Har du lärt dina barn att arbeta?

NÄR du svarar Ja eller Nej på denna fråga uppenbarar det mycket mer om din familj än du kanske tror. Såsom föräldrar kanske ert svar i stor utsträckning återspeglar de förhållanden och den miljö som ni blev uppfostrade i. Det kan också återspegla er nuvarande inställning till livet i allmänhet, förutom er omsorg om edra barns framtid. Ja, ert svar kommer att uppenbara saker och ting, inte bara om edra barn, utan också om er, deras föräldrar.

Låt oss tänka litet på er barndom. Växte ni upp på en lantgård där hela familjen måste arbeta hårt? Eller blev ni uppfostrade i en stad där det verkade finnas föga arbete för ungdomar? Arbetade edra föräldrar hårt för att försörja er? Och lät de er arbeta i hemmet medan ni var barn? Eller hade ni gott om fritid? Dessa erfarenheter från barndomen kan ha ett djupgående inflytande på er inställning när det gäller att lära edra barn att arbeta.

Den inställning ni har uppodlat till arbete under ert vuxna liv är också en betydelsefull faktor. Om ni till exempel bor i ett land som har lagt sig till med många arbetsbesparande anordningar inom affärslivet och industrin, kan detta påverka er inställning till arbete.

I våra dagar lägger man, som aldrig tidigare, stor vikt vid fler knappar att trycka på, fler datamaskiner, mer automation och mindre fysisk och mental ansträngning. Något som också åstundas av de flesta människor är färre arbetstimmar och mindre arbete att göra, så att man får mera fritid. Detta tämligen lättjefulla levnadssätt får många människor att utveckla motvilja mot arbete, ja, till och med att hata det. Om du fallit offer för ett sådant tänkesätt, kommer du att ha en negativ inställning till att lära dina barn att arbeta.

Och hur är det med dina barns framtid? — något som de flesta föräldrar lägger stor vikt vid. Om du anser att ett barn aldrig skall behöva göra ”ett skapande grand”, då kommer du att försöka skydda och bevara ditt barn från mer än minsta möjliga arbete och ansvar. Men om du i stället anser att arbete under ditt överinseende är till nytta för barnen, kommer du att leta efter sätt att ta deras tid och krafter i anspråk till produktiv verksamhet.

Människans Skapare uppmuntrar oss att ha en positiv syn på arbete. I sitt ord bibeln har han låtit nedteckna följande: ”Jag såg, att intet är bättre för människan, än att hon är glad under sitt arbete; ty detta är den del hon får.” (Pred. 3:22) Ungdomen är den rätta tiden att börja uppodla en sådan syn på saken.

När skall man börja?

Om dina föräldrar arbetade hårt, gav de dig förmodligen en god start i livet genom att lära dig att arbeta. Och om du inte har lagt dig till med den late mannens livssyn i denna maskinålder, är du utan tvivel övertygad om att det är till nytta för ett barn att få lära sig att arbeta. Frågan är när man skall börja.

Börja med ditt undervisningsprogram när barnet är mycket ungt. Barnet är då böjligt, villigt och ivrigt att lära. När det nått tre års ålder bör det ha lärt sig att lägga undan sina leksaker när det slutat leka. Åtminstone när det kommer upp i skolåldern bör du ha lärt det att klä sig och hålla sitt rum i ordning.

Dessa ting kan verka triviala, men de lär barnen att vara ordentliga och pålitliga — egenskaper som är nödvändiga för att de skall ha framgång med sina uppgifter längre fram.

Så börjar dina barn i skolan. Men är det allt som bör innefattas i deras arbetsschema för varje dag? Barnen blir inte alldeles uttröttade av att tillbringa omkring sex timmar i skolan. Det förstår man särskilt när man tänker på den vikt som läggs vid ferier, raster, idrottsövningar och den avspända undervisning och slappa disciplin som förekommer i klassrummen i våra dagar.

Med tanke på detta skulle det vara bra om barnen hade regelbundet tilldelade sysslor att utföra när de kommer hem från skolan. Det är bra att ha ett schema över sådana sysslor, som gjorts upp på förhand, så att varje barn vet vad som förväntas av det. Sådana scheman bör naturligtvis inte vara så orubbliga att man inte kan göra förändringar i dem när oförutsedda händelser inträffar. Det är också god övning för barnet att lära sig att göra sådana oväntade förändringar i schemat, eftersom det ofta kommer att få göra det under hela sitt liv som vuxen.

Vad skall man lära dem?

Uppgifterna efter skolan kan innefatta många ting som behöver uträttas i hemmet. Det beror naturligtvis på det slags hem man bor i — om det är på en lantgård eller i staden, om det är ett hus med trädgård omkring eller en liten lägenhet, som inte har något man behöver sköta om utanför ytterdörren.

Men oavsett var du bor finns det många ting i hemmet som barnen kan lära sig att göra, och att göra bra. För att nämna några få: dammsuga och sopa golven, damma och polera möbler, tvätta och stryka kläder, duka av bordet och diska middagsdisken och även att gå ut med soppåsen.

Varje flicka bör veta hur man lagar mat. Lär dem först de elementära uppgifterna att göra i ordning potatis och lök för att användas vid matlagning. Lär dem sedan undan för undan att göra sallader, laga olika kötträtter och göra smakliga efterrätter. De bör också veta hur det går till att baka. Även mödrar som själva inte är särskilt duktiga att laga mat kan med hjälp av kokböcker lära sina döttrar att laga goda maträtter.

Lär döttrarna i tidiga år att sy i knappar och stoppa strumpor. När de blir äldre kan du lära dem att sy på maskin genom att de får lappa arbetskläder, sy förkläden och fålla handdukar. Varje tioårig flicka bör också kunna sticka och virka — praktiska färdigheter som tränar ögonen och fingrarna.

Men bör dessa hushållssysslor tilldelas endast flickorna i familjen? Föräldrar med förutseende inser det förståndiga i att lära också sina söner att hålla huset rent och snyggt. Varje man bör kunna laga mat och sy när det blir nödvändigt, och pojkar kan lära sig grunderna till dessa färdigheter, om de kommer med på deras arbetsschema under barndomen. Det är verkligen inskränkt att tänka att pojkar blir omanliga av att lära sig laga mat och sy. Vetenskapen att krydda och smaksätta maträtter och matlagningens kemi är kunskapsfält som verkar tilltalande på manliga pojkar. Mannen Jesus Kristus var inte bara en god timmerman; han visste också hur man lagar mat, som bibeln antyder i Johannes 21:9—12.

På samma sätt är det praktisk vishet att lära både dina söner och döttrar hur man använder sådana vanliga verktyg som en hammare, en såg och en målarpensel. I alla hem blir det förr eller senare något som behöver repareras.

Låt pojkarna lära sig snickra och måla genom att de får förfärdiga hyllor som kan behövas i skåpen eller i källarvåningen. När de blir duktigare kan de få förfärdiga sådant som behövs även i de finare rummen. Låt dem måla om köksstolarna och klä om möblerna i vardagsrummet. Med tanke på priset på möbler och andra inventarier nu för tiden är det förståndigt att låta barnen tillverka och reparera dem i hemmet!

Det finns också många uppgifter utomhus som barnen kan utföra, särskilt om ni bor på en lantgård, där arbetet aldrig tar slut. Stadsbornas möjligheter kan vara något begränsade, men ofta finns det en gårdsplan att hålla ren, gräsmattor att vattna och klippa, fönster att tvätta, hus och staket att måla, bilar att tvätta och vaxa, för att bara nämna något. Även barn som bor i lägenhet kan ofta finna sådana arbetsuppgifter i grannskapet.

Låt om möjligt dina barn få en jordbit som de kan kalla sin egen trädgård. Ge dem den hjälp de behöver, men låt dem bära ansvaret. Detta betyder att de måste bestämma vad de skall plantera, och sedan måste de vattna och vårda sina växter och bekämpa skadeinsekter, fåglar och andra skadedjur, om de skall få se någon frukt av sin möda. Om det blir missväxt de första åren, uppmuntra dem då att lära av sina misstag och fortsätta att förbättra sina färdigheter och metoder.

Hur skall man lära dem att arbeta?

Många föräldrar kanske menar att det är en alltför stor uppgift för dem att lära sina barn att arbeta. Tillhör du dem som slår ut med händerna i en ”vad tjänar det till”-attityd, bara därför att du om och om igen måste säga åt ditt barn att göra samma saker? Måste du truga och bönfalla ditt barn att göra det ena eller det andra?

Det är en konst att undervisa, också att lära andra att arbeta. Tålamod, förståelse, vänlighet och kärlek är absolut nödvändigt. Skrik inte eller hota, och förlöjliga inte barnen för deras oförmåga. Naturligtvis kommer de att vara tafatta och klumpiga till en början. Men med övning från deras sida och gagnelig vägledning från din sida kommer de att göra framsteg. Det är under denna första lärotid som du i egenskap av instruktör måste ådagalägga tålamod, fördragsamhet och långmod. Kom ihåg att också du en gång varit ung, tafatt och oförfaren och att du först efter många år har uppnått effektivitet och skicklighet.

Har du någon gång sett en fem- eller sexåring som varit ivrig att få hjälpa sin pappa att tvätta och vaxa bilen, endast för att bli bortkörd av fadern, kanske med ett irriterat ”spring inte i vägen här”? När sedan barnet blir tolv eller femton år, kan samme far inte förstå varför pojken gör invändningar när han får i uppdrag att tvätta och växa familjens bil. En annan far låter sin lille son göra ren navkapslarna och kofångarna, och när han blir äldre får han tvätta dörrarna och stänkskärmarna. Vilken av dessa båda fäder är du?

Detta belyser en annan regel när det gäller att undervisa: Arbeta tillsammans med dina barn, när det är möjligt, för att få ett arbete utfört. På detta sätt inte bara föregår du med gott exempel; du kan också personligen övervaka arbetet och ge nyttiga råd till den uppväxande generationen. När uppgiften tillåter att ni arbetar tillsammans, säg då inte: ”Där är arbetet, sätt i gång och gör det” utan ”här är arbetet, och jag skall hjälpa dig med det”.

När du undervisar barnen är det bra att du hos dem uppammar iver och entusiasm att få arbetet utfört, och att få det väl utfört. För att göra detta måste du förklara värdet och betydelsen av varje arbete de får i uppgift att utföra. Då kommer de att inse varför det är nödvändigt att utföra det, och så småningom kommer de till och med att ikläda sig ansvaret att se till att det blir gjort.

Men om arbetet är svårt, enformigt eller tröttsamt? Hur kan man få ett barn att känna entusiasm inför ett sådant arbete? Somliga arbeten är sådana, och de utgör en verklig utmaning för ens uthärdande och envishet. Barnet bör hjälpas att inse detta ända från början. Låt det betrakta det som en utmaning, och försök inte bygga upp en falsk entusiasm. När det lyckats, vinner det då en känsla av tillfredsställelse över att ha uträttat något.

Det finns andra sätt man kan hjälpa ett barn att känna uppskattning över att få utföra tämligen motbjudande arbetsuppgifter. Du kan till exempel påminna ett barn, som drar sig för att diska middagsdisken, om hur lyckligt lottat det egentligen är som fått någon middag över huvud taget. Det finns millioner barn som lever på gränsen till svält och som skulle vara mer än glada att få diska middagsdisken bara för att de sluppit gå och lägga sig utan att få någon mat. Men nu kan det hända att ditt barn säger att det skulle vilja byta med dessa olyckligt lottade. I så fall kan du låta det gå och lägga sig några kvällar utan att få kvällsmat, tills det känner uppskattning över sitt privilegium att få diska efter maten.

Antag att barnet gör invändningar mot att utföra vissa uppgifter, till exempel att klippa gräset eller tvätta bilen, på den grunden att det är tröttsamt och gör musklerna ömma. Detta kan vara sant; så är det med de flesta arbetsuppgifter. Men blir man inte också trött och öm i musklerna av att spela boll eller simma eller göra en fotvandring? Vad är egentligen skillnaden?

Skillnaden ligger i ens sinnesinställning eller syn på saken. Det förstnämnda bär den motbjudande etiketten ”arbete”; det senare har den tilltalande benämningen ”sport” eller ”avkoppling”. Varför inte byta etikett på arbetsuppgiften? Varför inte göra arbetet angenämt i stället för obehagligt? Visa barnen hur man vinner en känsla av verklig tillfredsställelse och varaktig glädje över att ha uträttat något. Lär dem att känna stolthet över sitt arbete.

Belöningar och välsignelser

Alla ser vi fram emot någon form av belöning för att ha fullbordat en uppgift. Det kanske inte är något annat än tillfredsställelsen över att ha fullbordat den. Men belöningar utöver den personliga tillfredsställelsen uppskattas alltid. Därför visar förståndiga och omtänksamma föräldrar erkänsla för sina barns prestationer. Det kan vara bara ett enkelt ”Tack skall du ha, älskling” för de små tingen, eller också kan det vara ett mycket speciellt kärleksbevis för barnens ovanligt stora ansträngningar i sitt arbete.

Sådana belöningar som bevis på uppskattning tjänar som en ytterligare drivkraft för barnen att utföra samma eller andra uppgifter en annan gång. Det är också skriftenligt att belöna sina barn med ett ”Bra gjort”. — 1 Kor. 3:8; jämför Lukas 19:12—17.

Ni föräldrar kanske anser att det kräver mera att lära barnen att göra något än att göra arbetet själv, och det kan mycket väl vara så. Men acceptera detta ansvar att undervisa barnen som ett arbete, ditt arbete. Avbörda dig sedan ditt ansvar på ett förträffligt sätt, så kommer både du och dina barn att bli rikligt belönade. Som ordspråket säger: ”Ser du en man, som är väl förfaren i sin syssla, hans plats är att tjäna konungar.” — Ords. 22:29.