”Ditt ord är sanning”
Lyckliga är fridstiftarna
NÄR man hör ordet ”frid” uttalas, är det behagligt för örat, lugnande för hjärtat och sinnet. Samma sak gäller vare sig det är paix på franska, paz på spanska, Frieden på tyska, eireʹne på grekiska eller schaloʹm på hebreiska. När Jesus sände ut de sjuttio evangelisterna, uppmanade han dem att säga: ”Frid vare över detta hus.” Det är en österländsk sed att man hälsar genom att önska varandra frid. Det är likadant i våra dagar. De första ord man får höra, när man ringer till israeliska ambassaden i New York, är inte ”God morgon!” utan ”Schaloʹm!”, ”Frid!” — Luk. 10:5.
Hur passande var det då inte att Jesus i sina lyckligprisningar eller ”saligprisningar” förklarade de fridsamma lyckliga, dvs. dem som verkar för friden. Han sade: ”Lyckliga de fridstiftare, att de söner av Gud skall kallas.” — Matt. 5:9, Rikets mellanradiga översättning av de grekiska skrifterna (den mellanradiga lydelsen).
Eftersom fridstiftarna skall belönas genom att kallas ”Guds söner”, följer därav att deras Fader, Jehova Gud, också måste vara en fridstiftare. Han är inte bara en fridstiftare utan Fridstiftaren! De som har föga tro på Guds ord och därtill missförstår det talar ofta om Jehova som en krigsgud. Men när det gäller Jehova är krig en sällsynthet, ett uttryck för hans vrede. Vrede är inte någon framträdande egenskap hos honom, men det är däremot kärlek. Hans vrede varar bara ”ett ögonblick”, hans goda vilja ”hela livet”. — Ps. 30:6.
Jehova Gud gör bruk av krig endast för att bli av med fridstörarna, så att friden kan råda i hans universum. Vi läser således: ”Han bringar krigen att upphöra intill jordens yttersta ända. Bågen bryter han sönder och skär spjutet i bitar; [strids]vagnarna bränner han upp i eld.” (Ps. 46:10, NW) Av den orsaken beskrivs han såsom ”den Gud som ger frid” och såsom ”fridens Gud”. Eftersom han också kallas ”den lycklige Guden”, är han framför alla andra den lycklige fridstiftaren. — Rom. 15:33; Fil. 4:9; 1 Tess. 5:23; 1 Tim. 1:11; NW.
Eftersom Jehova Gud är den store fridstiftaren, är det följdriktigt att hans enfödde Son, Jesus Kristus, som sade att han gjorde allt han såg sin Fader göra, också skulle vara en fridstiftare. (Joh. 5:19) Och så visar det sig också vara. Han kallas med sådana titlar som ”Fridsfurste” och ”fridens Herre”. (Jes. 9:6; 2 Tess. 3:16) Om hans regering läser vi: ”Så skall herradömet varda stort och friden utan ände.” ”Stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes”, när han utövar obestritt välde över jorden. Eftersom han kallas ”den salige, ende härskaren”, är också han en lycklig fridstiftare. — Jes. 9:7; Ps. 72:7; 1 Tim. 6:15.
Bland de till bekännelsen kristna finns det i våra dagar sådana som skulle vilja vara fridstiftare, till exempel de som tillhör ”Kristna fredskonferensen”. Den består av religiösa ivrare på båda sidor om järnridån. Dess medlemmar i Västerlandet säger emellertid att det skulle vara för mycket att vänta sig att deras verksamhet skulle ha någon inverkan på världsfreden. De strävar i huvudsak efter att hålla förbindelserna öppna med sina gelikar på andra sidan järnridån. Men de har föga framgång ens med denna blygsamma strävan, eftersom de har svårt att hålla frid inbördes! — The Christian Century, 10 juni och 11 november 1970.
Hur skall Kristi sanna efterföljare vara fridstiftare? Inte genom att blanda sig i politiken eller befrämja människors politiska planer. Jesus sade att hans efterföljare inte skulle vara någon del av världen. (Joh. 17:14) De är i stället i första hand fridstiftare genom att söka frid med Gud, den betydelsefullaste friden. De vinner denna frid med Gud genom att utöva tro på Kristi offer, genom att överlämna sig åt att göra Guds vilja och följa i Jesu fotspår och genom att sedan symbolisera detta överlämnande genom vattendopet. Faktum är att Jesus kom till jorden just för att göra det möjligt för människor att komma i ett fridfullt förhållande till Gud. Som vi läser: ”Han [Kristus] kom och förkunnade de goda nyheterna om frid för er, ni som var långt avlägsna, och frid för dem som var nära.” Ja, förmedelst Jesus Kristus erbjuder Gud frid åt både judar och hedningar. — Ef. 2:14—17, NW.
Endast sedan de kristna kommit i ett fridfullt förhållande till Jehova Gud är det möjligt för dem att uppnå och vidmakthålla ett fridfullt förhållande till sina medkristna. Det är när Guds andes frukter visar sig i deras liv som de kan åtlyda befallningen: ”Med fullständig anspråkslöshet i sinnet och med mildhet, med långmodighet, i det att ni i kärlek har fördrag med varandra och allvarligt strävar efter att bevara andens enhet genom fridens föreningsband.” — Ef. 4:2, 3, NW.
Dessa kristna fyller också sin uppgift som fridstiftare genom att föra ut ett fridsbudskap till dem som är utanför. I likhet med aposteln Paulus tjänar de som ”sändebud i Kristi ställe, liksom om Gud enträget manade genom oss. I Kristi ställe vädjar vi: ’Bli försonade med Gud.’” (2 Kor. 5:20, NW) Men de visar sig också vara fridstiftare genom att de följer rådet: ”Om möjligt, så vitt det beror på er, var fridsamma mot alla människor.” (Rom. 12:18, NW) Så länge de inte behöver överträda någon princip är de villiga att ge efter för fridens intressen. De försöker undvika att väcka tvistefrågor i onödan, de söker vara taktfulla, behagliga, redo att göra andra till viljes; de vet att de genom ett sådant handlingssätt inte bara kommer att vara effektiva fridstiftare utan också kommer att påverka andra människors hjärtan och sinnen, så att de kan bli försonade med Gud.
Jesus sade att fridstiftarna är ”lyckliga”, eftersom ”de skall kallas ’Guds söner’”. (Matt. 5:9, NW) Man måste emellertid tänka på att uttrycket ”Guds söner” används i Skriften i mer än en betydelse. Vi läser sålunda att Adam var en son av Gud. (Luk. 3:38) De änglar som lämnade sin himmelska ställning för att gifta sig med människornas döttrar på jorden kallades vidare ”den sanne Gudens söner”. (1 Mos. 6:2, NW) Och tid efter annan talade Jesus om sig själv såsom ”Guds Son”. — Joh. 3:18; 5:25; 10:36.
Jesu ord i Matteus 5:9 gäller i första hand alla som har blivit pånyttfödda av Guds heliga ande och därför har hoppet att bli andliga söner till Gud i himmelen. Om dessa fridstiftare är det skrivet: ”Anden själv bär vittnesbörd med vår ande att vi är Guds barn. Om vi alltså är barn, är vi också arvingar: Guds arvingar i sanning, men medarvingar med Kristus.” (Rom. 8:16, 17, NW) De kommer att bli härliga andesöner till Gud, som besitter gudomlig natur, har oförgängliga kroppar och äger odödligt liv.
Andra gudfruktiga fridstiftare kommer att bli mänskliga ”Guds söner”, eftersom han kommer att ge dem evigt liv. Men eftersom de också kommer att vara barn till den som är ”Evig fader”, Jesus Kristus, kan man mera exakt kalla dem söner till Jesus Kristus, Fridsfursten, och sonsöner till Gud. — Jes. 9:6.
Må därför alla som vill bli Guds söner och vinna evigt liv, antingen i himmelen eller i ett jordiskt paradis, bevisa sig värdiga att kallas fridstiftare!