Hjälp! Vi behöver sopor!

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Västtyskland

ALLTFÖR litet sopor i en tid då mänskligheten hotas av avskrädeshögarnas jordskred. För närvarande beräknas den sammanlagda högen av sopor i Tyskland innehålla omkring 200 millioner kubikmeter. Denna kvantitet skulle kunna täcka omkring 2.000 kvadratkilometer med ett decimetertjockt lager.

Problemet med avskräde är internationellt. England och Frankrike har redan tillsatt statsdepartement som har hand om miljöskyddet. Den tidigare senatorn för Maryland i Förenta staterna, Joseph Tydings, hävdade att 4 milliarder dollar skulle anslås till att under en femårsperiod ta till vara sopor.

Hur kan det då vara möjligt att någon sänder ut nödsignaler efter mera avskräde? Ja, på de flesta platser önskar man inte mera sopor. Där har man för mycket av den varan redan nu. Men det finns områden där det är på sin plats med ropet: ”Hjälp! Vi behöver sopor!” Varför nu detta? Vad kan avskrädet ha för värde?

För omkring trettio år sedan upptäckte de styrande i Nederländerna dess värde för åkerbruket. Stadsfullmäktige i Haag projekterade en kostsam anläggning för sopbränning. Regeringen förmådde dem dock att överge sina planer och i stället kompostera avskrädet. Denna kompostjord visade sig mycket värdefull för åkerbruket. I. R. Teensma från Amsterdam skriver: ”I Nederländerna är behovet av sopor så stort att bara hälften därav kan täckas.”

Liknande situationer förekommer i andra länder. År 1971 var efterfrågan i Schweiz på komposterade sopor mycket större än tillgången, och i Tyskland var behovet så stort att det var svårt att få tillräckliga mängder för anläggningarna för Olympiska spelen i München. Rapporter från Blaubeuren i närheten av Ulm, där det finns en kompostindustri, avspeglar detta: ”Vi har inte tillräckligt med sopor [i kringliggande område] för att betjäna våra kunder med komposterade sopor.”

Sopförstöring

Sopor gör man sig i allmänhet av med genom någon av de tre metoderna dumpning, förbränning och kompostering. Efterfrågan på komposterade sopor antyder att det finns intressanta avsättningsmöjligheter med denna typ av sopförstöring, eller rättare sagt tillvaratagande av sopor. Vad är komposterade sopor och hur framställs denna produkt?

Det bästa exemplet på framställning av kompostjord, varvid avfallsprodukter ur djur- och växtriket långsamt sönderdelas, finner man i skogarna. Löv, barr, torra kvistar och liknande material faller till marken. Där i skogen arbetar oräkneliga varelser, från maskar ända till mikroorganismer, med att finfördela materialet. Omkring 90 procent av allt detta passerar genom maskarnas tarmkanal och förvandlas därvid till en välbearbetad kompostmassa, som ytterligare finfördelas av andra organismer. Bakterier och svampar sköter den återstående nedbrytningen av ”skogsavfallet”, så att myllan berikas av slutprodukten, humus. Denna naturliga process är naturligtvis alldeles för långsam för framställning av komposterade sopor.

Vad som krävs för att tillgodose efterfrågan är en ”expresskompostering”. Hur går då denna till? Och hur kan en angenämt doftande trädgårdsmylla och till och med grismat framställas ur avskräde? Låt oss ta en titt på hur en kompostfabrik arbetar.

En kompostfabrik

Sopbilen kör fram och tömmer sin last i en ränna. Ett transportband för in avskrädet i en kross. Denna maskin krossar och sliter sönder glas, trä, plastföremål och papper till småstycken som är bara ett par centimeter i diameter. Större föremål såsom konservburkar stannar kvar i krossens såll. Det material, som har passerat genom krossen, befrias från alla metallstycken med hjälp av en magnet.

Sedan kommer blandningen in i en knådningskvarn. Här pulvriseras avfallet till små partiklar. Vidare tillsätts rötslam (från ett avloppsreningsverk). Förruttnelseprocessen, som rötslammet sätter i gång, äger nu rum i höga behållare. Tillförseln av syre och fuktighet regleras automatiskt, så att livsbetingelserna blir idealiska för de mikroorganismer som finns i soporna. Den koldioxid som bildas leds bort i rörledningar. Anläggningen medför inga olägenheter med dålig lukt.

Eftersom rötslammet är en särskilt farlig bakteriehärd frågar man sig vad som händer med dessa farliga organismer under komposteringsprocessen. Under första dagen i de höga behållarna stiger temperaturen till mellan 80 och 85 grader C. Därmed förstörs sjukdomsalstrande bakterier. De värmeresistenta bakterierna förstörs av andra bakterier. Till och med den seglivade Bacillus anthracis förstörs. Resultatet blir att det farliga rötslammet renas.

Vad händer med glasbitarna i avfallet? Enligt dr Spohn i Heidelberg sönderfaller också pulvriserat glas under förruttnelseprocessen. Det förlorar sina vassa kanter genom mikroorganismernas angrepp. En informationsskrift från kompostfabriken i Blaubeuren säger: ”Glasbitar och dylikt behöver inte sorteras bort! De ingår i framställningsprocessen och blir helt ofarliga.”

Sedan massan fått ruttna under ett par veckor tas den nyframställda kompostmassan ut ur de höga behållarna och stackas för en tid av en månad, så att den kan få mogna riktigt. Resultatet blir en mogen kompostjord, i vilken det ursprungliga avskrädets innehåll har brutits ner fullständigt. Den ser ut som prima trädgårdsjord och är befriad från alla skadliga bakterier.

Värdefull för växterna och som grismat

Även om komposterade sopor inte är något gödningsmedel, skänker de nytt liv åt jorden och ökar dess förmåga att bevara luft, fuktighet och värme. När jorden håller kvar mera luft kan också mikroorganismernas livsprocesser ökas och vidmakthållas. Rätt använd kan kompostjord förnya och uppehålla jordmånens hälsa och produktivitet.

Friska och välsmakande grönsaker växer i sådan jord som har fått tillskott av kompostjord. Växterna är bättre skyddade mot sjukdomar om de växer i sådan jord. De blir så friska att de får en överraskande god motståndskraft mot parasiter utan några besprutningar. På experimentalfält blev exempelvis potatisplantor knappast berörda av skalbaggar. Undersökningar visade att parasiterna i allmänhet angriper endast sjuka växter.

Men vad kan soporna ha att göra med grismat? I Nederländerna, Schweiz och Tyskland använder man komposterade sopor som grismat, särskilt till föda åt unga djur. I Nederländerna förbrukades år 1966 omkring 1.500 ton kompostjord för detta ändamål. Fabriken i Blaubeuren exporterar sin produkt för sådana ändamål till flera länder. Denna ”svinjord” är inget fullvärdigt födoämne men däremot ett intressant tillsatsfoder med ett visst näringsvärde.

En analys visar att fodret innehåller mer än fyrtio olika mikroorganismer som har betydelse för tarmfunktionen. Naturliga hormoner, vitaminer och enzymer, som inte finns i det vanliga djurfodret eller i surmjölk, förekommer här. Rapporter från lantbrukare säger att ett tillsatsfoder av ”svinjord” under en period av fyra veckor gör att man kan undvara järntillsatser och antibiotika. Diarréer förebyggs, och djuren får ett skydd mot inälvsmask.

Frågan om användning

I stället för att anse att sopor och rötslam är otäcka avfallsprodukter uppmuntrar många auktoriteter oss att ta vara på dessa och använda dem som en råvarukälla. Jordbruket har sedan länge tagit steget in i maskinåldern, så varför inte utnyttja maskiner för att omvandla sopor till en rik råvarukälla?

Nederländerna säljer årligen inemot 200.000 ton kompostjord. Kompostfabriker i andra länder, såsom Tyskland, Frankrike, Italien och Schweiz, har haft framgång. En del företagare i denna bransch anser att ännu mer avfall med framgång skulle kunna omvandlas till kompostjord, särskilt för jordförbättrande ändamål.

Hittills har man alltid tyckt att det är enklast och billigast att föra avfallet till en soptipp. Men sopornas jordskred bara växer, och möjligheterna att göra sig av med dem på tippen blir allt mindre. De utgör dessutom en fara för miljö och grundvatten. Sålunda ställs allt fler områden inför frågan om deras sopor skall få bli ett irriterande och även hälsovådligt avfall eller om soporna skall få användas till att producera värdefulla varor.