Road eller generad?

ANTAG att du vore tillsammans med någon som stod dig mycket nära och att denne gjorde ett ordentligt klavertramp eller gav ett dåraktigt svar i andras närvaro. Hur skulle du då känna det? Din kamrat skulle med största sannolikhet känna sig djupt generad. Men hur skulle du känna dig? Skulle du också känna dig generad, eller skulle du förena dig med de andra i att skratta åt honom eller driva gäck med honom?

När barn ser en blind eller invalidiserad person råka ut för någon olyckshändelse, kan de på grund av sin omogenhet tycka att det är något att skratta åt. Så till exempel brast en tanklös pojke ut i skratt när han såg en äldre, kraftigt byggd kvinna falla omkull på den hala gatan. Han tyckte att det var roligt, men det tyckte inte kvinnan, som kände smärtan och skadade sig svårt i fallet.

Bibeln formulerar träffande en princip som bör bli till vägledning för oss. Det heter: ”Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund. ... Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.” — Pred. 3:1—4.

Vad hjälper oss att veta när vi skall vara generade och gråta och när vi skall känna oss roade och le eller skratta? Förmågan att sätta oss in i den andres situation kommer att hjälpa oss med detta. Då kommer vi inte att likna en viss gladlynt, nygift flicka. Varje gång hennes man var förargad över att ha begått ett misstag eller över att något hade gått på tok, brast hon ut i skratt. Hon tyckte att det var roligt, men hennes reaktion fick hans förargelse att bli så mycket större och att vända sig mot henne. Detta bidrog naturligtvis inte till ett lyckligt familjeliv. Men erfarenheten lärde henne att visa större empati; och när hennes man var förtretad, höll hon antingen tyst eller gav honom en smula tröst.

Hur reagerar du, när någon som står dig nära begår ett misstag? Särskilt familjemedlemmar bör tänka på detta. Medkänsla, empati, hänsyn och omtanke bör få oss att betrakta andra familjemedlemmars misstag med medlidande i stället för att inta en överlägsen attityd och skratta försmädligt. Säger inte Guds ord om människokroppen att ”om en lem lider, lider alla de andra lemmarna med den”? Äkta män får rådet att älska sina hustrur ”som sina egna kroppar”. Om de verkligen gör det, kommer de inte att förringa sin maka, även om hon skulle begå ett misstag. Samma princip kan med fördel tillämpas även av de övriga i familjen. — 1 Kor. 12:26; Ef. 5:28; NW.

Olyckligtvis kan brist på medkänsla ofta ta sig uttryck i att man skvallrar om en annan persons misstag och talar med andra om dem. Är detta gagneligt? Bibeln råder oss ”att inte tala skymfligt om någon”. Detta innebär att man inte får skvallra om andras tillkortakommanden. Och kärlek kommer att undanröja till och med en önskan att göra detta, eftersom ”kärlek skyler allt som är brutet”. — Tit. 3:2, NW; Ords. 10:12.

Vi bör allesammans ha akt på hur vi betraktar andras tillkortakommanden. I våra dagar finns det nämligen en tendens hos många att inte visa något medlidande eller någon empati att tala om. Hur kommer det sig? I vissa fall beror det på att vi kommer i kontakt med så många människor. Ju fler människor vi frotteras mot, desto mindre personligt kommer troligen vårt förhållande till andra att bli. En annan faktor är också mycket sannolikt livsrytmen i det moderna samhället. Det tycks alltid vara så mycket att göra och så ont om tid att göra det på.

Vad vi matar vårt sinne med har också inverkan på hur vi känner för andra. Hur skall vi kunna undgå att bli förhärdade, om vi gör det till en vana att läsa böcker eller se filmer som handlar om våldsbrott? Hur skall vi kunna undgå att bli mera känslolösa, om vi som underhållning väljer filmer som handlar om hur man utnyttjar sina medmänniskor?

Hur mycket nyttigare är det inte att läsa Guds ord, bibeln, varje dag! Den kan hjälpa dig att visa medkänsla när det är på sin plats, eftersom den är full av både uppmaningar till och exempel på just detta. I Romarna 12:15 (NW) får vi det goda rådet: ”Fröjda er med dem som fröjdas, gråt med dem som gråter.” För att få ett exempel på en person som gjorde detta i fullkomlig utsträckning kan du läsa de fyra evangelierna, som berättar om hur Jesus Kristus, Guds Son, levde och verkade på jorden.

Vid Lasarus’ grav sägs det att ”Jesus grät”. Och när han såg de oansenliga och förtryckta människorna på hans tid ”kände han medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde”. Till sådana människor riktade han de trösterika orden: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är nedtyngda, och jag skall vederkvicka er. Ta mitt ok på er och bli mina lärjungar, ty jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, och ni skall finna vederkvickelse för edra själar.” — Joh. 11:34; Matt. 9:36, NW; 11:28, 29, NW.

Och varför bör vi vara angelägna om att göra vad som är rätt i dessa avseenden? Därför att det är rätt. På detta sätt återspeglar vi vår himmelske Faders egenskaper och ger honom ära. Om vi är känsliga och visar empati och medkänsla, kommer vi ofta att bli föremål för tacksamhet från den som plötsligt känner sig ensam därför att andra driver gäck med honom. Allt detta kommer också att bli till gagn för oss själva, för ”den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt”. — Ords. 11:25; Mark. 12:31; Luk. 6:31, 36.