Vad är lösningen på problemet?

FÄNGELSEKLIENTELET fortsätter att växa. Det gör brottsligheten också. Hur uppenbart är det inte att något annat måste göras. Men vad?

Det finns flera saker att ta hänsyn till. En är vad som står i människans makt. En annan är vad som ligger utanför hennes förmåga men som ändå ofelbart kommer att genomföras.

Vilka är några av de ting som människor och regeringar skulle kunna förändra, om de ville?

Det krävs enhetlig rättsskipning

En sak som de skulle kunna ändra på är den brist på enhetlighet som nu råder. Straffet för en förbrytelse är inte alltid detsamma på den ena platsen som på den andra. Detta fördärvar respekten för lagen och gör förbrytarna bittra.

En våldtäktsman i Connecticut får till exempel ett fängelsestraff på i medeltal ett år och nio månader. Men på andra sidan statsgränsen, i New York, sägs medelstrafftiden vara fyra år och två månader. En mördare i Texas får avtjäna i medeltal två år och nio månader. Men i Ohio bestraffas i allmänhet samma brott med femton år och två månader.

En trettiotvåårig, arbetslös man, vars hustru just hade fått ett missfall, förfalskade en check på 58,40 dollar. Han var en krigsveteran, som hade mönstrat av i vederbörlig ordning, och var inte tidigare straffad. Domaren dömde honom till femton års fängelse. Samma år förfalskade en annan, också arbetslös, trettiotvåårig man en check på 35,20 dollar. Han hade emellertid suttit i fängelse två gånger tidigare, en gång i sex månader för att han underlåtit att försörja sin hustru och sitt barn. Men domaren som behandlade detta fall dömde honom till endast trettio dagar. Mannen med bättre vitsord fick omkring 180 gånger hårdare straff!

I Atlanta fick en medelålders kassaförvaltare i en kreditförening bara 117 dagars fängelse för att han förskingrat 24.000 dollar. I fängelset träffade han en annan förskingrare i samma ålder som inte tidigare var straffad och som hade ett gott familjeliv. Han hade dömts till tjugo års fängelse plus fem års villkorlig frigivning med övervakning. En stripteasedansös i Texas fick femton års fängelse för innehav av marijuana. Men tre forskare vid ett läkemedelsföretag, som erkände sig skyldiga till att ha förfalskat data om läkemedel som skadade hundratals människor, fick sex månaders fängelse villkorligt.

Sådana fall belyser behovet av en lag som är enhetlig och rättvis och som tar hänsyn till förbrytarens tidigare förhållande till rättvisan. Men detta slag av rättvisa, detta slag av enhetlig rättsskipning, är inte inom synhåll från människans ståndpunkt sett.

Vad händer med offren?

En faktor som nästan helt saknas i behandlingen av brottslingar är hänsyn för offren. En människa kan göras till krympling, kan bli rånad, bedragen eller våldtagen, men ändå görs det föga för att ge offret kompensation. I stället får brottslingen fängelsestraff, och längre fram tycks det vara brottslingen som får medlidandet, medan man ofta glömmer det oskyldiga offret.

Vilket alternativ finns det till detta obalanserade tillstånd? Advokaten Ronald Goldfarb i Washington hade följande att erbjuda:

”Ett fullt utvecklat program för kompensation av offret är ett viktigt alternativ till fängelsestraff. Över 80 procent av brotten gäller egendom, och offret får föga skydd eller gottgörelse av att brottslingen bestraffas.

Jag tror att gottgörelse i de flesta fall är det enda som offret för låt oss säga en tjuv vill ha och som samhället i allmänhet vill ha för sin kollektiva sinnesfrids skull.

Om någon stjäl 100 dollar från mig, gagnar det mig mycket litet om tjuven får sitta i fängelse i ett år. Jag skulle hellre vilja ha tillbaka mina 100 dollar, ja kanske litet mer som plåster på såret.”

Hur föreslår han att detta skall åstadkommas, om brottslingen inte har några pengar? Han säger: ”Brottslingen utan pengar kunde få sona sitt brott på en allmän arbetsplats för att tjäna ihop pengar till att betala kostnaden för brottet. Särskilt svåra brottslingar kanske fråntas rätten att arbeta i frihet under övervakning, men också de bör få arbeta i fängelset för att gottgöra sitt offer.”

Kan ett sådant system fungera för några av dem som nu sitter i fängelse? Det verkar så, eftersom de flesta inte är vad man kallar förhärdade brottslingar. I själva verket framhöll fångvårdschefen Bennett:

”En av missuppfattningarna angående fängelserna är att de är fyllda med sadistiska mördare, desperata pistolmän, äventyrliga inbrottstjuvar och sluga svindlare. I själva verket uppgår ’storbovarna’ inte till mer än en på tio. ...

Resten är vad jag kallar fumliga personer, och den genomsnittlige fången har aldrig tjänat mer än femtio dollar på ett enda brott. Han är en ung, självlärd tjuv, som ger sig ut på jakt efter sitt eldorado, eller en idiot, som riskerar tio års fängelse för att lägga händerna på tio dollar ur en kassaapparat i en butik.”

Ett växande antal myndighetspersoner anser att många av dessa fångar kunde ha fått stanna utanför fängelserna helt och hållet utan att allmänheten skulle ha hotats. I själva verket blir redan somliga av dessa kategorier av fångar föremål för ett system med öppen fångvård, som Sverige och ett antal andra länder har experimenterat med. Dessa institutioner har inga murar, inga galler, inga patrullerande, beväpnade vakter. Man ger fångarna vidsträckta friheter och litar på att de infinner sig på sina rum efter arbetets slut. När det gäller detta slags fångar anser somliga experter att de flesta fängelser skulle bli praktiskt taget tomma, om man förband arbetet med kompensation för offret. De anser att endast de förhärdade brottslingarna behöver hållas i fängsligt förvar.

Har det någonsin förekommit att en hel nation använt ett liknande system för kompensation från förbrytarens sida i stället för fängelsestraff? Ja. Fungerade det? Ja. Det användes i landsomfattande skala av det forntida Israel.

Hur Israels lag fungerade

De lagar som styrde det forntida Israel gavs av Gud genom Mose. Eftersom Gud skapat människan, vet han naturligtvis bäst hur människans hela verksamhet skall försiggå, däribland behandlingen av förbrytare.

Som tidigare framhållits innehöll Guds lag genom Mose inga föreskrifter om fängelsestraff. Den föreskrev i stället andra speciella straff för brott. Brott mot egendom, till exempel stöld, förstörelse eller bedrägeri, behandlades aldrig genom att fängsla förbrytaren. I stället var det grundläggande straffet kompensation för offret.

Om någon till exempel stal en tjur eller ett får och ertappades med djuret, måste han kompensera det genom att ge offret två tjurar eller två får. Straffet var dubbelt upp i förhållande till det stulna eller den skada som gjorts. Om tjuven redan hade slaktat eller sålt tjuren eller fåret, ökade kompensationen: För tjuren måste han betala tillbaka fem tjurar; för fåret fyra får. Annan stulen egendom än boskap krävde dubbel kompensation. — 2 Mos. 22:1—9.

Men vad hände om den skyldige inte kunde ge någon kompensation för stölden? Då såldes han till slav, och priset användes som kompensation. Han tjänade sin husbonde tills han hade avtjänat sin skuld. Lagen krävde emellertid att han som slav skulle behandlas vänligt i egenskap av en lejd arbetare. Offret skulle alltså få kompensation, och det skulle också den få som betalade för slaven, eftersom han i gengäld skulle få arbete utfört. — 2 Mos. 22:3.

En individ som överfaller någon får i våra dagar antingen fängelsestraff eller villkorlig dom med övervakning. Men offret kanske måste vara borta från arbetet i flera veckor eller månader. Vem betalar offrets räkningar medan han är oförmögen att arbeta? Inte förbrytaren. I somliga fall kanske offret inte har några som helst inkomster och blir alltså en börda för samhället.

Men under den lag Gud gav det forntida Israel måste förbrytaren kompensera offret för den tid han inte kunde arbeta: ”Om män tvista med varandra och den ene slår den andre med en sten eller med knuten hand, så att denne väl icke dör, men bliver sängliggande, ... så skall den som slog honom vara fri ifrån straff; allenast ersatte han honom för den tid han har förlorat och besörje sjukvård åt honom.” — 2 Mos. 21:18, 19.

Men detta innebär inte att exakt samma metoder kan användas i våra dagars komplicerade och förvirrande samhälle. Utan tvivel skulle någon metod där förbrytaren kompenserade offret vara överlägsen fängelsestraff för förbrytaren och ingen kompensation för offret, vilket nu är regel.

Vad är att säga om dödsstraff?

I våra dagar finns det en tendens till avskaffande av dödsstraff, till och med när det gäller förhärdade mördare. Den skyldige sätts i stället i fängelse.

Men efter några år i fängelse blir somliga frisläppta. Ibland begår de nya mord. Frankrikes president Pompidou uppmärksammade nyligen en händelse då fångar i ett franskt fängelse dödade två vakter. Han använde detta tillfälle till att berätta om en man som hade mördat sin hustru, avtjänat sitt fängelsestraff som en mönsterfånge, frisläppts, gift sig med fängelsekuratorn — och mördat henne två år senare.

En annan mördare skröt över att han hade mördat tjugotvå människor. Han svor på att han skulle mörda en fångvaktare för att det skulle bli tjugotre. Medan han satt i fängelse i Leavenworth i Kansas verkställde han detta hot. Han dödade en vakt. Ett annat oskyldigt offer hade fått släppa livet till.

Detta händer alltför ofta. Frisläppta mördare dödar på nytt. Och alltför ofta glömmer man de oskyldiga första offren såväl som de oskyldiga senare offren i missriktat medlidande med mördaren.

Hur lydde Guds lag till det forntida Israel beträffande sådana brott? Den som blivit fälld som mördare skulle ofelbart dödas. Detta tjänade både som straff och som avskräckande exempel. Och det fanns ingen tvetydighet i denna sak. En domstol fällde inte ett utslag och en annan domstol ett annat. Ärendet behandlades på samma sätt över hela landet, därför att samma lagar gällde överallt. — 2 Mos. 12:49.

I det forntida Israel fanns det alltså ingen möjlighet att mördare kunde släppas fria för att döda ytterligare andra oskyldiga människor. Eftersom den som gjort sig skyldig till mord genom lagen blivit förvarnad om hur dyrbart livet är i Guds ögon, fick han också stå sitt kast.

Ouppsåtliga mandråpare blev annorlunda behandlade, men inte heller de sattes i fängelse. Därför att de vållat en annans död, måste de emellertid leva en fastställd tid inom ett område som särskilt avskilts för detta ändamål. Där kunde de leva ett normalt liv, men kunde inte lämna området utan att ådra sig dödsstraff. En restriktion ålades dem alltså, därför att de hade vållat en annans död, men en barmhärtig anordning gjordes för dem, därför att det hade varit ouppsåtligt. — 4 Mos. 35:6—32.

Det är också mycket intressant hur oförbätterliga brottslingar behandlades i Israel, även om deras brott inte i sig själva förtjänade dödsstraff. Om någon öppet vägrade att lyda lagen, om han var oförbätterlig, blev han dödad. På detta sätt uppnåddes två ting. Femte Moseboken 17:12, 13 säger: ”Du skall [genom avrättning] skaffa bort ifrån Israel, vad ont är. Och allt folket skall höra det och frukta, och de skola icke mer göra sig skyldiga till sådan förmätenhet.” Ja, obotfärdiga brottslingar ”skaffades bort”, avrättades. Detta tjänade som ett straff, som ett avskräckande exempel och också som ett skydd för de oskyldiga, som ville leva ett laglydigt liv.

Det fanns alltså inga fängelsestraff i det forntida Israel. Kostsamma fängelser och de oerhörda skatter som behövs för att vidmakthålla sådana var något okänt. Och så länge styresmännen och folket lydde lagen blomstrade nationen. Men när de underlät att respektera och upprätthålla dessa gudomliga lagar, började nationen förfalla till laglöshet. Slutligen ledde detta förfall till tillintetgörelse för nationen.

Varaktig förbättring

Nyckeln till verklig förbättring är undervisning. Undervisning i vad? I de rätta levnadsnormerna, de rätta moralnormerna, den rätta inställningen. Vem kan garantera att en viss undervisning är den rätta, den bästa för människorna? Endast den vägledning och undervisning som kommer från Gud kan uppfylla detta krav.

Detta betyder inte att du bör vänta dig att de anordningar för behandling av förbrytare som användes i det forntida Israel skall antas av nationerna i våra dagar. Ingen av dem vill underkasta sig Guds styre. Därför kan man inte förvänta att de skall tillämpa Guds lagar och principer i full utsträckning. Men ju närmare de kommer dessa, desto rättvisare och humanare kommer deras lagskipning att bli och desto mer effektivt kommer den att motverka brottsligheten.

Men till och med i denna fördärvade tingens ordning är en verklig förbättring möjlig i individuell skala. I våra dagar finns det människor som verkligen genomgår den sinnesändring som leder till ett rätt tänkesätt och uppförande. Hur då? Genom att följa bibelns råd: ”Och sluta upp med att ta gestalt efter denna tingens ordning, och bli i stället förvandlade genom att göra om ert sinne, för att ni må kunna för er själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja.” — Rom. 12:2, NW.

Till och med före detta brottslingar har gjort detta. De har blivit fullständigt förändrade genom sitt studium av Guds lagar, som finns nedtecknade i hans ord, bibeln. Genom att börja följa det överlägsna levnadssätt som Gud förordar har de blivit laglydiga och utgör nu en tillgång för samhället.

Vad skulle hända om stora folkskaror skulle handla så? Vi behöver inte spekulera över detta. Det är inte bara ett tankeexperiment. Stora folkskaror följer faktiskt detta handlingssätt i våra dagar! Mer än 1.500.000 Jehovas vittnen i 207 länder över hela världen har tillägnat sig Guds överlägsna levnadsnormer. De kan intyga att dessa normer är effektiva, praktiska. Och ett bevis för detta är att det bland Jehovas vittnen, som folkgrupp betraktade, praktiskt taget inte förekommer några brott. Det är ett av skälen till att hundratusentals människor har slutit sig till dem på senare år och fortsätter att göra det.

Men Jehovas vittnen har en realistisk syn på saken. De vet att denna tingens ordning i sin helhet är oförbätterlig. De väntar sig alltså inte alls att kunna omvända världen, så att alla börjar följa Guds normer för mänskligt uppförande. Gud själv har i själva verket tillkännagett slutet för denna laglösa tingens ordning. Hans handlingssätt med människorna historien igenom innehåller också följande profetiska garanti: ”Ogärningsmännen själva skall bli utrotade. ... De rättfärdiga själva skall besitta jorden, och de skall för evigt bo på den.” — Ps. 37:9, 29, NW.

Den tid är snart inne då Gud skall göra slut på denna världsordning. Då kommer han att rycka ifrån de mänskliga regeringarna all deras myndighet. (Dan. 2:44) Deras motstridande lagar kommer då att försvinna på ett enda ögonblick.

Därefter kommer endast Guds lagar att styra mänskligheten. Dessa lagar kommer att vara rättvisa, kärleksfulla, enhetliga, grundade inte bara på de ideal som fanns i den lag som gavs åt det forntida Israel, utan på kristendomens principer som Jesus undervisade om. Guds höga normer kommer att upprätthållas av en kärleksfull men fast och omutlig regering, Guds himmelska rike under Kristus, det rike som de kristna fått lära sig att bedja om. — Matt. 6:10.

I denna nya ordning kommer varje invånare att få undervisning i Guds överlägsna lagar. Då skall det som aldrig tidigare kunna sägas att ”landet skall vara fullt av HERRENS [Jehovas] kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet”. (Jes. 11:9) Med vilket resultat? De laglydiga invånarna i denna nya ordning ”skall i sanning finna sin utsökta lust i överflödet av frid”. — Ps. 37:11, NW.

Kommer det att finnas några fängelser i denna nya ordning? Nej, i stället kan vi förvänta att alla brott kommer att tas om hand på ett sätt som liknar det som förekom i det forntida Israel, utan användning av fängelser. De som sätter sin förtröstan till Guds löften och redan nu lever efter hans lagar kommer alltså ofelbart att få uppleva den tid då fängelserna skall försvinna från jordens yta.

[Diagram på sidan 17]

(För formaterad text, se publikationen)

EXEMPEL FRÅN DEN MOSAISKA LAGEN

BROTT KOMPENSATION

Stöld av ett får Två får

Stöld och slaktande av en tjur Fem tjurar

Stöld men oförmåga att ge Arbete för att betala

kompensation dubbla värdet av det stulna

Oförbätterlig brottsling Dödsstraff

[Bild på sidan 14]

Vilken kompensation får offret av brottslingen?