Vad händer med religionen i Finland?
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Finland
I MÅNGA århundraden har religionen haft en stark ställning hos Finlands folk. För inte så länge sedan skulle det ha verkat otroligt att religionen kunde befinna sig i svårigheter i detta land.
Men nu ställs religionen inför mer än blott och bart svårigheter. Den befinner sig i stor fara att helt och hållet bryta samman! För närvarande beror denna fara i huvudsak på inre krafter. Men dessa är av sådan storlek att om religionen i Finland skulle utsättas för ett slag utifrån, skulle den inte ha någon möjlighet att stå emot det.
Vad har hänt, eftersom religionen, som under så lång tid varit en viktig del av folkets liv, nu har försvagats? Vem bär ansvaret för detta?
Vad som har hänt
För att få en bild av vad som i verkligheten har inträffat inom Finlands kyrkosamfund behöver man bara betrakta en del statistiska uppgifter. Det är till exempel missvisande att 92 procent av befolkningen sägs tillhöra evangelisk-lutherska kyrkan. De flesta människor blir mer eller mindre automatiskt medlemmar alltifrån barndomen.
Mer realistiska siffror kan iakttas i fråga om människors intresse för denna ”statskyrka”. År 1963 gick endast mellan 3 och 4 procent regelbundet i kyrkan. År 1970 sjönk till och med denna låga siffra! Det är inget tvivel om att det finska folkets intresse för religion håller på att avta.
Även om nio av tio officiellt tillhör den lutherska kyrkan, är deras enda intresse för kyrkan att gifta sig i den, bli begravna av den och få sina barn döpta och konfirmerade i den. För genomsnittsfinnen är kyrkan något som upprätthåller vissa funktioner men som inte bör beröra en allvarligt. En undersökning visade i själva verket att flertalet av de män man tillfrågade, som ville ha en kyrklig begravning, inte ens trodde på ett liv efter döden!
På senaste tiden har man kunnat skönja en annan tendens. Antalet personer som begär sitt utträde ur kyrkan (inte de som bara förlorar intresset för den) ökar — det fördubblades på ett enda år. En orsak till att allt fler människor vidtar denna åtgärd är följande: Så länge man är registrerad som medlem i kyrkan måste man betala kyrkoskatt. Men när man begär sitt utträde upphör denna förpliktelse.
Det minskade intresset för religion har också nått prästernas led. Detta gäller särskilt yngre präster och studenter vid prästseminarierna. Professor Mikko Juva i Kyrkornas världsråd gjorde följande uttalande vid ett möte för präster i Tammerfors som hölls den 14 april 1971: ”Vi lever nu i en svår tid av förändringar inom kyrkan. Dessa förändringar sker inte bara i vårt land, utan de äger rum i hela världen. Det finns många påtagbara tecken på detta. I många länder vill inte teologie studerandena bli prästvigda, och de vill särskilt ogärna ägna sig åt församlingsarbete.”
Han nämnde att denna kris för religionen i Finland blev särskilt märkbar år 1963, sedan Kyrkornas världsråds fjärde generalförsamling hade sammanträtt i Helsingfors. Men dr Martti Miettinen förutser något mer än bara en batalj. Vid en konferens för Evangeliska arbetsrådet, som hölls i Björneborg, sade han: ”Slutet för protestantismen kan snart bli en verklighet.”
Varför har detta hänt?
Varför har denna häpnadsväckande situation uppkommit i Finland? Varför befinner sig religionen i ett sådant tillstånd av förfall?
Ett av de grundläggande skälen är att kyrkosamfunden har omintetgjort sitt existensberättigande. Doktor Miettinen framhöll: ”Denna allvarliga utveckling började med att teologerna kritiserade bibeln, vilket ledde till att Guds ord förkastades såsom auktoritet. Jesus betraktades som blott och bart en människa, till och med en politisk revolutionär, inte Guds son. ’Gud är död’-teologin framträdde således.”
Om Kristus inte var Guds Son, då talar inte bibeln sanning; varför då studera den? resonerade tänkande finnar. Och om Gud är ”död”, varför då gå i kyrkan, där man talar om honom? Denna fördärvbringande ”högre kritik” av bibeln från prästernas sida sådde följaktligen otrons säd. Den raserade unga människors tro.
Den lutherske prästen Olavi Aula, som har till uppgift att undervisa ungdomar, förlöjligade i ett televisionsprogram bibelns berättelse om Kain, Noas ark och Jona. När det nu finns präster som har en sådan syn på saken, vilken uppmuntran får då det finska folket i allmänhet, och särskilt de yngre, att läsa bibeln eller lära sig något om Gud? Sådan undervisning underminerar tron på Gud och på kristendomen.
Detta framhölls i den kyrkliga tidskriften Sana som medgav: ”Att kyrkosamfunden är på väg utför är ett fastslaget faktum. Orsaken är inte så mycket ’den ogudaktiga världen’, utan vi kristna, som ... börjar överge grundvalen för vår tro.”
Som redan nämnts är prästerna direkt ansvariga för detta. När otron växer bland prästerna lägger folk märke till det, och så förlorar också de sin tro.
Men tänkande människor bör fråga sig själva: Vilka vet mest — Jesus Kristus och Gud eller dessa präster? Jesus visste att Gud hade inspirerat bibeln, och därför trodde han på och lärde ut de historiska sanningarna om sådana ting som skapelseberättelsen, floden på Noas tid och berättelsen om Jona. Han behandlade inte dessa redogörelser som myter. Han visste att dessa händelser verkligen hade inträffat. Vem tror du då det är som ljuger — bibeln, Kristus och Gud — eller prästerna?
Man får betala vad det kostar
Kyrkosamfunden i Finland har sannerligen förlorat sin grundval. Deras ledare lär inte människor sanningen om Gud och hans uppsåt. Därför var det ofrånkomligt att kyrkosamfunden skulle få betala vad det kostar att inte hålla sig till de sanningar om Gud som återfinns i hans ord, bibeln.
En del av denna kostnad är det låga anseende kyrkosamfunden har i människors ögon. Teologie studeranden Martti Mäkisalo sade till exempel: ”Om man frågar unga människor vad de väntar sig av kyrkans verksamhet, får man svaret: Jag skulle vilja ha ett antal rum där man kan spela skivor, dansa, dricka öl och göra vad man vill. Om man ställer samma fråga till äldre människor, får man helt annorlunda svar: Kyrkan bör återupprätta disciplinen. ... Medelålders människor, som gjorts främmande för kyrkan, ... föreslår att kyrkan skall bygga hus åt folk.”
Denne teologistudent drar slutsatsen: ”Föreställningen om kyrkan är förvirrad.” Detta är verkligen sant i Finland. Och vem är ansvarig för att den blivit så förvirrad? De kyrkliga ledarna själva.
En annan del av den kostnad som kyrkosamfunden får betala är att folket, och en hel del till och med bland prästerna, lämnar kyrkan i växande antal. Allt färre unga män vill ha att göra med att predika från predikstolar. Det är inte att undra på att dr Miettinen sade: ”Slutet för protestantismen [i Finland] kan snart bli en verklighet.”