Mjälten ett häpnadsväckande organ

BROBYGGARE inser behovet av att ordna med en säkerhetsmarginal. Konstruktionen måste vara så stark att den inte bara håller för den beräknade maximibelastningen utan också har en extra säkerhetsmarginal för oväntade påfrestningar som den skulle kunna utsättas för. Men brobyggarna är inte de första som har tänkt på en säkerhetsmarginal. Gud, Skaparen, har försett vår kropp med olika slag av säkerhetsmarginaler.

Mjälten skulle kunna sägas utgöra exempel på detta i flera avseenden. Om mjälten hade avlägsnats, skulle ett barn ha kunnat duka under för en infektion ända upp till två års ålder. Men därefter tycks andra delar av kroppen överta många av mjältens funktioner, om den avlägsnas genom ett kirurgiskt ingrepp.

För omkring 1800 år sedan sade Galenos, som var en framträdande läkare på den tiden, att ”mjälten är ett organ som är fullt av mysterier”. Det berättas att professor Rudolf Virchow, en framstående tysk patolog på 1800-talet, en gång frågade en av sina elever vad mjälten hade för funktion. Studenten stammade och sade att han hade vetat dess funktion men hade glömt den. ”Så synd!” utropade Virchow. ”Här har vi äntligen en gosse som vetat varför vi har en mjälte, och nu har han glömt det!” Det finns fortfarande mycket som inte är klarlagt beträffande mjälten, vilket exempelvis framgår av läkarnas delade meningar om exakt hur blodet i mjälten passerar från artärerna till venerna.

Utmärkande egenskaper

Man kan utan vidare säga att det inte finns något annat organ i kroppen som är som mjälten. Detta organ är okänsligt för smärta och liknar i det avseendet hjärnan. Det tycks vara en körtel, men det tillhör ingen av de båda kategorierna av körtlar som antingen har utförsgång eller också producerar hormoner, eftersom det varken har någon utförsgång eller producerar några hormoner. Det sammandrar sig rytmiskt mellan två och fem gånger i minuten.

Var är mjälten belägen? I övre delen av bukhålan, alldeles under mellangärdet, som skiljer organen i brösthålan från organen i bukhålan. Man kan säga att den liknar en liten krökt hand. Hos vuxna är den omkring 13 centimeter lång, omkring 8 centimeter bred och 2,5 till 4 centimeter tjock; den väger i medeltal omkring 200 gram. Färgen är purpuraktig eller mörkröd, och den omges av ett segt, elastiskt hölje, som kallas ”kapsel”. Mjälten är mycket anpassningsbar och kan ändra storlek efter sin arbetsbörda, efter de omständigheter den befinner sig i och till och med efter temperaturen.

Hur många olika uppgifter mjälten utför framgår i någon mån av följande mycket träffande beskrivning: ”Den är samtidigt en fabrik, en filtreringsanläggning, ett renhållningsverk, som tar vara på allt av värde, och en reservoar.” — Today’s Health, november 1969.

En fabrik

Mjälten är för det första en fabrik. Till och med innan ett foster kommer in i den tredje månaden av sin utveckling har mjälten börjat arbeta och producera vita och röda blodkroppar. Efter födelsen begränsar emellertid barnets mjälte sin produktion till vita blodkroppar, som kallas lymfocyter. Men vilken fantastisk producent den är! Det sägs att blodet är sextio gånger rikare på vita blodkroppar när det lämnar mjälten än när det går in i den.

Men mjältens fabrik producerar också antikroppar, små partiklar i blodet som tjänar till att bygga upp kroppens immunitet. Mjälten framställer också ett ämne som hjälper kroppen att bekämpa verkningarna av olika slag av strålning. De produkter som framställs i denna fabrik är verkligen värdefulla.

En filtreringsanläggning

Mjälten är också en filtreringsanläggning. Tillsammans med levern filtrerar den bort avfallsprodukter ur blodet, till exempel skadliga organismer, utslitna röda blodkroppar och blodplättar. Den har en kraftig artär, som tycks vara alldeles för stor med tanke på mjältens egen storlek. Men att denna artär verkligen behövs framgår av att kroppens hela blodmängd, omkring fem till sex liter, passerar genom mjälten var nittionde minut.

Denna filtrering utförs till stor del av celler som invändigt kläder mjältens blodkärl. Deras förmåga att åstadkomma detta är en gåta för vetenskapsmännen. De säger: ”Vi vet ännu inte vad dessa celler har för inneboende förmåga som gör dem så känsliga — de är nästan som en mänsklig observatör, en fabrikskontrollant, som besiktigar en vara för att hitta eventuella defekter.”

Ett renhållningsverk, som tar vara på allt av värde

När alla dessa obrukbara, skadliga eller åtminstone defekta komponenter har filtrerats bort ur blodet, inställer sig problemet att bli av med dem, men också att rädda vad som räddas kan. Också dessa uppgifter utför mjälten med hjälp av vissa av sina celler. Röda blodkroppar har en medellivslängd av 127 dagar. För att hålla kroppen med de röda blodkroppar den behöver måste den röda benmärgen producera 2,5 millioner av dessa celler varenda sekund, varje timme på dygnet. Härav följer att ett lika stort antal, omkring 2,5 millioner utslitna celler, måste bortskaffas varje sekund för att blodet inte skall bli överbelastat. Det har träffande sagts att mjälten (tillsammans med levern) ger oss ”ett utsökt exempel på dynamisk jämvikt”. Av detta skäl har mjälten också kallats ”de röda blodkropparnas begravningsplats”. De celler som förstör de gamla och utslitna röda blodkropparna och som är stationära i mjälten kallas makrofager, vilket betyder ”stora slukare”. De celler som angriper skadliga organismer kallas fagocyter, vilket betyder ”cellslukare”. Mot slutet av en infektionssjukdom har man iakttagit att dessa celler varit fulla av de organismer som orsakade sjukdomen.

Vid bortskaffandet av de utslitna röda blodkropparna tillvaratas järnet. När de celler som förstör de utslitna blodkropparna är fulla med järn, förflyttar de sig till den röda benmärgen och avlämnar sitt tillvaratagna järn där för att användas gång på gång. Det är verkligen sant att mjälten inte slösar bort någonting. Dess celler sägs vara effektivare än leverns, men levern uträttar mer av detta arbete, därför att den har så många fler celler av denna sort.

En reservoar

Mjälten är också en reservoar. Trots att mjälten under normala förhållanden är så liten, kan den utvidga sig och innehålla ända upp till en liter blod. När man motionerar kraftigt, sammandrar sig mjälten och förser musklerna med extra blod. Likaså när man råkar ut för en plötslig blodförlust, till exempel i samband med en blödning eller en yttre skada, ersätter mjälten genast denna blodförlust, så långt det är möjligt, genom att skicka ut praktiskt taget allt blod den innehåller i cirkulationen. När någon som är van att leva på låg höjd beger sig till en högre belägen plats, förser mjälten omedelbart blodomloppet med en förstärkning av röda blodkroppar; det behövs nämligen fler sådana på grund av knappheten på syre i luften. Men så småningom anpassar sig den röda benmärgen och hjärtat efter denna ökade belastning.

I gångna tider har mjälten ofta förknippats med känslor och sinnesstämningar, till exempel vrede. Det verkar finnas fog för detta, eftersom mjälten hos en människa eller ett djur, som råkar ut för skrämsel eller plötsligt känner stark vrede, omedelbart drar ihop sig och sänder ut mer blod i kretsloppet, så att kroppen får extra styrka i detta kritiska läge. Genom experiment har man således visat att mjälten hos en hund, som brukar jaga katter, drar ihop sig och tömmer sitt innehåll i hundens blodomlopp, när hunden luktar på en dammtrasa som varit i beröring med katter eller när den hör en katts jamande.

När något går på tok

För inte fullt fyrtio år sedan avlägsnade en kirurg för första gången mjälten från en patient som led av hemolytisk anemi. Resultatet blev lyckat efter vad man kunde se. Denna operation ledde till att man började utforska mjälten i mycket större utsträckning än man gjort tidigare. Det verkar också som om det för tillfället blev på modet att avlägsna mjälten från en patient. Nu för tiden gör man emellertid detta i mycket mindre utsträckning. Man fann till exempel att felet i sådana fall som det ovan nämnda låg i att kroppen producerade defekta röda blodkroppar.

Men i vissa fall av sjukliga förändringar hos mjälten kan läkare rekommendera att den avlägsnas, särskilt när den blir mycket förstorad. Det har förekommit att mjälten ökat i vikt från 170 gram till 9 kilo — en mer än femtiofaldig ökning! Det var som om kvinnan bar på ett stort foster! Men detta är sällsynt. Det är också oerhört sällsynt att tumörer angriper mjälten.

Orsaken till att man avlägsnar mjälten nu för tiden är oftast svåra olyckstillbud, till exempel bilkrockar eller olyckor i samband med skidåkning. Om kapseln kring mjälten brister, kommer blodet ut i bukhålan, och det kan bli nödvändigt med operation för att förhindra att patienten förblöder. Mjälten kan också bli skadad inuti kapseln, så att denna fylls med blod tills den brister, vilket också kan leda till döden, om man inte gör något åt det. Vid chocktillstånd, å andra sidan, när blodet till synes utan orsak försvinner ur kretsloppet och patienten blir likblek och förlorar medvetandet, har man funnit att mjälten blir utspänd av blod.

Mjälten tjänar verkligen viktiga syften. Även om kroppen kan anpassa sig till förlust av mjälten, utför denna ett värdefullt arbete. Den är sannerligen ”en fabrik, en filtreringsanläggning, ett renhållningsverk, som tar vara på allt av värde, och en reservoar”. Hur vittnar inte allt detta om visheten hos människans Skapare, och hur understryker det inte psalmisten Davids ord att vår kropp i sanning är respektingivande och underbart danad! — Ps. 139:14.