Religiöst stöd av krig

◆ I boken War, Communism and World Religions (Krig, kommunism och världsreligioner) skrev dr Charles S. Braden: ”Under hela första världskriget understödde kyrkosamfunden pliktskyldigast detta krig, sålde försvarsobligationer och värvade rekryter mitt i kyrkan, och de välsignade vanligen kriget. Det var ett fåtal som blev satta i fängelse som samvetsömma vapenvägrare, men bara ett fåtal, och de rönte i allmänhet föga sympati från kyrkosamfunden.”

Eftersom det är mer än ett halvt århundrade sedan detta krig slutade, kanske några tvivlar på att prästerna på den tiden verkligen intog en sådan okristlig ståndpunkt. Men boken Thoughts in War-Time citerar en essä av domkyrkoprästen B. H. Streeter, som publicerades under första världskriget. I denna essä, som bar rubriken ”War, This War and the Sermon on the Mount” (Krig, detta krig och bergspredikan), drog denne prästman följande slutsats:

”Om soldaten är övertygad om att hela mänsklighetens välfärd är inbegripen i det han kämpar för och följaktligen i det långa loppet även Tysklands välfärd, kan han inte endast skjuta tysken i skyttegraven på andra sidan utan att hysa någon känsla av personlig motvilja, utan han kan till och med göra detta av människokärlek. ... Soldaten är framför allt en man som är redo att dö för sitt land; och beredvillighet att dö för andra är i hög grad en kristen egenskap.”

Vilken ställning tror du att sådana blodbesudlade religiösa ledare har inför ”den som av Gud har blivit bestämd till att vara domare över levande och döda”? — Apg. 10:42.