Låt oss skaka hand

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Västtyskland

FÖR iakttagaren förefaller det som om somliga människor rentav njuter av att få skaka hand. De gör det när de först träffas på dagen, även om de är gamla bekanta, och sedan återigen när de skils. Denna procedur kan till och med upprepas flera gånger om dagen, om dessa bekanta ofta skulle komma i varandras väg. I länder där detta är vanligt skulle det kunna uppfattas som en förolämpning om denna handskakningsprocedur blev förbisedd antingen när man kommer eller när man går.

Men det är inte alla som är entusiastiska över denna sed. Somliga säger: ”Vilken stel formalitet!” ”Varför kan man inte bara vara naturlig?” ”Så opraktiskt!” ”Dessutom tycker jag att det måste vara ohygieniskt att sprida alla dessa bakterier genom en sådan nära kontakt!”

Åsikter och sedvänjor är olika, eller hur? Det finns andra människor som skulle föredra att hälsa varandra med en kyss eller omfamning, genom att gnida näsorna mot varandra eller helt enkelt buga sig. Så länge som dessa hälsningsseder inte strider mot de principer som vägleder ditt samvete, varför då inte vara anpassningsbar, när du är i någon annans land, i stället för att ignorera hans levnadssätt och förvänta att han skall anpassa sig efter ditt? Vilket hälsningssätt människor än använder, värmer det oss invärtes när vi förstår att hälsningen kommer från hjärtat och är uppriktig!

Handslag i forna tider

Det finns några intressanta synpunkter på detta bruk att ta i hand eller ge handslag. Det är till och med omnämnt i bibeln såsom något som var känt bland israeliterna, fastän inte såsom en form av hälsning. De betydligt mindre hämmade folken i Mellersta Östern har mycket känslosammare sätt att uttrycka sin glädje över att träffas och smärta över att behöva skiljas än genom det tämligen konservativa sättet att skaka hand. På bibelns tid var handslag en gest som användes för att uttrycka överenskommelse, ratificering eller bekräftelse av ett kontrakt eller avtal. (Esr. 10:19) Denna gest är inte okänd ens i våra dagar; den har fortfarande haft rättsligt värde ända fram till vår farfars farfars dagar. De gamla germanska folken använde också den för att göra överenskommelser. Bibeln varnar för att ge handslag i syfte att gå i borgen för ett lån för en annan person. — Ords. 6:1—3; 22:26.

Medan somliga säger att romarna först började använda handslag såsom en hälsning, var det tydligtvis under medeltiden som handslag blev en vanlig sedvänja i Europa. Att räcka fram handen på ett visst förutbestämt sätt tjänade också som ett igenkänningstecken för att ange att man hörde till en viss grupp eller ett visst sällskap. Ett sådant utmärkande tecken på medlemskap i en sammanslutning eller att man delar ett särskilt tänkesätt är i bruk även i dag.

Typiska sätt att skaka hand

Skulle du nu vilja träffa några från vår tid med typiska handslag? Var och en har sin speciella handtryckning. Den förste vi träffar griper ivrigt tag i din vänligt utsträckta hand och klämmer till så att det knakar i den. Du är nu rädd att röra handen i fruktan för att alla benen är brutna, och om du bär en ring kommer du att få sköta om blåmärken i flera dagar.

Men alla är inte så fulla av vitalitet. Vår näste vän är till exempel inte det. Den kyla och fuktighet du känner, när hans hand slappt och olustigt dinglar i din, gör att du öppnar den för att se om det inte snarare är en fisk du har gripit tag i. Vår tredje vän är hjärtligare, och hans handtryckning eller ”pumpning” är avsedd att räcka en stund.

Naturligtvis finns det andra som använder systemet ”slå-och-missa”. Du tycks i själva verket aldrig få ett ordentligt grepp om deras hand, eftersom du upptäcker att den glider förbi din tumme och far upp längs armen. Och du har kanske mött den nonchalanta typen, som sträcker ut handen mot dig men genast vänder bort huvudet för att se på något annat, och då händerna möts finns det ingen ögonkontakt.

Till sist har vi den allra störste försvararen av handskakningstraditionen. Om han finner att hans händer är för fulla eller för upptagna för att skaka hand ordentligt, kommer han att för traditionens skull räcka fram ett litet finger eller vända armbågen till.

Vilket intryck fick du av dem som du just blivit föreställd för? Somliga visar, genom det exakta och noga övervägda sätt varpå de trycker din hand, att de är bestämt medvetna om vilket intryck detta gör. De försöker visa fasthet i förening med älskvärdhet och ger till sist en extra handtryckning som bevis på en varm och stark personlighet. Ja, ett handslag säger verkligen mycket om en persons karaktärsdrag. Men en människa som uppträder naturligt och inte tar sig själv alltför högtidligt är alltid uppskattad.

Bruka sunt förnuft

Vi är visserligen inte bundna av några regler, men här är några situationer där vi bör låta förnuftet råda. Den som inte är van att skaka hand har kanske en berättigad uppfattning om att vanan är opraktisk, när han, efter att ha gått in i ett rum där folk samlats, måste underkasta sig ritualen att ta i hand på nytt varje gång någon ny person kommer in. Och om man kommer sent till ett möte eller en diskussion som redan är i gång, skulle det vanligtvis vara hänsynsfullt att tyst ta plats utan att behöva känna sig tvungen att skaka hand med alla och därigenom störa mötet. Någon kanske känner sig ohövlig, om han inte hälsar på någon med detta formella handslag, men det vore kanske mera respektfullt och omtänksamt att vänta på det naturliga och lämpliga tillfället att uttrycka sin glädje över att få träffa sina vänner. Och har du någonsin tänkt på hur oaptitligt det kan kännas för somliga, om de blir tvungna att trycka en eller flera otvättade händer under en måltid?

Om du hör till dem som gärna vill spara tid, har du kanske förargat dig mera över det ideliga upprepandet av denna sällskapliga handling än över handlingen som sådan. Ta som exempel tyskarna, vars sed att ta i hand aktas mycket högt men som nu börjar undra om det inte går litet för långt, när man hälsar på en och samma person genom att skaka hand många gånger om dagen.

I tidskriften Time för 17 februari 1967 gjordes denna iakttagelse: ”Några tyska personalchefer beräknar att de anställda använder minst 20 minuter om dagen till att skaka hand.” I Tyskland har en expertkommitté för goda seder uttryckt det så här: ”Överdrivet handskakande är inte uppskattat och åstadkommer i själva verket ofta att det är svårare att uppnå personlig kontakt.”

Om vi då skall försöka vara förståndiga, när det gäller att använda den vanliga handskakningen, skulle det enklaste rådet att komma ihåg vara: Visa hjärtlig värme, medan ni använder urskillningsförmåga. Om vi följer detta råd i stället för att blint följa traditioner, kommer vi inte att ha några problem med att vara naturliga.

Nu är det dags att säga adjö. Men säger du att du inte vill göra det med en klapp i ryggen eller med en kyss eller med en omfamning? Nåväl, låt oss då skaka hand!