Spanska sjukan — den största mandråparen i historien

DEN farsot, som grasserade under åren 1918 och 1919, var den största influensaepidemi som drabbat jorden i historisk tid. Denna ohyggliga farsot spred sig till människor nästan överallt. På relativt få veckor dödade den fler människor än första världskriget.

De flesta dödsfallen ägde rum under några månader! En expert sade att om epidemin hade fortsatt med samma matematiska hastighetsökning, skulle hela civilisationen utan vidare ha utplånats från jorden inom ytterligare några veckor.

Dess begynnelse och spridning

Influensan slog till för första gången på våren år 1918. Den var relativt lindrig och varade bara omkring tre dagar. Men på hösten det året dök den dödliga formen upp. Man lade märke till att de som tidigare hade haft ”tredagarsinfluensan” i allmänhet tycktes vara immuna mot ”dödssmittan”.

Somliga menade att influensaepidemin började i Spanien, varav namnet ”spanska sjukan”. Madrid drabbades hårt av influensan i maj 1918. Den hade emellertid visat sig i Kina och i Förenta staterna redan i mars 1918. Det tycks faktiskt inte finnas någon som vet precis var och hur den började.

Boston betraktas som den dödsbringande influensans startpunkt i Förenta staterna. På några dagar spred den sig snabbt nedför östkusten. Nästan samtidigt blossade sjukdomen upp i arméns förläggningar utöver landet. En av dessa förläggningar med namnet Grant i Rockford i Illinois fick ett hårt slag, då tio tusen blev sängliggande. På tjugofyra timmar hade 115 soldater dött. Siffran närmade sig det högsta dagsmedeltalet amerikaner som dödats i strid.

Pennsylvanien var den stat som drabbades hårdast. Där inträffade mer än en tredjedels million sjukdomsfall och 10.000 dödsfall på mindre än två veckor. I Philadelphia packades två hundra kroppar in i ett bårhus som var byggt för trettiosex. De döda staplades upp i korridorerna och rummen, tre eller fyra ovanpå varandra. De flesta var inte balsamerade, så stanken blev outhärdlig i de okylda rummen. När det plötsligt blev brist på likkistor i staden, förvandlade man en reparationsverkstad för spårvagnar till en fabrik för likkistor.

Farsoten spred sig över hela jorden. Från ett avsides beläget område i Centralafrika rapporterade en representant för den brittiska kolonialmakten att det fanns byar på 300 till 500 familjer som fullständigt utplånats av influensan. Djungelvegetationen fick övertaget igen. Rapporter från norra Persien meddelade att det i den ena byn efter den andra inte fanns några överlevande. Många eskimåbyar i Alaska utplånades till sista man. Influensan fortsatte till öarna i Stilla havet. På Tahiti, där 4.500 personer dog på femton dagar, staplade man upp kropparna på ständigt brinnande bål.

Man tror att bara två platser i världen undgick den världsomfattande epidemin, nämligen S:t Helena, en liten ö i Sydatlanten på mindre än 130 kvadratkilometer, och Mauritius, en liten ö i Indiska oceanen.

Dess innebörd

Men vad har en farsot som grasserade för omkring femtio år sedan för betydelse för oss? Relativt få personer i våra dagar inser att denna influensaepidemi 1918—1919 var en uppfyllelse av en profetia i bibeln. Jesus Kristus förutsade att ”tecknet” på de ”yttersta dagarna”, som skulle föregå de storslagna välsignelserna under hans rikes regering, skulle kännetecknas av omisskännliga händelser. Det skulle bland annat vara utbredd livsmedelsbrist, jordbävningar och ”på den ena orten efter den andra farsoter”. (Luk. 21:7, 10, 11, NW) Jesus förklarade vidare: ”Allt detta är en begynnelse till nödens våndor.” (Matt. 24:8, NW) Influensaepidemin åren 1918—1919 var alltså bara en början. Trots den moderna medicinska teknologin fortsätter cancer, hjärtsjukdomar — ja, också influensa — att härja på jorden.

Aldrig tidigare har världen fått uppleva ”dödlig hemsökelse” jämsides med de andra förutsagda händelserna i sådan världsomfattande utsträckning som sedan 1914. (Upp. 6:3—8, NW) ”Nödens våndor” har härskat över oss i gott och väl femtio år nu, och vi bör komma ihåg att Jesus sade: ”På detta sätt kan ni också veta, när ni ser dessa ting inträffa, att Guds rike är nära. Jag säger er i sanning: Detta släktled skall ingalunda försvinna, förrän allt inträffar.” (Luk. 21:31, 32, NW) Betydelsen för vår tid är alltså att endast en kort tid återstår före avslutningen på denna onda tingens ordning.

Minnen från farsotens härjningar

Många som läser detta levde inte vid tiden för denna epidemi 1918—1919. De kanske har svårt att inse omfattningen av det som då inträffade. Men det finns människor i våra dagar som levde då, och det är intressant att höra vad de har för minnen från denna tid. En av de överlevande sade: ”Överallt upprepades samma mönster. Influensan började med hög feber och värk i benen. Febern varade upp till fem dagar. Om det inte inträffade några komplikationer, gick tillfrisknandet i allmänhet snabbt, även om några klagade över att de var fruktansvärt trötta efteråt. Andra sade att influensan angripit hjärtat eller skadat njurarna eller lungorna. Många fick lunginflammation efter fyra dagars influensa, och detta blev deras död.”

Många som överlevde farsoten talar om en högst ovanlig egenskap hos den — de högsta dödssiffrorna fanns bland före detta friska, yngre vuxna människor, särskilt män. Detta är raka motsatsen till förhållandet vid en vanlig influensaepidemi, då de gamla och svaga är de främsta offren. ”Det var den där kraftigt byggde mannen, som såg så frisk ut”, påminde sig en lantbrukare från Minnesota. ”Han klarade av sin lindriga släng av influensan på tre dagar men steg upp för tidigt, och innan vi visste ordet av höll man på att begrava honom.”

Många av de fysiskt starka män som var ute i militärtjänst dukade under. Doktor Ralph C. Williams, f. d. biträdande chef för högsta hälsovårdsmyndigheten i USA, har livfulla minnesbilder från dessa skräckfyllda dagar: ”Vi blev överhopade med soldater, sjömän, marinsoldater och kustvakter. De ramlade bara ihop på gatorna och fördes till oss. ... Jag kommer ihåg en sergeant i marinen. Han fördes in medvetslös, och inom tre timmar var han död. Precis så var det. Det var inget ovanligt då att mellan 400 och 500 personer dog [i Chicago] varje dag. Fler människor dog än man kunde begrava. Det var någonting fruktansvärt.”

Den plötslighet med vilken influensan slog till väckte häpnad hos många. En man i Brooklyn sade: ”Den kom försåtligt över en, men ändå så smärtsamt. Folk insåg inte vilken omfattning den hade; de var inte medvetna om att den var så vittutbredd. När de slutligen kom till insikt om detta, blev de mycket bestörta. Människorna var villrådiga. De visste inte vad det skulle betyda.”

Så många var dödsfallen i Australien att en tidningsman sade att det var omöjligt att gräva enskilda gravar tillräckligt snabbt. De döda hämtades helt enkelt från sina hem och lades i en stor grop.

De många begravningsprocessionerna tycktes ändlösa. En atmosfär av fruktan, sorg och nedstämdhet spred sig över världen. ”Vi såg sorgtyngda människor gå till en väns eller släktings begravning”, sade en av de överlevande, ”och det nästa vi hörde om dem var att de också hade dött. Det var fruktansvärt.” En annan som överlevt epidemin gav den denna karakteristik: ”Varje ögonblick tycktes sorgen vara nära att drabba en.”

Ett av Jehovas vittnen kommer tydligt ihåg denna tid i Sheboygan i Wisconsin. ”Vi var fullkomligt uppskakade”, sade hon. ”När vi gick från dörr till dörr i tjänsten för Guds rike, såg vi likkistor i nästan varje hem. Många människor ville inte lyssna, när vi försökte trösta dem med budskapet om Guds rike. De hade drabbats alltför hårt av sorgen.”

Behandlingsmetoder

De bästa råd läkarna hade att erbjuda sina patienter var i allmänhet att de skulle stanna i sängen, hålla sig varma och dricka mycket.

En del läkare gjorde bruk av ovanliga behandlingsmetoder på sina patienter. I Chicago behandlade en läkare omkring 600 patienter med en grapefruktberedning, som tycktes göra verkan. Det sägs att han bara förlorade en patient — sin son, som lämnade sjuksängen för att se till sin blomstrande begravningsbyrå.

”Min far och mor och jag blev allesammans sjuka på en natt”, sade en man från Cincinnati, varifrån omkring 40.000 fall av influensa rapporterades. ”Min mor fick lunginflammation, och vi trodde inte att hon skulle överleva. Men en ung läkare ordinerade att vi skulle steka en stor panna rödlök och lägga ett riktigt varmt lökomslag på bröstet på henne. Detta höll min moster Clara på med hela natten, och det liksom ryckte min mor ur hennes sjukdom. Följande morgon visste vi att hon skulle få leva.”

I många städer var det omöjligt att få läkarhjälp. I Philadelphia var till exempel mer än en tredjedel av stadens läkare själva sängliggande.

Förebyggande åtgärder

Man vidtog nästan varenda försiktighetsåtgärd man kunde hitta på för att undgå att drabbas av influensan. ”Ta på er en ren pyjamas” blev förmaningsordet på vissa platser. Andra fick råden: ”Skaka inte hand med någon.” ”Ta ricinolja.” ”Åk inte tunnelbana.”

På många ställen bar man munskydd. I Ann Arbor fick studenterna vid University of Michigan befallning att ständigt bära munskydd, annars skulle de bli relegerade. I San Francisco utfärdade borgmästaren en föreskrift för hela staden att alla skulle bära munskydd eller också böta 500 kronor eller skickas i fängelse för tio dagars isolering. Inga passagerare tilläts stiga in i en spårvagn i Seattle utan att de bar munskydd.

New Yorks allmänna bibliotek stoppade utlåningen av böcker. Många städer förbjöd frisörerna att raka sina kunder på grund av den nära kontakt som då krävdes. Gator i Dublin tvättades med desinfektionsmedel. I Boston stängdes kyrkorna på söndagarna, och i många städer förbjöds offentliga möten. Skolor, biografer och andra lokaler för allmänheten bommades igen.

Personer som nös utan att ha något skydd för ansiktet fick i New York bötes- eller fängelsestraff. I Chicago fick polisen order att ”arrestera tusentals, om det blev nödvändigt, för att stoppa nysande på allmänna platser”. De många varningarna mot att nysa på allmänna platser bidrog utan tvivel till att minska farsotens spridning. Enligt medicinska forskare i Storbritannien kan en enda nysning sprida mer än 85.000.000 bakterier. Forskare i Förenta staterna har iakttagit att en nysning kan slunga ut ända till 4.600 partiklar i luften med en ”utgångshastighet” av 46 meter per sekund. Ofta slungas partiklarna i väg tre och en halv meter. Dessa partiklar, som finfördelade stannar kvar i luften under mer än en halvtimme efter nysningen, är inte blott och bart oskadliga vattendroppar. Man fann att en enda partikel eller vattendroppe gav upphov till 19.000 bakteriekolonier. Tidskriften Toronto Telegram i Canada meddelade att man nu vet ”att det ymniga nysandet under influensaepidemin år 1918 bidrog till att göra den så fasansfull”.

Den tribut som krävdes

Farsoten lämnade efter sig ett förbluffande antal döda, som uppskattas till mellan 20.000.000 och 27.000.000. En känd amerikansk bakteriolog, dr Edwin Oakes Jordan, anger i sin bok Epidemic Influenza, som utgavs år 1927, det sammanlagda antalet dödsfall på grund av influensan till 21.642.283. Av dessa inträffade nära 16.000.000 i Asien, mer än 2.000.000 i Europa, mer än 1.300.000 i Afrika och mer än 1.000.000 i Nordamerika. Antalet dödsfall i Sydamerika uppgick till 327.000. Australien och Söderhavsöarna tillsammans drabbades av mer än 1.000.000 dödsfall.

Influensan gjorde omkring 500.000.000 människor sängliggande. Farsoten var särskilt farlig för havande kvinnor. Av den orsaken blev det dubbel tragedi i milliontals hem.

Detta dödsbringande influensavirus försvann nästan lika hastigt som det uppenbarade sig. Vart det tog vägen är ännu i dag ett medicinskt mysterium. Eftersom spanska sjukans virus aldrig iakttogs under något mikroskop, vet vetenskapsmännen i våra dagar inte om detta dödsbringande virus skiljer sig till utseendet från det asiatiska influensavirus som härjar nu för tiden.

Representanter för hälsovården på den tiden erkände att alla mänskliga ansträngningar tycktes fruktlösa, när det gällde att stoppa hemsökelsen, och att de skickligaste läkarna i världen inte hade kunnat begränsa epidemins livslängd.

För många människor som levde då kan det ha verkat som om det fullständiga slutet på denna tingens ordning, som Jesus talade om, var omedelbart förestående. Men händelserna på den tiden var bara ”en begynnelse till nödens våndor”. Men Jesus förklarade att ”detta släktled ingalunda skall försvinna, förrän allt detta inträffar”. Denna generation av människor som levde under och omedelbart efter första världskriget närmar sig nu sitt slut. Detta faktum tillsammans med andra händelser i vår tid är ett säkert tecken på att denna tingens ordning är mycket nära sin fullständiga avslutning. Men vilken ställning kommer du att befinna dig i när den tiden kommer? Det beror på vad du gör nu för att uppnå en rätt ställning inför Gud. — Matt. 24:3, 8, 34.