen.
Människans förståelse av denna process är långt ifrån fullständig. Man vet exempelvis att varje cell i kroppen innehåller samma ritning. Men ändå är inte alla celler identiska. I stället finns det en häpnadsväckande mångfald av celler. Det finns ben-, nerv-, lung-, muskel- och blodceller, för att nämna några. Hur kan en enda ritning läsas på så många olika sätt? Varför är inte alla celler identiska med den första cellen? Sådana frågor fortsätter att gäcka vetenskapsmännen.
Vidare uppträder inte cellerna i formlösa grupperingar. De är organiserade i strukturer med skilda funktioner. En del bildar skelettet, andra nervsystemet, åter andra ögonen, öronen, hjärtat, lungorna, magsäcken och huden.
Det är uppenbart att DNA är en fantastisk ritning för kroppens uppbyggnad. Det möjliggör nybildning av celler, både för tillväxt och för att ersätta celler som dött. Det har sådana egenskaper att en journalist kände sig manad att skriva: ”Tanken [på ett evigt liv] är på intet sätt löjlig.”
Åldrandets process
Celldelningen borde teoretiskt sett kunna hålla kroppen vid liv för evigt. Man har visserligen menat att hjärncellerna inte kunnat ersättas efter barnaåren. Men nu finns det vetenskapsmän som tror att de förnyar sig nästan dagligen genom en process som beskrivs som ”ständig snabb tillväxt”. Paul A. Weiss, som är expert på hjärnceller, framkastar att även om de kanske inte delar sig hos den vuxna individen, tillverkar de ständigt ”reservdelar” och fortsätter på så sätt att förnya sig hela tiden.
Kroppen har alltså förmågan att tillverka celler och andra beståndsdelar som behövs för att den ständigt skall kunna föryngra sig. Men ändå är det så att ungdomens fasta hull, mjuka hud, smidiga leder och friska organ oundvikligen lämnar plats för ålderdomens slappa kött, läderartade hud, stela leder och degenererande organ. Varför är det på det sättet?
Viktförlusten och den avtagande kapaciteten allteftersom kroppen åldras beror på den fortskridande celldöden. Så småningom förlorar kroppen den förmåga den hade i yngre dagar att ersätta alla celler som dör. Men varför? Cellbiologerna vet helt enkelt inte.
Några har framkastat tanken att DNA-ritningen i cellen kan liknas vid en datamaskin med ett ”program” för liv, men att detta program så småningom tar slut. Andra vetenskapsmän gissar att de upprepade celldelningarna ger upphov till ”avskrivningsfel” i DNA-molekylen. De liknar detta vid upprepad överspelning av en vacker melodi från den ena bandspelaren till den andra, vilket slutligen förvandlar melodin till ett oigenkännligt oväsen. Somliga tror att cellen förgiftar sig själv med tiden. Åter andra säger att kroppen glömmer vad den skall göra och begår självmord genom att avstöta sina egna celler, precis som den skulle göra med ett transplanterat organ.
Experimenten ger inget svar
Ett sådant förvirrande uppbåd av teorier brukar ofta härröra från de många experiment som utförs vid studiet av åldrandet. Några av de mest berömda är de som Alexis Carrel utförde. Carrel höll levande celler från kycklingfoster vid liv i kultur i mer än trettio år — som man trodde.
Men Leonard Hayflick, som skriver i Scientific American för mars 1968, visar att dessa experiment inte utfördes på rätt sätt. Carrels näringslösning innehöll tydligen levande kycklingceller som ersatte hans ursprungliga koloni av celler i stället för att hålla den vid liv. Sådana kulturer dog utan undantag, när man såg till att det inte följde med några levande celler i den näring man gav dem. Och i varje fall gav inte dessa experiment något svar på frågan varför människan åldras och dör.
Vid några experiment fann man att vissa ämnen i cellerna hos äldre djur hämmade bildningen av protein. Celler från unga djur innehåller emellertid inte dessa ämnen. Eftersom bildningen av protein är nödvändig för livet, menade man att denna upptäckt kanske var en nyckel till åldrandets gåta. Men var den det? Varför åldras vi? Vad kan man göra åt det? Sådana frågor finns det inga säkra svar på.
Vid andra experiment höll man hud från möss levande dubbelt så länge som möss i allmänhet lever. Hur då? Genom att transplantera huden från en levande mus till en annan. Detta tycktes utvisa att den enskilda cellen i musens hud hade förmågan att leva längre än den mus som den kom från. Men löser detta åldrandets problem? Nej; allt det visar är att celler kan leva längre vid vissa tillfällen. Men ändå dör de till slut. Vidare utfördes dessa experiment under konstlade betingelser som inte motsvarar livet i naturlig miljö.
Vi måste komma ihåg att celler inte lever i glasskålar. De lever i DIG. Din kropp med alla sina sammansatta, samverkande och självreglerande system är fjärran ifrån en steril skål. Experiment som utförs i glasbehållare och som tycks ge bevis för den ena eller andra möjligheten säger av den orsaken inte så mycket som man skulle kunna tro. Det gör inte heller experiment på djur. Gud skapade människan olik djuren och skild från djurriket. Det är följaktligen inte säkert att slutsatserna från djurexperiment är tillämpliga på människan.
Faktum kvarstår att inga sådana teorier eller experiment kommer i närheten av det verkliga svaret på frågan. Vare sig det är fråga om ”avskrivningsfel” i DNA, cellförgiftning eller någon annan orsak, blir vi fortfarande gamla och dör. Det spelar ingen roll vad teorierna eller experimenten säger — människor uppnår ändå bara medellivslängden sjuttio eller åttio år, som bibeln framhåller. (Ps. 90:10) Ingenting som vetenskapen eller medicinen har gjort har ändrat på denna grundläggande sanning.
Vad det än beror på, så är inte den häpnadsväckande DNA-ritningen nu programmerad för att hålla cellerna i fullkomlig jämvikt. På ålderdomen ersätts inte alla celler som blir utslitna och dör av nya förmedelst celldelningen. Degeneration och död blir alltså följden.
Den som vet svaret
Man kan ändra inställningen på en datamaskin eller omprogrammera den. Människans DNA-ritning behöver bli omprogrammerad för evigt liv. Om den kunde programmeras om, så att den vidmakthöll den rätta jämvikten vid cellernas ersättning och förnyelse, skulle människan kunna leva för evigt.
Men vem skulle kunna åstadkomma något sådant? Det är uppenbart att ingen människa, hur intelligent hon än må vara, vet tillräckligt mycket om människans ”byggnadsritningar”. Och det är ett fåfängt hopp att döende, ofullkomliga människor en dag skall komma på ett sätt att undanröja döden. Bara den som skapade livet, som gav människan DNA-ritningen, vet tillräckligt mycket om den för att kunna omprogrammera den för evigt liv.
Människans Skapare, Jehova Gud, känner till varenda detalj i den underbara ritningen DNA. Han borde göra det, eftersom det var han som gjorde denna ritning och satte den i funktion. Under inspiration av Guds mäktiga heliga ande sade psalmisten om Skaparen: ”Jag skall lova dig, ty på ett sätt som inger fruktan är jag underbart danad. ... Mina ben var inte dolda för dig, då jag danades i det fördolda. ... Dina ögon såg embryot av mig, och i din bok blev alla dess delar nedtecknade beträffande de dagar då de bildades.” — Ps. 139:14—16, NW.
Skaparen har inte någon negativ inställning till möjligheten med ett evigt liv för människan. Otaliga gånger förklarar han med visshet i sitt eget ord att evigt liv kommer att bli en verklighet, utan att något skall kunna lägga hinder i vägen. Romarna 6:23 (NW) säger exempelvis: ”Den gåva Gud ger är evigt liv.” Psalm 37:29 förutsäger: ”De rättfärdiga skola besitta landet och bo däri evinnerligen.”
Skaparen av DNA har alltså lovat att människan skall få leva för evigt på jorden, när tiden är inne. Det var Guds uppsåt då han skapade människan. Han utrustade människans kropp för ett evigt liv. Om människan hade förblivit trogen mot sin Skapare, skulle hon ha kunnat leva för evigt redan nu.
Men så blev det inte. Det första människoparet bröt mot Guds lag och förlorade på så sätt möjligheten att leva för evigt. De blev bristfälliga, ofullkomliga. (5 Mos. 32:5) Deras kroppar förlorade förmågan att vidmakthålla cellernas förnyelse i fullkomlighet. Precis hur detta gick till, vilka tekniska faktorer som var inbegripna, säger bibeln ingenting om. Men alltsedan de gjorde uppror var deras kroppar ”programmerade” för döden, inte för ändlöst liv.
Varje avkomling av Adam ärvde samma ”program” inbyggt i sin kropp. Vi är alla Adams avkomlingar. Det är därför vi allesammans dör. Romarna 5:12 förklarar: ”Genom en enda människa har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor.” Vi fick döden i arv, precis som vi ärver våra fysiska drag.
En annan ritning som kan ge liv
Jehova har öppnat en väg för människor att återvinna möjligheten till evigt liv. Du kan också få den möjligheten, om du verkligen vill.
Men vad krävs det då? Först och främst studium av Guds ord, bibeln. Den Heliga skrift kan betraktas som en annan ritning som kan ge liv. Där finner vi Guds noggranna, skrivna anvisningar som leder till ändlöst liv. Om vi omsorgsfullt studerar dessa anvisningar och sedan följer dem, kan vi vara förvissade om att Jehova kommer att ge oss evigt liv i sin nya ordning.
Denna förvissning är sannerligen inte obefogad. Jehova har fastställt gränserna för hur länge vi kan hoppas få leva nu. Han kan också avlägsna dessa gränser. Vetenskapsmännen vet inte hur de skall få kroppens delar att fortsätta att leva för evigt. Men Jehova vet det. Alla dina kroppsdelar är nedtecknade i hans ”bok”. Döden är inget mysterium för Skaparen av det häpnadsväckande DNA. Han vet exakt vad som orsakar åldrande och död och precis hur denna process skall stoppas. Han vet hur cellernas förnyelse skall bringas i fullkomlig jämvikt.
Jehova har gett oss sin garanti för att det kommer en tid då människor med ärliga hjärtan skall få leva för evigt på jorden. Utsikten att få leva för evigt är alltså inte något fåfängt hopp. Det är ingen lögn, eftersom Gud själv har lovat det, och Gud kan inte ljuga. — Tit. 1:2; Hebr. 6:18.
Bibeln kan nu bli din ritning för evigt liv. Studera den. Sätt din förtröstan till Guds kraft och hans löften, som det talas om där. (Joh. 17:3; Ords. 2:1—5, 21, 22) Kom alltid ihåg att vi människor endast kan studera den levande cellen. Men det är Jehova som är dess Skapare. Endast han kan styra den på ett sådant sätt att vi kan få evigt liv i hans nya ordning.