Luftens flygande drakar
UNDER de varma högsommardagarna blir lufthavet över fält och dammar ett tillhåll för några av de mest häpnadsväckande flygarna i insekternas rike — trollsländorna.
Man kan se trollsländorna, med sina två långa vingpar som glittrar i solen, susa fram och tillbaka, göra looping, snurra runt och dyka obehindrat. I ena ögonblicket jagar de fram högt uppe i luften med ett expresstågs hastighet, och i nästa ögonblick störtdyker de och stryker fram över ytan på en vattensamling. Dessa skapelsens under kan också flyga baklänges eller sväva som en helikopter mitt ute i luften.
Men de solälskande trollsländorna flyger inte bara för att det är roligt. Dessa flygande energiknippen använder sina färdigheter till att stilla en omättlig hunger. En trollslända kan faktiskt äta sin egen vikt på en halvtimme och ändå vara hungrig.
Trollsländorna har olika vanor när de jagar för att tillfredsställa sin aptit. Somliga arter spanar över stora områden. Andra har bestämda rutter som följs av den ena generationen efter den andra. Större trollsländor stakar ut ett område åt sig och driver bort andra trollsländor genom att vilt klappra med vingarna. Ibland när en inkräktande trollslända är modig och inte låter avskräcka sig av klapprandet, ställs den öga mot öga med revirinnehavaren. De svävar hotfullt med huvudena mot varandra och förblir i denna ställning medan de höjer sig rakt upp i luften.
Vare sig trollsländorna flyger vida omkring eller stannar på en plats, är de på utkik efter sin favoritdiet: myggor och knott. De tycker också att fjärilar och bromsar är smakliga munsbitar. På grund av trollsländornas långa, smärta, nålformiga kropp har många trott att de utdelar sting, men det gör de inte. De är inte bara ofarliga för människan utan också mycket nyttiga, eftersom de slukar ofantliga kvantiteter flugor och mygg.
När en trollslända siktar in sig på sådana insekter är dessa helt slagna till slant. Utrustad med sex taggiga ben, som förs samman som en korg, skyfflar trollsländan upp sitt byte ur luften och suger ur dess kropp medan den jagar vidare efter ett nytt offer. Så kvickt glufsar de i sig sitt byte att vissa trollsländor sägs ha ätit fyrtio bromsar på två timmar. En trollslända fann man med munnen fullproppad med ett hundra myggor! Inte att undra på att dessa rovgiriga insekter har fått namnet ”flygande drakar”.
Parning och undervattensliv
Men det finns en tid då trollsländorna ägnar mindre uppmärksamhet åt att äta och större uppmärksamhet åt sina flygkonster. Det är under parningstiden. Rivaliserande hanar, som söker en honas uppmärksamhet, utför riktiga bataljer i luften. Deras dueller i flykten bjuder på några av de mest lysande luftmanövrer som någon levande varelse kan utföra. Somliga arter är emellertid mera måttliga och utför i stället ett slags friardans.
Så snart de har funnit en maka bär hanen bokstavligen i väg med honan. Vid parningen flyger trollsländorna i rad, dvs. hanen håller honan bakom huvudet medan de flyger genom luften. När honan vill bli befruktad sticker hon ut spetsen av bakkroppen mot hanens andra bakkroppssegment och tar emot säden.
Sedan äggen blivit befruktade lägger honan dem på ytan av en vattensamling eller i stjälken på olika vattenväxter. Exakt hur många ägg en trollslända lägger är fortfarande osäkert; men man har funnit ända upp till 110.000 ägg i en enda klunga.
Äggen ligger i vattnet eller i växtstjälken under några dagar. Sedan börjar ynglen ta sig ut. Och vilka underliga skapelser de är! Med undantag av att dessa varelser, som kallas larver, föds med kraftig aptit, liknar de sina föräldrar mycket litet. De har gälar i tarmens tunna väggar. Dessa gälar absorberar inte bara syre, utan de ger också larven möjlighet att snabbt ge sig i väg, när det är fara å färde. När larven blir skrämd lyfter den bara benen från bottnen av dammen, skjuter ut en vattenstråle genom gälarna och slungas framåt flera centimeter.
Det kanske ovanligaste draget hos denna larv är dess sätt att fånga sin föda. Till skillnad från sina snabba föräldrar är larven trög och långsam. Den väntar därför på att en mygglarv eller en spigg skall simma tillräckligt nära den. Då skjuter den plötsligt ut underläppen, som den gömt under huvudet. Skarpa hakar längst ut på underläppen griper det intet ont anande bytet och för det till larvens mun. Denna underläpp, som är ledad och förlängd, fungerar på liknande sätt som en människas arm. Den mellersta leden liknar armbågen och gör att underläppen lätt kan svänga fram och tillbaka.
När underläppen inte används och därför viks in under kroppen, händer något ovanligt. Hakarna täcker larvens ansikte likt en rånares mask. En passande förklädnad för dessa små undervattensdjur!
Livet i luften
Många larver bland de nära 5.000 arterna av trollsländor fullbordar sitt undervattensliv på ett år. Men andra kan ta mellan två och fem år på sig. Under denna tid genomgår de tio till femton på varandra följande hudömsningar. Många förändringar äger rum: antalet sexkantiga linser i fasettögonen ökar; antennerna får nya leder; benen förlorar sin hårighet; vingfästena uppträder på mellankroppen. Men dessa förändringar är bara ett förspel till deras förvandling till fullbildade trollsländor.
Larvens sista steg mot att bli en flygande varelse börjar i allmänhet på natten. Den klättrar upp ur vattnet och sätter sig fast vid strandkanten eller på en växtstjälk. Tolv hakar, två på varje fot, gör att den sitter stadigt. Här förblir den orörlig en stund, medan kroppen fullbordar metamorfosen.
Slutligen uppstår en rämna på mellankroppens ovansida, och den rufsiga trollsländan kämpar sig ut ur larvhuden. Till en början är de fyra vingarna fuktiga och hopvikta som en solfjäder, men undan för undan vecklas de ut, när blodet strömmar genom det vidsträckta nätverket av blodkärl, som löper genom de genomskinliga vävnaderna.
Även den nyutvecklade trollsländans färger är bleka och matta. Men de intensifieras, så att trollsländan till slut till och med kan tävla med fjärilen i skönhet. Den strålar nu i regnbågens alla färger — brunt, lavendelblått, ultramarin, grönt, azurblått, scharlakansrött, karmosinrött, lila, djupblått, klarrött och elfenbensvitt.
Trollsländan väntar i ungefär fem timmar sedan den lämnat sitt pansarliknande skal för att vingarna och kroppen skall hårdna. Så snart vingarna kan bära trollsländan störtar den sig ut i luften. Aldrig mer skall den använda sina ben att gå med. Den har blivit en flygande varelse.
Imponerande flygare
Den största trollslända som finns i våra dagar är en tropisk art med en vingbredd på nitton centimeter. Den räknas som en av de bästa och starkaste flygarna i insekternas rike. Denna ytterst fulländade flygare bland insekterna har faktiskt setts flyga med en hastighet av mellan åttio och hundra kilometer i timmen!
Vingarnas kraft kommer från flygmusklerna, som svarar för en fjärdedel av trollsländans hela kroppsvikt. Dessa muskler, som får vingarna att svänga fram och tillbaka 1.600 gånger i minuten, gör det möjligt för trollsländorna att tillryggalägga väldiga avstånd. De är sådana fantastiska flygare att passagerarna på ett fartyg sett dem susa fram över havet 280 kilometer utanför Afrikas kust. En art landade på en ö som låg 320 kilometer från fastlandet!
De tillryggalägger de största avstånden när torka eller hungersnöd tvingar dem att flytta. Dessa flyttningar antar ibland fantastiska proportioner. År 1839 täcktes himlen av milliontals trollsländor, när de följde floder och vattendrag över större delen av Europa. I Förenta staterna flyttade stora svärmar söderut år 1881, så att himlen bokstavligen förmörkades.
Men dessa skickliga flygare måste alltid vara på sin vakt. De hotas ständigt av fåglar, grodor och fiskar. Till skydd mot sådana rovdjur har trollsländorna sin snabbhet och skarpa synförmåga. Deras buktiga ögon, som täcker större delen av huvudet, kan spana långt i fjärran. Skaparen utformade dem så att varje öga innehåller lika många linser som ögonen hos 15.000 människor! De kan också se i praktiskt taget alla riktningar samtidigt. Och de är så långsynta att de kan upptäcka en mygga på tio meters avstånd.
Med hjälp av denna synförmåga kan trollsländorna komma undan nästan alla förföljare, däribland människan. Att försöka fånga dessa flinka flygare kan vara en svår uppgift. Barnen i Japan har emellertid kastat håvarna och gör i stället bruk av sin fyndighet. De fäster små kiselstenar vid ändarna av långa hårstrån och kastar upp dem i luften, där trollsländorna kretsar omkring. När en av insekterna slår ner på den förbipasserande stenen, snor sig hårstrået omkring kroppen på den, och så drar stenens vikt ner den till marken.
Även om dessa fascinerande skapelser kan undgå de flesta fiender, upphinns de som bebor tempererade trakter till slut av de kyliga höstvindarna. Trollsländans liv är kort och varar bara under de varma vår- och sommarmånaderna. På hösten finner man dem orörligt fastklamrade vid växtstjälkar eller löv, stela av köld. De flyger nu bara under den varmaste delen av dagen. Den första frosten gör slut på trollsländornas korta liv och berövar luften över fält och vattendrag deras tjusande vingslag.
Men livets kedja upphör inte här. Larverna fortsätter att mogna under dammarnas och vattendragens skyddande yta. När värmen återvänder flyr de ur sina trånga skal för att bli en ny generation av luftens flygande drakar.