Kan människan lösa problemet?

DET är en sak att veta vari problemet består och hur det har uppkommit, men det är en annan sak att lösa det.

Är det möjligt att lösa detta problem? En frisk människokropp kan läka en skada, om den vårdas på rätt sätt. På samma sätt kan jorden läka sina skador, om den får den rätta omvårdnaden.

Men människan måste arbeta i harmoni med de naturlagar som redan stiftats för denna jord. Dessa lagar kommer inte att förändras. Det är människan som måste ändra sig. Det finns inget annat val.

Vad finns det då för utsikt för att människan skall kunna komma i harmoni med jorden igen?

Utsikterna

Några vattendrag, en sjö här och där, luften över några få städer — det är all framgång människan har haft i att försöka kasta om denna katastrofala tendens. Men hur är situationen som helhet?

Om man betraktar hela situationen realistiskt, finns det föga grund för optimism. Tänk till exempel på vad som hände i New York. År 1955 förutsade ombudet för luftförorening där: ”Om 10 år kommer vår stad att vara utmärkt att andas i.” En forskare förutsade också: ”Omkring år 1965 kommer den luft man andas när man går över 42:a gatan att vara lika frisk som luften i ett schweiziskt bergspass.”

De som bor i New York i dag skulle kalla dessa förutsägelser löjeväckande. Luften i New York är nu så starkt förorenad att den ofta anges vara antingen ”otillfredsställande” eller ”ohälsosam”. Dessa optimistiska förutsägelser var inte grundade på verkligheten.

James Skehan, en ämbetsman vid Boston College, gjorde följande realistiska värdering: ”Att återföra jorden till en acceptabel föroreningsnivå kommer att bli ungefär lika svårt som att stoppa alla krig som förekommit och som någonsin kommer att förekomma.” Har människan stoppat krigen? Nej. År 1969 beräknade Norska vetenskapsakademin att världen sedan år 3600 f.v.t. haft endast 292 år av fred men 14.531 krig, som dödat hundratals millioner människor. Och i vårt århundrade har vi upplevt de värsta hittills.

Kan lagar lösa problemet?

Kan nya lagar eller bättre genomdrivande av lagarna dämma upp denna flodvåg? Utan tvivel kan de vara till hjälp. Men under senare delen av år 1970 meddelade U. S. News & World Report att luft- och vattenföroreningen i Förenta staterna ökade ”trots strängare föreskrifter och betydande subsidier från regeringen och industrin”.

En mycket omskriven ny lag i Förenta staterna har att göra med bilarna. Efter 1 januari 1975 måste koloxid- och kolvätehalten i avgaserna från nya bilar reduceras med minst 90 procent jämfört med 1970 års modeller. Efter l januari 1976 måste även kväveoxiderna reduceras med minst 90 procent.

Detta är visserligen hoppingivande, men lägg märke till vad Russell Train, som är presidentens rådgivare i miljöfrågor, framhåller: ”Vi planerar verkligen att föroreningen från bilarnas avgaser skall visa en fallande kurva till omkring år 1985. Därefter kommer, även med den mest miljövänliga förbränningsmotor vi nu kan förutse, blotta ökningen av antalet bilar att få kurvan att börja stiga igen.”

Att använda materialet på nytt

Ett förnuftigt förslag till att nedbringa föroreningen av landet är att använda materialet på nytt i stället för att kasta bort det.

Mindre än 10 procent av textilier, gummi och glas används på nytt i Förenta staterna. Bara 20 procent av papper och zink, 30 procent av aluminium och omkring 50 procent av koppar, bly och järn används på nytt. Den Ökande produktionen av allt detta kommer följaktligen i första hand från nya källor, såsom ny bomull, nytt trä och ny metallmalm.

Varför använder man inte mer av allt material på nytt? Ett skäl illustreras av situationen för ett visst företag som samlar skrot och säljer materialet. The Wall Street Journal säger om innehavaren av detta företag: ”Han förlorar 2 dollar för varje ton skrot han tar hand om, eftersom han inte kan sälja största delen av det material han tar vara på.” Av 1.200 ton papper som han samlade ihop kunde han till exempel bara sälja 200 ton. Det var ingen som ville ha resten.

Kommer folk att hjälpa till?

Vilka lösningar man än föreslår, är de allesammans beroende av ett grundläggande förhållande: för att de skall ha framgång måste en överväldigande majoritet av folket tillämpa dem. Är det troligt att de kommer att göra det?

Tidskriften Audubon meddelade att ett läskedrycksföretag i New York saluförde 600.000 backar med läskedrycker i returglas. För varje flaska man återlämnade skulle man få kontant betalning. Men på sex månader hade alla flaskorna kastats bort. New Yorks befolkning hade avstått från 3.700.000 kronor i pant! De ville inte ha besvär med att lämna tillbaka flaskorna.

För att undvika luftförorening i städerna från alltför många bilar föreslås det att städerna bygger snabba kommunikationssystem — till exempel snabba tåg, som för människor till arbetet, så att man slipper bilarna. Men om detta säger Mitchell Gordon i sin bok Sick Cities (Sjuka städer): ”En nyligen företagen undersökning, som gällde invånarna i Chicago, avslöjade att bara 18 procent av dem skulle undvara bilen även om tågresorna var fria.” Han framhåller också: ”Hälften av dem skulle inte göra resan med ett allmänt kommunikationsmedel även om de fick 35 cent för varje gång de steg på ett tåg eller en buss.”

Kommer folk att samarbeta genom att åtminstone låta bli att skräpa ned? Ted Keatley, som är jakt- och fiskekonsulent i staten New York, sade modlöst: ”Jag kan inte komma på någonting för att stoppa dem som skräpar ned. Den sista utvägen är att vädja till deras självaktning, men jag har inte mycket hopp där heller.”

Det är tydligt att folk måste ändra sin inställning i hög grad. Men i sin bok The Unheavenly City skriver författaren Edward Banfield: ”Hur skall en sådan förändring åstadkommas? Till dess att tillvägagångssättet anges i detalj måste denna ’lösning’ avfärdas som en utopi. ... Faktum är att ingen vet hur man ändrar livsstilen hos någon enda del av befolkningen.”

Vi kan illustrera denna svårighet med TV-reportern i Florida som avslöjade hur ett visst företag kraftigt bidrog till miljöförstöringen. Snart fick han telefonpåringningar från personer som var anställda i företaget, och de hotade honom med misshandel om han inte tänkte ”lägga av”. De var rädda att förlora arbetet, om företaget lades ned.

Även om många människor talar om att stoppa miljöförstöringen, är de allra flesta mer upptagna av sina egna själviska strävanden och vill inte avstå från något av sina privilegier till förmån för andra.

Trots att man talar mycket om saken blir följaktligen problemet allt värre allteftersom industrialiseringen ökar och jordens befolkning ”exploderar”. Och de som borde kunna veta någon bot på problemet medger att de inte har några lösningar! Experter vid Hawaiis hälsovårdsdepartement säger till exempel: ”Det finns inga enkla lösningar inom synhåll. ... För närvarande existerar det inga godtagbara alternativ.”

Vad skulle i själva verket krävas?

Om människan skulle lösa detta problem, skulle det i verkligheten krävas att man i stor utsträckning avskaffade det moderna levnadssättet i industrialismens samhälle. Det skulle innebära att man varaktigt ändrade riktning på utvecklingen mot ytterligare industrialisering.

Är det troligt att detta kommer att ske? Kommer alla människor att samarbeta när det gäller att avstå från en stor del av de bekvämligheter, produkter, pengar och nöjen som de åtnjutit i industrisamhället och byta ut detta mot ren luft, rent vatten och rena landområden? Ja, har de någonsin samarbetat för att befria jorden från krig, fördomsfullhet, brott, fattigdom och hunger? Har alla slutat röka cigarretter, sälja dem eller producera tobak till dem, därför att cigarretterna har bevisats vara mördare? Har folk slutat att leva omoraliskt, därför att de veneriska sjukdomarna ökar?

Tror du verkligen att regeringar, industri och gemene man kommer att uppleva en plötslig hjärteändring och ändra på levnadssättet i industrialismens samhälle? Doktor Rene Dubos, som är expert på miljöförstöring, säger: ”Enligt min uppfattning finns det ingen möjlighet att lösa föroreningsproblemet — eller de övriga hoten mot mänskligt liv — om vi godtar uppfattningen att teknologin skall bestämma vår framtid.”

Experterna är faktiskt alldeles rådlösa. Men vad är det då som behövs? Publikationen Let’s Live (Låt oss leva) för mars 1970 föreslår: ”Det förefaller som om det skulle krävas ett snille som Salomos för att lösa alla föroreningsproblemen i våra dagar.”

Finns det sådant snille att tillgå? Vad är egentligen lösningen på detta problem?