Vietnamkriget — vad har religionen lett till?
TUSENTALS unga katoliker, protestanter och medlemmar av andra religionssamfund har kämpat i Vietnam. Många kämpar fortfarande. Präster betjänar männen på slagfältet. Har religionen haft del i att leda männen till detta krig?
Vilken är de protestantiska religionssamfundens nuvarande ståndpunkt till denna konflikt? Jesuiten Robert Drinan framhåller i sin nyutkomna bok Vietnam and Armageddon (Vietnam och Harmageddon) ”den så gott som enhälliga åsikten bland protestantiska teologer att Vietnamkriget är moraliskt sett oförsvarbart”. Olika protestantiska samfund har nyligen gjort uttalanden som fördömer kriget.
Judiska religiösa organisationer har också på senare tid vänt sig emot kriget. En rubrik i Washington Post löd i december förra året: ”KENSINGTON TEMPLE-RESOLUTION KRÄVER ETT SLUT PÅ VIETNAMKRIGET.” Resolutionen uppmanade president Nixon att ”beordra och tillkännage ett fullständigt tillbakadragande av alla amerikanska trupper som opererar i och över Vietnam, Laos och Kambodja”.
Den katolska ståndpunkten
Men vilken ståndpunkt intar romersk-katolska kyrkan? I november förra året sammanträffade Amerikas biskopar till en landsomfattande kongress, och förstasidesrubriken i New York Times meddelade: ”USA:s KATOLSKA BISKOPAR BEGÄR ETT SLUT PÅ KRIGET I INDOKINA.” Den resolution som antogs av biskoparna framhöll ”omintetgörandet av människoliv och av moraliska värden” och sade: ”Det är därför vår fasta övertygelse att ett snabbt slut på detta krig är en moralisk nödvändighet av främsta prioritet.”
Biträdande biskopen Thomas Gumbleton från Detroit förklarade att resolutionen ”innebär att kriget är orättfärdigt”. Alla som instämmer i den katolska uppfattningen, sade han, ”kan välja att inte ta del i detta krig”.
Av dessa vittnesbörd skulle man kunna dra slutsatsen att religionen har lett mänskligheten bort från krig. Men varför har hundratusentals unga katoliker och protestanter kämpat i Vietnam under de gångna åren? Har de handlat stick i stäv med den vägledning de fått från sitt religionssamfund?
Förvirrande vägledning
Religionens motstånd mot Vietnamkriget är i själva verket inte så tydligt markerat som det förut sagda tycks ange. Ärkebiskop Philip Hannan i New Orleans sade till exempel att han tillhörde ”ett betydande antal av biskoparna som inte helt instämmer i resolutionen”, som nyligen antogs av Amerikas biskopar. Det är därför förståeligt att katolikerna också för närvarande kan bli förvirrade av den vägledning de får!
Det är på liknande sätt med de protestantiska religionssamfunden. År 1968 intog lutherska kyrkan i Amerika en ståndpunkt som gick ut på att de officiellt godkände valfri, samvetsöm vapenvägran. Men sedan dess har lutheraner också talat till förmån för att strida i Vietnam. I vårnumret 1970 av den lutherska publikationen Springfielder skriver till exempel professorn och regementspastorn Martin Scharlemann:
”Vi hör människor säga att vi måste älska vår nästa som oss själva. Naturligtvis är det så. Vem kan bestrida det, eftersom det är ett uttalande från Herren? Men det finns en annan sida av saken. ... Mitt förhållande till en nordvietnamesisk soldat är inte en angelägenhet mellan två människor. Däremellan existerar två lojalitetsförhållanden: min lojalitet mot mitt land och hans lojalitet mot sitt land. Jag har förpliktelser mot mitt land som överskuggar min hänsyn för hans; motsvarande förhållande gäller också för honom. Men när han blir sårad och när han behöver min hjälp, då blir han återigen min nästa i Nya testamentets etiska betydelse. Förhållandet mellan två människor uppstår på nytt.”
Denne prästman hävdar alltså att lojaliteten mot fosterlandet upphäver Kristi befallning att vi skall älska varandra. Det måste utan tvivel vara förvirrande för människor när deras kyrkosamfund godkänner samvetsöm vapenvägran, men en av dess präster ändå uppmuntrar till att ta del i kriget!
Man skulle kunna dra slutsatsen att denne lutherske prästs åsikter hör till undantagen nu för tiden och att religionen nu leder människor bort från att kämpa i Vietnam. Men förhöll det sig så för fem eller sex år sedan?
Tidigare syn på kriget
För mer än fem år sedan intervjuades romersk-katolska präster över hela Förenta staterna av en katolsk institution för opinionsundersökningar. Man frågade dem: Bör Förenta staterna fatta ett bestämt beslut att vinna kriget i Vietnam?
Prästerna svarade: Ja — 2.706; Nej — 371.
Prästerna gav ofta krigsansträngningarna sitt fulla stöd, både i ord och gärning. En tidning meddelade till exempel att en katolsk präst och två andra prästmän sökte ”övertyga en grupp studenter i Brooklyn om att det bibliska förbudet mot att döda inte gällde kriget i Vietnam”. Den katolske prästen Robert J. McNamara argumenterade: ”Vad vi gör där är nödvändigt för att förhindra fåmannavälde.”
Somliga präster tog mera aktivt del i kriget. En stor bild, som täckte en och en halv sida i tidskriften Life, visade en katolsk präst och bar följande text i fetstil: ”En modig präst som kämpar på egen hand.” I artikeln hette det: ”I krigets hetta är denna hjälmprydda, gevärsbeväpnade gestalt en egendomlig och uppmuntrande uppenbarelse — en katolsk präst som kämpar sitt eget privata krig mot Viet Cong.”
Varför förespråkade de katolska prästerna så gott som enhälligt att man skulle kämpa för en amerikansk seger i Vietnam? Den vägledning deras biskopar gav dem utövade säkerligen ett starkt inflytande. I november 1966 sade de amerikanska biskoparna i ett officiellt uttalande: ”Det är rimligt att hävda att vår närvaro i Vietnam är berättigad. ... Vi berömmer våra män i de väpnade styrkorna för deras tapperhet, och uttrycker vår tacksamhetsskuld till dem. ... Vi kan med gott samvete stödja vårt lands ståndpunkt under nuvarande omständigheter.”
Somliga biskopar uttalade sig precis som om kriget hade varit ett heligt korståg. Framlidne kardinal Francis Spellman sade att Förenta staternas trupper var ”Kristi soldater”, som kämpade ett krig för civilisationen och att något ”mindre än seger är otänkbart”. Till personer som ifrågasatte att Förenta staterna handlade rätt svarade Spellman: ”Mitt land — rätt eller orätt.”
Om Spellmans maning till ”seger” sade George R. Davis, pastor i National City Christian Church i Washington: ”Jag håller med.” Andra protestantiska prästmän visade på olika sätt att de delade denna uppfattning.
Robert Mummey, en pastor inom Christian Science, argumenterade till förmån för kriget och sade följande till en grupp studenter vid ett universitet: ”Dödandet måste utföras med rent hjärta, annars blir det ett omoraliskt dödande. Om våra soldater blev indoktrinerade att hata fienden, då skulle det vara en omoralisk handling att döda honom.”
Prästerna visade också att de stödde kriget genom att ära dem som dödats i strid. Martin Haerther, en luthersk pastor i Des Moines i Iowa, sade vid en begravning: ”När en soldat dör i strid i ett rättfärdigt krig [Vietnam] är det inte bara en ärorik död i fosterlandets tjänst utan också ett välsignat slut för honom. ... Jag är säker på att änglarna var där för att föra hans själ till himmelen och att han nu åtnjuter frid.”
Vad religionen har lett till
Det är tydligt att kyrkosamfunden i Förenta staterna understödde Vietnamkriget i dess tidigare skeden. Och vad ledde detta till?
För det första ledde det till att medlemmar av samma religion dödade varandra på slagfältet. Det finns till exempel uppskattningsvis en million katoliker i Nordvietnam. Vilken ståndpunkt intog de katolska prästerna där? New York Times meddelade: ”Kyrkoherden i S:t Antonii av Padova kyrka i Hanoi, Joseph Nguyen Van Que, ... sade att han brukade välsigna unga katoliker som förenade sig med de [nordvietnamesiska] väpnade styrkorna.” Medlemmar av samma religion har alltså dödat varandra på slagfältet i Vietnam, och med prästernas välsignelse!
Men som tidigare framhållits har det på senare tid blivit en förändring. En av flera samfund undertecknad ”Uppfordran till ånger och handling” har offentliggjorts, och där kräver man ett slut på kriget.
Men varför har de religiösa ledarna ändrat sin ståndpunkt? Svaret på den frågan bidrar till att avslöja vad som ofta avgör vilken ståndpunkt religionssamfunden intar i olika frågor och vart de alltså leder mänskligheten.
[Bild på sidan 6]
Somliga präster tog aktivt del i kriget, i likhet med denne, som avbildades i tidskriften ”Life”
[Bild på sidan 7]
Kardinal Spellman sade om Vietnamkriget att Förenta staternas trupper var ”Kristi soldater”