Frimärkssamlande som hobby
SOMLIGA betraktar det som den finaste hobbyn i världen. Andra föraktar det. Men det fascinerar faktiskt människor i alla levnadsställningar, vare sig de är nittio år eller bara nio.
Det första omnämnandet av frimärkssamlande tycks vara från England år 1841, året efter det att de första frimärkena utgavs. Londontidningen Times innehöll följande annons:
”En ung dam, som önskar kläda sitt toalettrum med stämplade frimärken, har fått sådant stöd av sina umgängesvänner att hon lyckats samla 16.000. Men eftersom dessa inte räckte till, skulle hon vara mycket tacksam mot varje godhjärtad person som förfogar över dessa (för andra ändamål obrukbara) små tingestar och som skulle vilja hjälpa henne att förverkliga sitt bisarra infall!”
Frimärkssamlare alltsedan dess har inte bara haft nöje av denna hobby utan har också funnit den avstressande. Andra sätter värde på den allmänbildning man får av att utöva den. Frimärkenas konstnärliga utförande lockar somliga att bli samlare, medan utsikterna till ekonomisk vinning är drivkraften för ytterligare andra.
Hur blev det möjligt att samla frimärken?
Innan postväsendet kom till skickade man bud och brev med betrodda resenärer. På 1500-talet fungerade ett internationellt postväsen i ett antal europeiska länder. Men brevbefordran var ganska dyr och tog lång tid. År 1680 upprättades sedan ett brevbärarväsen i London av en man vid namn Dockwra. Varje timme samlade man upp brev från hundratals brevlådor som han ställt upp runt hela London. Utdelning ägde rum tio gånger om dagen, och kostnaden var bara två cent per brev!
Men Dockwras affärer fick ett brått slut, eftersom det var ett privilegium som var aristokratin förbehållet att driva ett postväsen. Adelsmännens politik var att tjäna så mycket pengar som möjligt för ett minimum av betjäning. Följden blev en sådan korruption att det gav upphov åt uttrycket ”oärlig som en brevbärare”.
Men i och med att handel och industri växte till blev det nödvändigt med postgång till andra områden. Folket höjde sin röst för en reform av postväsendet, vilket fick till följd att parlamentet gav en kommitté i uppdrag att undersöka saken. Detta ledde till att Sir Rowland Hill år 1837 gav ut en skrift som lade fram ett reformförslag. Han rekommenderade att brev skulle kunna befordras till alla platser i England för en penny. Den brittiska regeringen följde detta förslag och återupprättade pennyportot år 1840. Man utgav då de första självhäftande frimärkena för att användas på brev.
Det var de berömda enpennymärkena med drottning Viktorias profil och de blå tvåpennymärkena. Omkring två år senare släpptes Förenta staternas första självhäftande frimärke ut i New York. I och med detta fick man betala ett förhandsporto på tre cent för ett brev som postades inom staden. År 1851 följde Canada detta exempel genom att ge ut ett trepennymärke med en bild av en bäver.
År 1966 beräknade en expert att mer än 156.000 olika typer av frimärken hade utgetts över hela världen! Enbart Europa svarar för åtminstone 54.228 av dessa. Det är inte att undra på att frimärkssamlarna brukar specialisera sig!
Frimärkssamlarens redskap
Det finns oräkneliga böcker på biblioteken och i bokhandlarna som hjälper en att få reda på frimärkenas värde och vad man skall samla. När man skall ordna märkena, är det till stor hjälp med ett album och ett förstoringsglas.
Somliga börjar att samla frimärken från brev som kommer hem till dem eller till deras arbetsplats. Andra bygger upp en samling genom att köpa paket med olika slags frimärken. De flesta samlare har funnit att de större paketen innehåller de finaste märkena. På detta sätt kan man få ihop omkring 70 procent av alla märken som utgetts.
Postalt panorama
En krönika över människans historia kan ses genom frimärkenas bildruta. Fridfulla scener, krig och andra tragedier som drabbat människor, vetenskapliga bedrifter, profiler av kungar, drottningar, presidenter och ondskefulla diktatorer har avbildats på märkena. Under andra världskriget förvandlade de båda stridande blocken frimärkena till ett medium för propaganda. Handel och industri har också påverkat frimärkenas utformning.
En del samlare specialiserar sig på djurmärken och får på så sätt ett veritabelt zoologiskt porträttalbum. Koalabjörnen, det äggläggande näbbdjuret och kängurun, som är berömd för sina långa hopp, har allesammans haft sina porträtt på australiska frimärken. Peruanska märken har avbildat laman, och brev från Liberia har prytts med krokodilens porträtt. Den blygsamma sköldpaddan har stått modell för frimärken från Vietnam och Ecuador. Lejon, leoparder, gaseller, kameler, vargar och flodhästar har tågat fram över frimärken från Danmark, Angola, Island, Egypten, Turkiet och Somalia.
Vår kärleksfulle Skapare har också smyckat jorden med ett stort antal flygande varelser. Det är mycket intressant att lära känna dem. Somliga finner nöje i att göra detta genom att samla frimärken där olika nationer har avbildat fåglar som är vanliga där. Den skarpsynta örnen har en plats på polska, albanska och syriska frimärken, för att bara nämna några. Venezuela har avbildat gamen, Ungern korpen, spanska Sahara strutsen, Korea höken, medan Österrike, Kina, Monaco, med flera, har visat hur måsen svävar omkring på sina smäckra vingar. Den sällsynta paradisfågeln framträder i all sin prakt på frimärken från Nya Guinea. Sist men inte minst har pelikanen exponerat sin väldiga underkäke på frimärken från Jugoslavien, Mozambique och Antigua. Det finns en vidlyftig lista över fåglar som blivit avbildade på frimärken, vilket många frimärkssamlare är förtjusta över.
Träd, blommor och insekter har smyckat frimärkena under årens lopp. Broar, dammar, offentliga byggnader, förutom floder och berg, har använts som frimärksmotiv. Man kan inte förneka att man genom att samla frimärken kommer i kontakt med en lång rad olika ämnen, som är både allmänbildande och vederkvickande.
Vissa frimärken har naturligtvis en tendens att meddela idéer och läror som står i strid med kristna principer. Många frimärken glorifierar till exempel politiska och militära ledare såväl som krig och erövringar. Människor som försöker leva i överensstämmelse med Guds ord blir inte hjälpta till detta genom att de ägnar sin tid åt att samla bilder som förespråkar ett annat levnadssätt.
Religiösa motiv
Somliga människor samlar frimärken som framställer bibliska ämnen eller det heliga landets geografi. Den välkända Jordanfloden, som är berömd för sin bibliska anknytning, visas på ett frimärke från Transjordanien (nuvarande Jordanien), som utgavs år 1933. En del frimärken har gett ära åt den Heliga skrift; ett av dem utgavs till minne av den 300:e årsdagen av bibelns tryckning på finska. Island har avbildat ett forntida manuskript som föreges tala om hur Noa byggde arken. Ett israeliskt frimärke framställde Elias tvist på berget Karmel med Baalsprästerna om vem som är den sanne Guden, (1 Kon. kap. 18) Ett annat israeliskt märke som nyligen utgetts bär tetragrammaton, de fyra hebreiska bokstäverna för Guds namn Jehova.
De flesta frimärken med religiösa motiv som utgetts av så kallade kristna nationer har upphöjt hedniska gudar och falska läror. Frimärken från minst trettiosju länder i kristenheten har framställt tillbedjan av Jesu moder, trots att hans undervisning inte stöder något sådant. Frimärken från Irland och Italien har illustrerat treenighetsläran, trots att den första gången förkunnades i det forntida Babylon, tusentals år innan den antogs av kristenheten genom kyrkomötet i Nicaea under ledning av den hedniske, romerske kejsaren Konstantin.
Tyskland, Spanien, Portugal och andra länder har gett ut frimärken som framställer dyrkan av korset. Inte heller detta bruk är av kristet ursprung utan har sina rötter i hedendomen. Att det förhåller sig så visas tydligt av ett mexikanskt frimärke, som avbildar ”korset i Palenque” — en symbol som användes i den forntida Mayakulten till och med innan Jesus Kristus blev upphängd på en enkel påle. — Apg. 5:30; 10:39; Gal. 3:13.
Det är också häpnadsväckande att en stor del av de nationer, som bekänner sig vara kristna, på sina frimärken har avbildat praktiskt taget hela den hedniska, romerska skaran av gudar och gudinnor. Även om frimärken inte är några religiösa artiklar, måste sanna kristna tänka sig för två gånger om de som hobby samlar en rad falska religiösa symboler och hedniska gudar.
Frimärken av sällsynt intresse
Ovanliga frimärken intresserar naturligtvis i särskild grad många samlare. Sierra Leone har till exempel utgett de ovanliga, jättelika ”guldmynt”-märkena. Freetown Daily Mail framhåller att vart och ett av dessa frimärken är ”individuellt graverat, ciselerat och inpräglat med sådan precision och exakthet att likheten är förbluffande in i minsta detalj, till och med när man lägger dem vid sidan av dessa mynt”. Det största är åtta och en kvarts centimeter i diameter och avbildar i relief huvudet av ett lejon eller en karta över landet.
Samlarna är mycket intresserade av egendomligheter. Ett papuanskt märke, som bar namnet på vartenda postkontor i landet, var inte bara en egendomlighet utan också det första frimärket som utgavs. År 1853 utgav Godahoppsudden de första triangulära frimärkena. Brasiliens första frimärken från år 1843 fick smeknamnet ”tjurögon” på grund av sin ovala form.
Världens mest eftertraktade frimärke är det rödvioletta British Guiana-märket med valören en cent. Det utgavs år 1856. År 1956 avslogs ett anbud på 335.000 kronor för det enda existerande exemplaret av detta märke. År 1970 såldes det för 1.500.000 kronor.
Upp och nedvända detaljer på frimärken gör att de blir sällsynta och eftertraktade. Genom ett misstag blev mittfältet upp och nedvänt på det kanadensiska minnesmärket av S:t Lawrence-leden, som utgavs år 1959. Det kan nu säljas för 13.000 kronor, stämplat eller ostämplat. Ett flygpostmärke från Förenta staterna, utgivet år 1918, det karminröda och blå 24-centmärket med sin upp och nedvända bild av ett flygplan, är nu värt 130.000 kronor enligt Scotts katalog.
Ett österrikiskt märke avbildade en vinhandlare i folkdräkt från Niederösterreich. Alla detaljer var korrekta utom mannens öron, som satt bak och fram. Ett frimärke avbildade Christofer Columbus på hans skepp, när han närmade sig Amerika på den historiska resan år 1492. En skarpsynt frimärkssamlare lade märke till att Columbus spanade mot land genom ett teleskop. Men teleskopen uppfanns inte förrän mer än hundra år senare! Sådana misstag ökar emellertid bara frimärkssamlandets tjusning.
Frimärkssamlande är en intressant hobby, och man kan lära sig mycket av det. Men liksom när det gäller andra ting måste man vara försiktig, så att det inte drar en bort från det verkligt betydelsefulla i livet.