Giftermål i tonåren — är det förståndigt?

EN KVINNA förklarade, när hon tänkte tillbaka på sitt beslut att gifta sig: ”Jag var arton år, och jag tyckte att han var den underbaraste man jag någonsin hade träffat.” Men var hon själv verkligen redo för äktenskapet? Varför ville hon gifta sig? Hon medgav senare: ”Jag hade helt enkelt kommit till den slutsatsen att giftermål var passersedeln till de vuxnas värld.”

Få eftertänksamma människor undgår att lägga märke till den omogenhet som återspeglas i denna inställning. Vad kommer det sannolikt att leda till när ett sådant tänkesätt ligger till grund för ett beslut i en så viktig angelägenhet som ett giftermål? Ofta leder det till olycka och skilsmässa.

Beskaffenheten hos de anspråk, den anpassning och det ansvar som äktenskapet för med sig kräver att man ådagalägger mogenhet och jämvikt tillsammans med kärlek. Du kan förmodligen dra dig till minnes ett antal bekanta som gift sig i 20- eller 30-årsåldern men som inte lagt i dagen dessa egenskaper — vilket senare lett till skilsmässa. Vad kan man då vänta, när de som gifter sig ännu befinner sig i tonåren?

År 1970 gjorde en professor i familjesociologi följande uttalande: ”Vetenskapliga undersökningar visar att tonårsäktenskap i allmänhet karakteriseras av hög skilsmässofrekvens och stark avsaknad av lycka, om man jämför med äktenskap som ingås mellan äldre kontrahenter.” En annan undersökning visade att kvinnor som gifter sig mellan sexton och arton års ålder och män som gifter sig före tjugotvå års ålder ”ofta visade prov på bristande anpassning” i äktenskapet.

Vad kan detta bero på? I boken Marriage for Moderns (Nutidsmänniskors äktenskap) hette det: ”Det finns förmodligen ingen enskild faktor som är viktigare än mogenhet när det gäller att göra äktenskapet till en framgång.” Och det tar tid att uppnå mental, fysisk och känslomässig mogenhet.

Men tillåter inte många länders lagar tonåringar att gifta sig, till exempel när flickan är sexton och pojken arton år? Jo, i många länder förhåller det sig så. Men ofta tillåter myndigheterna äktenskap vid denna minimiålder endast om föräldrarna ger sitt skriftliga samtycke. En annan ålder, till exempel tjugoett år, kan vara fastställd, vid vilken paret inte behöver ha föräldrarnas samtycke. Detta framhäver att föräldrarna måste bära ansvaret för att de tillåter sina ungdomar att gifta sig, när det är mycket mindre sannolikhet för att de har den mogenhet som krävs för äktenskapet. Om det leder till dåliga resultat, får föräldrarna följaktligen dela skammen.

I vissa trakter anser man visserligen att ungdomarna är redo för giftermål strax efter det att de i fysiskt avseende blivit i stånd att fortplanta sig, och skilsmässofrekvensen kan ändå vara mycket låg. Men lägg märke till vad som framhålls i boken Growth: ”I primitiva samhällen erbjuder barndomsåren all den lärotid en individ behöver för att passa in i sin kultur. Till följd av detta uppnås sexuell mogenhet och social mogenhet praktiskt taget samtidigt.” En tonåring i något av dessa områden lever och arbetar i allmänhet som en del av ett jordbrukssamhälle, vilket på många sätt hjälper honom att mogna. Han lägger märke till livets biologiska realiteter — fortplantning, uppväxt, sjukdom och död. Han upplever verkningarna av torka, oväder och blåst. Det har sagts att dessa ting ”fostrar honom på ett sätt som människogjorda lagar aldrig kan göra”.

I detta sammanhang kan vi lägga märke till att de exempel som bibeln ger på relativt unga människor som gift sig och fått framgång i sitt äktenskap också gällde medlemmar av ett jordbrukssamhälle. De befann sig dessutom under den patriarkaliska anordningen, där till och med en gift man med barn fortsatte att bo hos och ta emot vägledning från sin åldrige far.

Men är förhållandena likartade för många av våra dagars tonåringar? Boken Growth tillägger: ”I moderna industrisamhällen är situationen mycket annorlunda. Dessa komplicerade kulturer kräver komplicerade färdigheter och ett komplicerat beteendemönster. ... Den tid som förflyter mellan uppnåendet av sexuell mogenhet och uppnåendet av social mogenhet är därför lång.”

En tonårig äkta man kan till exempel finna att problemet att försörja hustru och barn utsätter äktenskapet för oerhörda påfrestningar. När det gäller arbetsanställning visar erfarenheten att tonåringarna ofta är de sista som blir anställda och de första som blir avskedade.

Något som också komplicerar situationen är att den sexuella dragningskraften ofta är den avgörande faktorn vid giftermål mellan tonåringar i sådana samhällen där individen själv väljer sin äktenskapspartner. I en bok om ungdomar hette det: ”Förmågan hos en medlem av det motsatta könet att inspirera till en romans tycks numera vara den främsta normen för val av äktenskapspartner. Men enbart denna egenskap är en mycket osäker faktor att grunda ett bestående och tillfredsställande äktenskap på.”

Även bibeln bekräftar det otillrådliga i att en ung människa skyndar sig att gifta sig så snart han eller hon känner det första anloppet av sexuellt intresse. Aposteln Paulus sade att det inte är orätt för en kristen att gifta sig, om denne ”tänker att han uppför sig otillbörligt mot sin jungfrudom, om denna är förbi ungdomens blomstring”. (1 Kor. 7:36, NW) Paulus använder här det grekiska ordet hyperakmos (av hyper, över, och akme, högsta punkt, en blommas fulla blomstring). När denna första våg av åtrå har gått förbi kan man göra en mera objektiv värdering av sina känslor och sin situation.

”Men blir inte somliga tonårsäktenskap framgångsrika?” kanske du frågar. Utan tvivel. En femtiofem år gammal man, som gifte sig när han och hans hustru var tonåringar, sade till exempel: ”Om jag skulle få göra om det, skulle jag göra på precis samma sätt.” Men innan du tar för givet att det kommer att bli så i ditt fall bör du ta en titt på denne mans bakgrund. Han uppfostrades på landet, och när han nådde de senare tonåren hade han och hans bror ansvaret för att driva en farm. Andra som gift sig unga och fått framgång i äktenskapet hade växt upp med stort ansvar när det gällde att ta hand om många bröder och systrar. Men hur många tonåringar är det egentligen som har haft jämförbara möjligheter att mogna?

Varken föräldrar eller ungdomar bör därför förhasta sig när det gäller att förespråka ett giftermål i tonåren. Även om somliga tonårsäktenskap har lett till framgång, har många fler i våra dagars komplicerade samhälle lett till olycka och skilsmässa. Äktenskapet är en gudagiven anordning — Gud instiftade det — men det är inget universalbotemedel för mänskliga fel och brister. Det är inte bättre än kontrahenterna i det. Om lycka och framgång skall uppnås, bör de båda parterna vara mogna individer, som vandrar stadigt på livets stig.