Vart leder religionen i moralfrågor?
PÅ SENARE år har det skett en moralisk ”revolution” inom världens religioner. Och med detta menar vi inställningen till otukt, äktenskapsbrott och homosexualitet.
Förenade presbyterianska kyrkan har föreslagit en ny ”sexualkodex”. Tidskriften Parade säger att den är ”så liberal att den praktiskt taget eliminerar synden som en betydelsefull faktor när det gäller sexuella förbindelser”. Bland de förändringar som förespråkats är ”avlägsnandet av alla restriktioner för ogifta vuxna som önskar leva tillsammans [i otukt]”.
Tidskriften Time tillägger: ”Rapporten talar om ’undantagsfall’ där äktenskapsbrott kan vara berättigat: ... Den säger också att kyrkan bör undersöka möjligheten till gruppäktenskap och andra sexuella samlevnadsformer för ogifta människor.”
Förenade metodistkyrkans kommitté för familjelivet har utfärdat en resolution som förespråkar sexuellt umgänge för ogifta människor. Lutherska kyrkan i USA har en 85-sidig broschyr, som skrivits av tjugoen prästmän, i vilken det förklaras att föräktenskapligt sexuellt umgänge är orätt endast om man hänger sig åt det av själviska skäl.
En präst i Danmark skrev i sitt församlingsblad Vedbæk-Gl. Holte Kirkehilsen:
”Intet är vunnet genom att begränsa all sex till äktenskapet. ... Det kan vara riktigt från etisk och kristen ståndpunkt att unga människor har sexuella förbindelser före äktenskapet, och det kan vara precis lika riktigt att gifta människor ... har sexuella förbindelser utom äktenskapet.”
W. L. Gustin, pastor i Morton Methodist Church i Illinois, sade i en predikan inför hundratals åhörare: ”Jag säger högt och jag säger klart och tydligt att äktenskapsbrott har med sig fördelar.”
Finns det någon tendens till eftergivenhet i fråga om sexualmoralen inom romersk-katolska kyrkan? Tidskriften Time meddelar:
”En måttlig liberalisering pågår på två fronter. För det första mjukar ett ökande antal kyrkoherdar upp sin tillämpning av den traditionella moralen, ofta på den grunden att människor som hänger sig åt otillåtet sexuellt umgänge kan vara så omogna att man inte alltid behöver ta deras skuld så allvarligt.
För det andra ifrågasätter vissa teologer dogmen om den ’naturliga lagen’, som ligger bakom kyrkans moralnormer. Enligt den naturliga lagen är en handling orätt om den är ’emot naturen’, men den nya moralens förespråkare tvivlar på att kyrkan kan vara säker på vad ’naturen’ egentligen är.”
Blir du förvånad över allt detta? Det kanske du blir, om du inte har hållit dig underrättad om vad som pågår inom världens religionssamfund. Och tro inte att dessa meddelanden är isolerade företeelser. Det är de inte. Sådana meddelanden är så talrika och så ofta återkommande att de utgör en tydlig tendens, särskilt bland yngre prästmän.
Inställning till homosexualitet
Homosexualitet? Kyrkosamfunden kan säkerligen inte stödja något sådant, kanske du tänker. Ta då del av vittnesbörden.
En grupp kväkare har gett ut en avhandling med titeln ”Towards a Quaker View of Sex” (Hänemot en kväkares syn på sex). Den hade följande att säga: ”Man bör inte beklaga ’homosexualitet’ mer än vänsterhänthet. ... En handling som ger uttryck åt äkta tillgivenhet mellan två individer och skänker njutning åt dem båda förefaller inte syndig i våra ögon.”
Romersk-katolska präster av Dominikanerorden utger varje kvartal en teologisk tidskrift med namnet ”The Thomist”. I ett av de senare numren hette det: ”Ibland kanske man motvilligt accepterar homosexuella förbindelser som det enda sätt på vilket somliga människor kan finna en tillfredsställande grad av mänsklighet i sitt liv.”
The Living Church, en veckotidskrift som utges av episkopalkyrkan, innehöll en artikel av San Franciscoprästen R. W. Cromey, som gjorde följande uttalande: ”Det finns ingen sexuell handling som är syndig i sig själv. ... Jag tror också att två människor av samma kön kan ge uttryck åt kärlek och fördjupa denna kärlek genom sexuellt umgänge.”
Tidskriften Time meddelade att Förenade metodistkyrkans kommitté för familjelivet förespråkade ”obetingat stöd av sex för ogifta människor, homosexuella och sådana som lever i icke specificerade ’andra samlevnadsformer’”. Förenade presbyterianska kyrkans föreslagna nya sexualkodex rekommenderade, som Parade framhöll, ”avlägsnandet av varje skamfläck som får homosexuella individer att känna att de befinner sig i olöslig konflikt med det kristna brödraskapet”.
Det finns numera kyrkor som nästan uteslutande betjänar homosexuella. Biträdande pastorn i en av dem sade: ”Vi är för det första en kristen kyrka och för det andra homosexuella.” Christianity Today omtalade: ”Samfundets moderkyrka i Los Angeles har en ungdomsledare som är förordnad av Förenade presbyterianska kyrkan och ordnar varje månad dans för homosexuella i 13- till 20-årsåldern.” Årets höjdpunkt för sällskapslivet inom kyrkan ”var en majfest, där man krönte en kung och en drottning. En lesbisk kvinna i konventionell mansklädsel valdes till kung; drottningen var en pojke” som liknade en flicka.
I flera länder, till exempel Nederländerna och Förenta staterna, har präster förrättat ”vigslar” mellan homosexuella. I ett televisionsprogram som visades i Frankrike erkände en holländsk präst att han var homosexuell. När den franske kardinalen Daniélou tillfrågades om detta sade han: ”Det är fullständigt klart att en homosexuell har full rätt att tillhöra kyrkan.”
Hur vanligt är det att kyrkosamfunden godtar de homosexuella? The Christian Century publicerade följande kommentar från den framstående teologen Norman Pittenger: ”Ett allt större antal kristna tänkare säger att homosexualitet inte i sig självt är något syndigt.”
Vilken förklaring ger de?
Hur förklarar dessa präster att de överser med otukt, äktenskapsbrott och homosexualitet? De säger att Gud inte fördömer sådant. Prästmannen R. E. Taylor säger till exempel följande om huruvida föräktenskapligt sexuellt umgänge är en synd: ”Bibeln ger inget bestämt, klart uttalat svar på denna fråga.”
Teologen Joseph Fletcher förklarar: ”Varje påstående att bibeln kräver att sex endast får förekomma inom äktenskapet är endast en slutledning. Det finns inget som uttryckligt förbjuder föräktenskapliga [sexuella] handlingar. ... Sex är inte alltid orätt utom äktenskapet, inte ens för kristna.”
Kväkarnas avhandling förklarar: ”Det är i första hand till honom [aposteln Paulus] som de som önskar angripa de homosexuella vänder sig. Det kan nämligen inte råda något tvivel om hans upptecknade åsikter (I 1 Kor. 6:9, v. 9). Hans uppfattningar kan emellertid ha varit personliga, ... så att S:t Paulus’ åsikter inte i sig själva är slutgiltigt bindande.”
Av sådana uttalanden kan människor dra slutsatsen att Guds ord inte har något slutgiltigt att säga om dessa ting. Det blir alltså en öppen inbjudan att hänge sig åt sådant. Alla präster överser visserligen inte med detta. Men allt fler av dem gör det. Och de förblir pastorer eller präster med gott anseende i sina kyrkor.
Du kanske personligen menar att din kyrka inte godkänner sådant. Men har du frågat din präst hur han ser på dessa ting? Vet du verkligen vad andra präster inom din religion lär i fråga om detta på andra platser? När vidtog man senast inom din religion disciplinära åtgärder mot medlemmar som utövat otukt, äktenskapsbrott eller homosexualitet?
Vad är sanningen?
Ett intressant prov kan hjälpa dig att fastställa på vilket håll sanningen måste vara att finna. Fråga dig själv: Om du är en äkta man, skulle du då vilja att din hustru hade sexuellt umgänge med en annan man? Om du är en hustru, skulle du då gå med på att din man hade sexuellt umgänge med en annan kvinna?
Om du är förälder, skulle du då bli glad om din son blev homosexuell eller en otuktig människa? Skulle du tycka om att din dotter utövade otukt eller lesbisk kärlek? Om du är ung till åren, skulle du då vilja att din far och mor hade sexuellt umgänge med andra personer, i stället för att vara trogna mot varandra?
Om du svarar ”Nej” på sådana frågor, då är ditt tänkesätt i detta ämne inte långt från Guds tänkesätt. Hans ord har mycket att säga om detta ämne. Och det är alltigenom kristallklart och lämnar inte rum för något tvivel. Och eftersom ”hela Skriften är inspirerad av Gud”, så är det Gud som förmedlar sin sanning till oss, vilken av bibelns skribenter det än är som säger något om sexualmoralen. — 2 Tim. 3:16, 17, NW.
Vad säger Guds ord om otukt, äktenskapsbrott och homosexualitet? Här följer några av de talrika bibliska uttalandena i detta ämne: ”Undfly otukten” (1 Kor. 6:18, NW); ”Otuktiga människor och äktenskapsbrytare skall Gud döma” (Hebr. 13:4); ”Varken otuktiga människor ... eller äktenskapsbrytare, varken män som hålls i och för onaturliga syften eller män som ligger med män ... skall ärva Guds rike.” (1 Kor. 6:9, 10, NW) Guds särskilt uttalade varning lyder: ”De som handla så förtjäna döden.” — Rom. 1:26—32.
Finns det någonting oklart i detta? Hur kan det komma sig att prästerna inte vet vad sanningen är? Det måste bero på att de inte bryr sig om det. Men bibeln varnar: ”Låt er inte vilseledas.” (1 Kor. 6:9, NW) Låt därför inte skrymtaktiga religiösa ledare, som stöder, ursäktar eller uppmuntrar till omoraliskhet, få tjäna som dina vägledare.
Var viss om att sådana religiösa ledares lögnaktiga ord inte har sitt ursprung hos Gud. Var har de då sitt ursprung? Jesus Kristus sade att Satan är ”lögnens fader”. Och han sade till de lögnaktiga religiösa ledarna på hans tid: ”Ni är från er fader, djävulen.” (Joh. 8:44, NW) Det är inte annorlunda i våra dagar.
När vi undersöker fakta ser vi alltså att Guds ord sannerligen har rätt, när det säger att i religionens världsvälde ”fann man ... alla deras blod, som har blivit slaktade på jorden” och att denna symboliska kvinnas hand ”var full av vämjeliga ting och hennes otukts orenligheter” och att ”de som bebor jorden gjordes druckna av hennes otukts vin”! — Upp. 18:24; 17:2, 4; NW.