Har Gud glömt bort människan?

TROTS människans ansträngningar att lösa världsproblemen fortsätter förhållandena att förvärras. Det är därför förståeligt att människor kan fråga: ”Har Gud glömt bort människan?” Har du ställt dig samma fråga?

Många människor i våra dagar tror att Gud har glömt bort människan. De tror tydligen att Gud skapat människorna på jorden och sedan övergett dem, på ungefär samma sätt som en man som sätter utomäktenskapliga barn till världen och sedan överger dem. Det är förståeligt att en människa inte känner något behov av en sådan Gud!

Men har vår Skapare verkligen handlat så? Är du uppriktigt intresserad av att få veta svaret?

Somliga människor låtsas bara att de vill veta. De kan visserligen fråga: ”Om det finns en Gud, varför tillåter han då att människan får lida så mycket?” Men i stället för att söka efter ett svar föredrar de att tro att det inte finns någon Gud, eller om det gör det, att han har glömt människan. Sådana människor är också ofta alltför stolta för att ens begrunda bevisen.

Även i forna tider fanns det sådana människor. De hade personliga uppfattningar om Gud, men de vägrade högdraget att kontrollera om dessa uppfattningar var riktiga. Kung David i Israel sade om sådana människor: ”I överensstämmelse med sin högdragenhet gör den som är ond inga efterforskningar; alla hans tankar är: ’Det finns ingen Gud.’ Han har sagt i sitt hjärta: ’Gud har glömt.’” — Ps. 10:4, 11, NW.

Eftersom somliga människor riktar samma anklagelse mot Gud i våra dagar, är det på sin plats att vi undersöker saken.

Har Gud verkligen glömt?

Är inte det sätt på vilket våra kroppar fungerar, utan mänsklig kontroll eller styrning, ett bevis för att Gud fortfarande uppehåller våra livsprocesser? Vi åtnjuter fortfarande gagnet av den underbart komplicerade läkningsprocess som snabbt reparerar skadorna, om vi till exempel skulle skära oss. Och vad är att säga om den häpnadsväckande process som förvandlar de många slag av föda vi äter till kött, ben, hår, naglar och andra byggnadsmaterial? Visar verkligen dessa processer, som fortsätter att fungera till gagn för oss, att Gud har glömt människan?

Tänk vidare på hur vi njuter av den enastående skönhet som är uppenbar överallt på jorden — strålande solnedgångar, snöhöljda berg, sandtäckta stränder, gröna dalar, brusande floder och färgrika, doftande blommor. Tänk också på hur små frön kan växa, så att de frambringar den häpnadsväckande mångfalden av utsökta födoämnen. Upprätthåller inte Gud fortfarande de lagar som möjliggör solnedgångar och piskande vågor såväl som de processer hos växterna som frambringar föda? Och måste man inte säga att allt detta är bevis på att Gud kommer ihåg människan?

En ytterligare undersökning visar att Gud inte endast har sörjt för människan i materiellt avseende. Han har också i sitt ord, bibeln, gett människan vägledning och råd när det gäller moralen. Så förträfflig är Guds lag som återfinns i Skriften att den berömde engelske rättslärde och domaren Blackstone en gång sade: ”Inga mänskliga lagar äger någon giltighet, om de strider mot den, och de av dem som är giltiga hämtar all sin styrka och all sin myndighet direkt eller indirekt från denna källa.”

Erfarenheten har visat att när människor lever i harmoni med Guds lag leder det till tillfredsställelse och framsteg i livet. En av de tidigare amerikanska presidenterna, Thomas Jefferson, skrev: ”Trägen läsning av den Heliga skrift gör folk till bättre medborgare, bättre fäder och bättre äkta män. ... Bibeln frambringar de bästa människorna i världen.” Att Gud gett oss sitt ord, bibeln, är också ett tydligt bevis för att han inte har glömt människan!

Det mänskliga lidandets problem

Det mänskliga lidandet har emellertid varit så framträdande att till och med en rättfärdig man en gång drevs att ställa frågan: ”Har Gud förgätit att vara nådig?” Men i stället för att dra en förhastad slutsats, gjorde denne man en noggrann undersökning, vilken fick honom att utropa: ”Gud, i helighet går din väg. ... Du är Gud, en Gud, som gör under. ... Så förde du ditt folk såsom en hjord.” — Ps. 77:10—15, 21.

Men med tanke på all ondska och allt mänskligt lidande på jorden kan somliga människor undra hur någon kan komma fram till en sådan slutsats. ”Hur kan en god Gud, som är allsmäktig, tillåta detta lidande?” frågar de.

Tänk efter ett ögonblick. Om Gud verkligen ansvarslöst har övergett sina jordiska barn, då är han inte god, eller hur? Men som vi har sett är det uppenbart att Gud har gjort och fortsätter att göra ofantligt mycket gott för människan! Tyder inte detta på att Gud har mycket goda skäl för att tillfälligt tillåta människans lidande?

Man kan till en början tänka att ingenting kan rättfärdiga tillåtelsen av det lidande som mänskligheten har fått utstå århundradena igenom. Men är det rätt att dra en sådan slutsats? Omständigheter kan uppstå då en god förälder kan tillåta att ett älskat barn får utstå tillfälligt lidande. Han kan till exempel tillåta en smärtsam operation, därför att han anser den nödvändig.

Skäl att tillåta lidandet

Först måste vi ta reda på hur mänsklighetens svårigheter i själva verket tog sin början. Berodde det på någon försummelse eller något förbiseende från Guds sida?

Tvärt om. Guds ord visar att mänsklighetens svårigheter fick sin början på grund av att det första människoparet, Adam och Eva, övergav Gud. De hade skapats som varelser med moralisk handlingsfrihet och ignorerade medvetet Guds lagar under påverkan av den upproriske ängeln Satan. På så sätt uppstod ett antal viktiga stridsfrågor. Några av dem var:

Skapades människan med förmågan att framgångsrikt sköta sina angelägenheter oberoende av Gud? Kort sagt, behöver hon verkligen Guds vägledning och överinseende? En närbesläktad fråga var om någon av det första parets avkomlingar skulle vara lydig och lojal mot sin Skapare.

Det var alltså moraliska stridsfrågor, som ifrågasatte att Guds sätt att styra var det rätta och att människans framgång och lycka verkligen är beroende av att hon underordnar sig Guds styre. Frågorna gällde inte huruvida Gud hade större styrka eller makt. Och det var inte bara begränsade stridsfrågor, som endast berörde människor, utan det är stridsfrågor som till och med änglarna i himmelen är intresserade av.

Gud kunde naturligtvis omedelbart ha tillintetgjort Adam och Eva såväl som Satan. På så sätt skulle han ha undanröjt allt motstånd mot honom; det skulle också ha inneburit slutet för människosläktet, som du är en medlem av. Men det skulle inte i verkligheten ha avgjort stridsfrågorna.

Det skulle till exempel inte ha gett något svar på frågan huruvida några av Adams och Evas avkomlingar skulle välja att förbli lojala gentemot Guds regentskap. Det skulle heller inte ha gett svar på huruvida några av dessa avkomlingar kunde förbli trogna mot Gud, om de blev satta på prov av Satan. Om således motståndet omedelbart hade undanröjts, kunde tvivel ha kvarstått i åskådarnas sinnen huruvida det fanns någon sanning i Satans anklagelser.

Eftersom stridsfrågorna är av sådan betydelse, i det att de ifrågasätter Guds sätt att styra och påverkar hans skapelsers förtroende för honom, beslöt Gud att de skulle avgöras en gång för alla.

Vad har resultatet blivit? Har Satans anklagelser mot Gud bekräftats eller bevisats vara falska?

Stridsfrågorna avgörs

Nå, vad är din mening? Har de gångna 6.000 åren av människans historia visat att människan har haft framgång i att på egen hand sköta sina angelägenheter utan hjälp från Gud? Har människan åstadkommit en god styrelse, som blivit till välsignelse och lycka för alla? Eller visar historiens skildring att människan behöver Guds vägledning, som Gud har sagt att hon gör? — Jer. 10:23.

Bevisen bör vara tydliga för alla. Människans långvariga försök att styra mänskligheten oberoende av Gud har varit ett sorgligt misslyckande! Det har lett till omätligt lidande för människorna. ”Den ena människan har makt över den andra, henne till olycka”, som det heter i bibeln. — Pred. 8:9.

Hur fjärran har inte mänskliga strävanden varit från den ordningsfullhet och precision, som kännetecknar det universum, som styrs av Guds lagar! Det är uppenbart att människan behöver Guds vägledning för att kunna sköta sina angelägenheter, eftersom det har lett till kaos att man har ignorerat Guds lagar. Ja, människan skapades med detta behov att lita till Guds lagar, precis lika säkert som fiskarna skapats med ett behov av vatten och andra varelser skapats med ett behov av luft att andas.

Och vad är att säga om Satans anklagelse att han med framgång skulle kunna vända alla mänskliga skapelser bort från Gud, om han bara fick tillfälle? Också detta påstående har bevisats vara en lögn, för hela historien igenom har det alltid funnits några människor som bevarat sin lojalitet mot Gud, oavsett vilka omständigheter de befunnit sig i. — Job, kapitlen 1 och 2.

Varför så länge?

Någon kan emellertid fråga: Varför har Gud anslagit en så lång tid, nära 6.000 år nu, till att avgöra dessa stridsfrågor? Kunde de inte ha avgjorts tillfredsställande för länge sedan?

Om Gud hade ingripit för länge sedan, kunde anklagelsen ha framställts att människan inte fått tillräcklig tid på sig för att utveckla en styrelse som fungerade och en teknologi som var nödvändig för att alla skulle kunna leva i välstånd. Men nu har människan haft tid att pröva varje upptänklig form av mänskligt styre och att göra ofantliga teknologiska framsteg, däribland att tygla atomkraften och att färdas till månen. Vad har resultatet blivit? En storslagen ny ordning till välsignelse för mänskligheten?

Långt därifrån! I stället finns det nu mer olycka och större svårigheter på jorden än någonsin tidigare. I själva verket har brottslighet, förorening, krig, upplösta familjer och andra problem fått sådana katastrofala proportioner att vetenskapsmän menar att människans själva tillvaro är hotad! Tidskriften Science för 28 november 1969 framhöll:

”I fortsatt avsaknad av bättre sätt att avhjälpa dessa mångfaldiga kriser är det kanske inte längre sannolikt att vi överlever 10 eller 20 år till, utan mera sannolikt 5 till 10 år eller mindre. Sannolikheten för att vi överlever till 1980 kan till och med vara lägre än 50 procent.

Detta uttalande kan förefalla osäkert och överdrivet dramatiskt. Men finns det någon vetenskapsman som vill göra en mycket mer optimistisk värdering, sedan han begrundat alla de olika riskkällorna och hur de ökar? Den korta tiden beror på att våra problem växer som en matematisk exponentialfunktion.”

Ja, efter nära 6.000 års erfarenhet av självstyre och sedan den yttersta gränsen av vetenskapliga ”framsteg” har nåtts, befinner sig mänskligheten på gränsen till en katastrof! Hur tydligt är det inte att människor inte med framgång kan styra mänskligheten oberoende av Gud! Dessutom kan ingen nu längre klaga på att Gud inte anslagit tillräcklig tid för att avgöra dessa stridsfrågor.

Men vad har Gud gjort under dessa gångna 6.000 år för att göra slut på människornas svårigheter? Har han bara suttit overksam och iakttagit hur människorna trasslat till det för sig och fått lida därför? Gud har sannerligen på ett underbart sätt upprätthållit de lagar och processer som gör liv på jorden möjligt. Men kommer han att göra något för att tillfredsställa människans behov av fred, hälsa och lycka?

[Bild på sidan 10]

Att Gud gett människan sitt ord, bibeln, är ett tydligt bevis på att han inte har glömt henne. Bibeln ger vis vägledning, som leder till tillfredsställelse och framsteg för människor, både unga och gamla

[Bild på sidan 11]

En förälder kan med goda skäl tillåta att ett älskat barn trots en del lidande får genomgå en operation; Gud har också goda skäl för att tillfälligt tillåta lidandet

[Bild på sidan 12]

Precis som fiskar skapats med behov av vatten och landdjur med behov av luft, så har människan skapats med behov av Guds vägledning