”Ditt ord är sanning”
Får bönen företräde i ditt liv?
PRIORITET eller företräde definieras: ”Att komma före i vikt och betydelse; en prioriterad ställning som tilldelats något och som ger det första anspråket på de resurser som är nödvändiga.” Under andra världskriget användes termen ”prioritet” ganska ofta; alla näringsgrenar som var nödvändiga för krigshandlingarna gavs prioritet.
Att ge bönen prioritet eller företräde innebär att man inser dess vikt och betydelse. Det innebär att man tar tid till bön genom att ta tid från andra angelägenheter av mindre betydelse.
Nu för tiden får kristna Ordets förkunnare ofta höra folk klaga över att de har alltför bråttom till och med för att lyssna till budskapet om Guds rike. Men är verkligen alla dessa människor alltför upptagna för att lyssna till en kort biblisk predikan? Inte alls, om de hade haft en önskan att göra det! Det beror helt och hållet på vad de anser är viktigast för dem. Många ger företräde åt underhållning, därför att de är ”nöjesälskande mer än Gudälskande”. — 2 Tim. 3:4, NW.
I detta finns en lärdom för den överlämnade kristne när det gäller bön. Om du är en överlämnad kristen, vet du naturligtvis att du bör ta tid till bön; att du bör ta dig tid att bedja före varje måltid; att du bör börja och sluta varje dag med bön till din Skapare men också bedja vid andra tillfällen. Men gör du alltid det? Eller finner du att du går till arbetet på morgonen utan att ha tagit dig tid att tala med Gud, att tacka honom för nattens vila, för en ny dags ljus och för alla de välsignelser som ligger framför dig i både andligt och materiellt avseende, för att inte tala om att be Gud om vishet och styrka för denna dag och om hans välsignelse över det världsomfattande predikoverkets intressen?
Det är sant att det finns en del saker som man helt enkelt måste göra för att komma i ordning för arbetet: duscha eller tvätta sig, kamma sig och kanske raka sig; få i sig en bit mat och komma i väg i tid för att hinna med bussen — den väntar inte, som du vet. Dessa ting är nödvändiga, om man skall ”dra försorg om det som är förträffligt inför alla människor”. (Rom. 12:17, NW) Eftersom du gör dessa nödvändiga ting den ena dagen efter den andra, vet du vid det här laget hur lång tid det tar. Skulle du alltså inte kunna stiga upp litet tidigare, så att du fick tid varje morgon till att tala med Gud och till åtminstone en kort begrundan av dagens bibeltext och kommentaren i Vakttornet? Om du gör det, följer du apostelns råd att köpa ”den lägliga tiden åt er, eftersom dagarna är onda”. — Ef. 5:16, NW.
När Jesus Kristus, Guds fullkomlige Son, var på jorden, insåg han värdet och behovet av bön. Evangelierna berättar för oss att han bad vid tiden för sitt dop, att han tillbringade hela nätter i bön och att han upprepade gånger bad den sista dagen av sin tjänst på jorden. Han lärde också sina efterföljare att bedja och uppmanade dem: ”Var vaksamma och bed beständigt.” — Matt. 26:41, NW.
Det som denna sak, att ge företräde åt bönen, helt och hållet beror på är om man är medveten om sitt andliga behov eller inte. (Matt. 5:3) Vi behöver tala med Gud varje dag. På alla våra vägar måste vi ge akt på honom, så skall han göra våra stigar räta. (Ords. 3:5, 6) Vi måste ständigt komma ihåg principen i Psalm 127:1: ”Om HERREN icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå. Om HERREN icke bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt.” Ja, vi måste ständigt vara medvetna om att vår tid står i Guds händer. — Ps. 31:16.
Bönen är det bästa sättet att hålla sig nära Jehova Gud, vår Skapare, vår livgivare, vår uppehållare och vår domare. Genom bönen kan vi få hjälp att vandra blygsamt med vår Gud. (Mik. 6:8) I samma utsträckning som vi håller ut i bön kommer Jehova Gud att vara nära oss. (Rom. 12:12; 1 Tess. 5:17) Och i samma utsträckning kommer vi att bli styrkta i två av de viktigaste avseendena i vårt liv som kristna. Vilka är de?
Ju närmare vi befinner oss Jehova Gud genom bönen, dess mer kommer vi å ena sidan att frukta för att misshaga honom. Denna fruktan är vishetens begynnelse, eftersom den kommer att hjälpa oss att avhålla oss från det onda, ja, den kommer att styrka oss till att stå emot frestelse. Och å andra sidan, ju närmare vi kommer Jehova Gud, dess mer kommer vi att lära känna honom och älska honom, och dess mer nit kommer vi att lägga i dagen när det gäller att hålla hans bud, eftersom detta är vad kärleken till Gud innebär, precis som aposteln Johannes visar. — Ords. 8:13; 9:10; 1 Joh. 5:2, 3.
Om vi verkligen ger våra böner till Jehova företräde framför andra angelägenheter, kommer vi att få tid att inbegripa lovprisning och tacksägelse och inte bara begränsa dem till att be Gud om saker och ting för egen räkning. Psalmerna i bibeln ger oss goda exempel i detta avseende. Även om de strängt taget är sånger, är många av dem i grund och botten också böner av lov och tacksägelse, men också om hjälp från Gud.
Psalm 136 bjuder oss till exempel: ”Frambär tacksägelse till Jehova, o ni människor; ty han är god: Ty hans kärleksfulla godhet varar till obestämd tid. Tacken gudarnas Gud. ... Tacken herrarnas Herre. ... Tacken himmelens Gud.” — Ps. 136:1—3, 26; v. 1 enl. NW.
När vi vänder oss till Jehova Gud med en bön, begäran eller anhållan, låt oss då aldrig bli så respektlösa och fräcka att vi blir fordrande eller befallande mot Gud. Må det aldrig ske att vi predikar för honom eller undervisar honom. Nej, vi är tiggare, och vi måste ha samma inställning som Jesus, som sade: ”Inte såsom jag vill, utan såsom du vill.” — Matt. 26:39, NW.
Om vi ger bönen företräde, kommer vi att kunna lägga fram våra böner med skäl för Gud att tillmötesgå vår begäran. Det kan vara därför att hans namn är inbegripet eller därför att vi vet att han är en Gud som har sin lust i barmhärtighet, rättvisa och kärleksfull godhet. (2 Mos. 34:6, 7; Dan. 9:16—19) Eller vi kan be om förlåtelse på grund av att vi har ärvt synden från våra föräldrar, precis som konung David gjorde. — Ps. 51:3—7.
Låt oss också när vi ber använda sådana ord och ett sådant språk som är tillbörligt, i det vi kommer ihåg vem vi talar till — den Högste, den suveräne härskaren över universum. Att vi inser detta får oss också att vända oss till honom i sann ödmjukhet och med största möjliga respekt. Och när vi lägger fram vår begäran, låt oss då aldrig säga ”samma saker om och om igen”, i likhet med människor som inte tror på bibeln. — Matt. 6:7, NW.
Vi bör heller inte vara som den gamle mannen som bad: ”Gud välsigne mig och min hustru, min son John och hans hustru; oss fyra och ingen annan.” Nej, utan låt oss vidga oss så mycket som möjligt. Vi vill be om att Guds namn skall bli helgat, att hans rike skall komma och att hans vilja skall ske på jorden. Vi vill också komma ihåg att be om välgång för hela sammanslutningen av våra bröder över hela världen. — 1 Petr. 5:9; Matt. 6:9, 10.
Om vi inser att det Guds ord säger är sanning, kommer vi att ge företräde åt bönen, vi kommer aldrig att försumma den. Vi kommer att inbegripa allt vi bör inbegripa i våra böner och kläda dem i de omsorgsfullt valda ord som de förtjänar.