Kan man dyrka Satan utan att veta om det?
FINNS det förutom dessa få ”djävulsdyrkare”, som öppet dyrkar Satan, djävulen, också andra, som ägnar honom tillbedjan utan att erkänna eller ens veta om det?
Om vi vänder oss till bibeln, ser vi hur lätt det kan bli så. Bibeln säger: ”Hela världen ligger i den ondes våld”, och ”denna tingens ordnings gud har förblindat de icke troendes sinnen”. (1 Joh. 5:19; 2 Kor. 4:4; NW) Den säger oss också att ett av Satans viktigaste vapen heter bedrägeri. — 1 Tim. 2:14; Upp. 12:9.
Eftersom bibeln kallar Satan ”denna tingens ordnings gud”, följer därav att han utövar ett hänsynslöst inflytande över världens politiska, kommersiella och sociala angelägenheter. Han försöker kämpa emot Gud, och därför måste han ha kontroll över inflytelserika män, annars skulle han aldrig kunna vidmakthålla ett organiserat motstånd mot sanningen och den upplysningsverksamhet beträffande Guds uppsåt som pågår bland människorna.
Skulle det då ligga i Satans intresse att alla som han har kontroll över genom liderlighet förnedrar sig till en djurisk nivå eller blir vansinniga genom att de blir besatta av demoner? Uppenbarligen inte. När allt kommer omkring är många människor inte benägna för sådana ytterligheter. Inte heller skulle det gagna Satans syften om alla dessa erkände eller ens visste att de dyrkade djävulen. Eftersom han är bedräglig, skulle han utan tvivel föredra att ha många intelligenta och duktiga människor som, fastän de har hans själviska ande, åtminstone förefaller respektabla och anständiga. Varför det? Därför att sådana människor lättare kan påverka och behärska andra som de har att göra med.
Hur kommer en människa under Satans kontroll och till och med dyrkar honom, fastän hon tror att hon tjänar Gud?
Självbestämmandets ande
En människa kan vara religiös, men på samma gång kan hon betrakta bibeln som ”otidsenlig” eller till och med ignorera den. Hon kan förkasta bibelns normer och ställa upp sina egna normer för vad som är gott och vad som är ont.
Ett exempel på denna attityd är den argumentering som en ”förkämpe för homosexualitet” framförde i New York Times. Han sade: ”’Moralisk’ och ’omoralisk’ är värderande ord, som står i förhållande till tiden, platsen och majoritetens behov. Olika samhällen och eror har till exempel definierat antisemitism och diskriminering av färgade såsom moraliskt, medan andra inte har gjort det.”
Det är sant att till och med en mördare kan kalla sig moralisk. Men det argument som denne ”förkämpe för homosexualitet” lägger fram är helt enkelt ett uttryck för den självbestämmandets ande som tidigare beskrivits. Han förkastar Guds lag mot homosexualitet. (1 Kor. 6:9, 10; 3 Mos. 18:22) I stället för att bevisa att en sådan livskurs i självbestämmande är rätt illustrerar detta argument i själva verket varför individer eller till och med hela samhällen i verkligheten inte är kvalificerade att fastställa de normer som människan skall leva efter.
Vem är det då som kan fastställa dessa normer? Endast Gud, som fullständigt känner människans väsen och behov. Endast han är i stånd att tala om för sina skapelser hur de måste uppföra sig.
Självbestämmandets ande flödar över i våra dagar, i det att grupper och individer kräver oinskränkt självständighet. De kanske inte känner till det, men på precis samma grundval gjorde Adam och Eva uppror mot Gud. Denna ande ledde till att de gjorde uppror och blev avlägsnade från Gud, vilket drog döden över hela mänskligheten. Den synd de begick när de åt av den av Gud förbjudna frukten kan tyckas vara en sådan obetydlig handling. Ja, obetydlig i sig själv, men dess innebörd och konsekvenser var oerhörda.
Lägg i detta sammanhang märke till vad The Jerusalem Bible säger i fotnoten till 1 Moseboken 2:17 angående trädet för kunskap om gott och ont, vars frukt människoparet inte skulle äta:
”Denna kunskap är ett privilegium som Gud förbehåller sig själv och som människan, genom att synda, försöker tillvälla sig, 1 Mos. 3:5, 22. Den innebär alltså inte allvetenhet, vilket den fallna människan inte besitter; inte heller är den moralisk urskillning, ty människan hade redan detta före sitt fall, och Gud kunde inte vägra en förnuftsbegåvad varelse det. Den är makten att själv bestämma vad som är gott och vad som är ont och att handla i överensstämmelse därmed, ett anspråk på fullständigt moraliskt oberoende, varigenom människan vägrar att erkänna sin ställning som en skapad varelse. Den första synden var ett angrepp på Guds suveränitet, en högmodssynd.”
Vem var det Adam och Eva följde och tjänade genom att angripa Guds suveränitet? Vem betraktade de i själva verket såsom vis och mer värd att lyda än Gud, varigenom de dyrkade denne? Var det inte Satan, djävulen, som bedrägligt lockade Eva till hennes orätta handlingssätt? — Joh. 8:44; 2 Kor. 11:3.
En person som strävar efter fullständigt oberoende och ställer upp sina egna normer vägrar i själva verket att erkänna att han är en skapad varelse, en skapelse i förhållande till Skaparen. Ändå kan han aldrig komma ifrån att han är underkastad många ting, däribland både fysiska och moraliska lagar. Om han försöker ignorera dessa lagar, kommer han snart i konflikt med naturkrafterna, vilket leder till sjukdom eller katastrof. Eller också inkräktar han på andras rättigheter och kommer i svårigheter.
Mänsklig vishet upphöjs
Det är alltså ett misstag att tro att de små grupper som utför vilda, tygellösa riter i Satans namn är de enda som dyrkar Satan. Djävulsdyrkarna säger att deras religion är en köttets religion. Andra kanske inte hänger sig åt sådan köttslig liderlighet. Men dessa personer kanske helt och hållet inriktar sig på sin egen vilja och upphöjer sitt eget förstånd. Eller också kanske de vänder sig till andra människors vishet och följer den utan hänsyn till Guds vilja och normer, som uppenbaras i bibeln. Vem som än gör det gör sig själv eller mänsklig vishet till ett slags gud. Kanske utan att själv inse det förnekar han i själva verket Guds suveränitet över honom, och han visar sig vara ett mer användbart redskap för djävulen än den som öppet dyrkar Satan.
Som Romarna 6:16 (NW) tydligt framhåller: ”Vet ni inte att om ni fortsätter med att framställa er som slavar åt någon till att lyda honom, så är ni slavar åt honom, därför att ni lyder honom, vare sig åt synden med död i sikte eller åt lydnaden med rättfärdighet i sikte?” Tygellös eller inte, en människa som ringaktar Guds ord gör djävulens, Guds motståndares, vilja.
Vad finns det för snaror som kan fånga en människa som litar till mänsklig vishet? En människa som ignorerar vad bibeln säger om Guds rike såsom botemedlet för orättvisan i världen kan drivas till att gå med i någon ”jämlikhets”-sammanslutning eller bli inblandad i en politisk konflikt eller liknande produkt av mänskligt tänkande. Eller om hon förkastar bibelns råd att man skall älska sin nästa såsom något opraktiskt, kanske hon lägger sig till med attityden att ”man är sig själv närmast” och börjar följa ett alltigenom själviskt, materialistiskt levnadssätt.
Att bli inblandad i sådant leder en människa bort från Gud och från att ta emot de goda nyheterna om Guds rike. — Jak. 4:4.
Sedan är det evolutionsteorin. Det är en annan mänsklig filosofi som inte finner något stöd i bibeln. En människa som godtar denna filosofi kan vara uppriktig. Men hon bör fråga sig själv: Vart kan den leda mig? Teorin förnekar en intelligent Skapare och som en följd av detta allt ansvar inför hans rättfärdiga måttstock. En sådan tro ställer en människa i konflikt med Gud.
Var står kristenhetens religioner?
Av vad som här framhållits framgår det att en människa kan vara medlem i en av kristenhetens många religiösa sekter, göra anspråk på att dyrka Gud och följa Jesus Kristus, men ändå ovetande ge djävulen sin verkliga hängivenhet och dyrkan. Detta framhölls i en artikel av redaktören för religiösa frågor i Miami Herald för 11 juli 1970. Det hette där:
”Några läsare som skrev med anledning av redogörelsen [tidigare publicerad] om Satans kyrka var chockerade över synen på sexuella handlingar och det sätt på vilket man uttryckte dessa åsikter. Men ändå har under de tre senaste månaderna sådana ’ortodoxa’ kristna samfund som Förenade presbyterianska kyrkan, lutherska kyrkan i Amerika och Kristi förenade kyrka publicerat utlåtanden som i varierande utsträckning godkänt sexuella förbindelser utom äktenskapet och homosexuella handlingar.
Två av dessa samfund är gemensamma utgivare av en tidskrift för sådana som sysslar med kyrkligt ungdomsarbete, vilken i ett av de senaste numren innehöll en målande beskrivning av ett ’petting-party’ och godkände detta förehavande såsom en frisk syn på tonåringars sexuella utveckling.
. . . Nästan alla samfund har börjat lägga större eftertryck vid att ge alla människor mat, kläder, husrum och hälsa i sådan utsträckning att de kan njuta av livet [varigenom de försummar andligheten och underlåter att undervisa människor i Guds ord].
Några betraktar detta som ett intrång från djävulsdyrkans sida, eftersom enligt Satans bibel ’den djuriska människan är djävulsdyrkarens gud’ och syftet med religionen är att göra människan lycklig genom att tillfredsställa alla hennes fysiska begär.”
Med dessa fakta i tankarna drar skribenten slutsatsen: ”Vi kanske alla är mer hedniska än vi vill tro!”
Verklig frihet står att finna i tjänst för Gud
Om vi verkligen vill tjäna Gud, måste vi tro vad han säger om hur vi skall kunna få frid och hälsa och kunna njuta av livet. Vi måste också inse att det den vise skribenten till bibelboken Predikaren sade stämmer in på denna nuvarande tingens ordning, som vi lever i, nämligen ”det som är krokigt kan icke bliva rakt”. (Pred. 1:15) Ja, denna tingens ordning är alltför genomsyrad av själviskhet för att kunna reformeras eller räddas. Som bevis för detta kan vi tänka på de ständigt växande problemen med brottslighet, fattigdom, förorening och narkotika.
De som tar emot sanningen från Guds ord inser därför att endast Guds vishet kan vägleda mänskligheten på den rätta vägen, inte den vishet som är jordisk, djurisk och demonisk, eftersom den vägleds av demonerna. (Jak. 3:15, 16, NW) De förtröstar på att Guds messianska rike skall tillintetgöra Satan och dem som ådagalägger hans ande. De litar på att detta rike skall rätta till människornas angelägenheter.
Aposteln Paulus pekade framåt mot den tid då ”skapelsen själv också skall försättas i frihet från slaveri under förgängligheten och få Guds barns härliga frihet”. (Rom. 8:21, NW) Oberoende av Gud leder inte till sann frihet eller lycka. Är det inte sant att det som verkligen gör livet värt att leva är ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, vänlighet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”? Mot sådant, säger aposteln, ”finns ingen lag”. Dessa ting är Guds andes frukter och kan frambringas utan någon inskränkning. Detta är verklig frihet, och den kan åtnjutas redan nu. — Gal. 5:22, 23, NW.
Är det inte denna frihet som skulle uppfylla ditt hjärtas önskan? Genom att ta emot undervisning från Guds ord och tillämpa dessa goda ting nu under Guds andes vägledning kan vi förbereda oss för liv i Guds nya ordning, där dessa förträffliga egenskaper kommer att råda bland alla människor. Ja, på så sätt kan vi förbereda oss för att få åtnjuta ”Guds barns härliga frihet”. Vilken större ära och frihet kan finnas än att vara barn till Skaparen och ägaren till hela universum! — Ps. 19:8—12.
Men finns det fortfarande någon risk att man blir använd av Guds motståndare, sedan man helhjärtat tagit emot Guds ord som vägledning i livet?