Frankfurt Flughafen — framtidens flygplats?

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Västtyskland

I NÄSTAN åtta år var den ”Europas största byggarbetsplats”. Ofantliga mängder jord fraktades bort, och betongen flödade. Så småningom växte den nya flygplatsen i Frankfurt upp.

Känd som Europas centrum (varje vecka startar ungefär 5.000 flygplan, av vilka många är destinerade till jordens avlägsnaste delar) är Frankfurts flygplats, eller Flughafen, en av de största flygplatserna i världen. I Europa kommer den på tredje plats efter Heathrowflygplatsen i London och Orly i Paris. År 1971 betydde de 10 millioner passagerarna en oerhörd belastning för de föråldrade anläggningar som då var i bruk. Det var inte utan att man kände stor lättnad när den nya terminalen öppnade i mars 1972, hälsad av många som prototypen för modern, effektiv flygplatsplanering.

Fördelar och nackdelar

På många sätt kommer troligtvis denna splitter nya flygplats att göra de resandes lott lättare. Den nya Frankfurt Flughafen består inte av många utspridda terminaler, utan allt är samlat under ett tak. Den centrala luftkonditionerade fyraplansterminalen är över en halv kilometer lång! Den är så stor att det inte är ovanligt att man blir omkörd av flygplatstjänstemän på cykel, när man promenerar genom den. På en del ställen finns ”rullande trottoarer”, så att passagerarna snabbare kan förflytta sig längre sträckor.

Denna kolossala byggnad har plats för alla de 220 flygbolag som betjänar Frankfurt. Från terminalens mitt sträcker sig fyra långa påstigningsramper som fingrarna på en hand. Grupperade kring dessa ramper ligger uppställningsplatserna för flygplanen, vilket gör att passagerarna kan stiga i och ur planen helt under tak.

Förutom de tekniska hjälpmedel som krävs för att flygplanen skall kunna färdas säkert i luften och på marken, erbjuder flygplatsen många av de inslag man ser i en stad av mindre format. Det finns kontor, ett postkontor, polis- och brandstationer, banker, badmöjligheter, frisör och parfymaffärer, konferensrum, kapell, ett välutrustat sjukhus med röntgen- och operationssal, ett snabbköp, restauranger och butiker av alla slag.

För dem som inte har bil, har flygplatsen blivit lättare att nå genom det nya expresståget som går mellan Frankfurts centrum och flygplatsen på bara nio minuter. Man kan stiga på detta tåg i flygplatsterminalen några våningar under jord. Att komma ned till tåget kan emellertid vara en besvärlig uppgift om rulltrapporna inte fungerar, vilket hittills inträffat alltför ofta.

För dem som anländer till flygplatsen med bil, finns ett stort underjordiskt, automatiserat garage i tre våningar som är anslutet till flygplatsen. Det är byggt för att rymma 6.000 bilar. Trots att garaget är lätt tillgängligt är bilisterna ändå inte helt nöjda; de klagar nämligen över att de, trots den dyra ventilationsanläggningen, besväras av de farliga avgaserna.

Stora delar av dessa ofantliga parkeringsutrymmen är också avskilda och utan tillsyn, vilket underlättar inbrott i bilarna och andra brott. Dessutom strejkar ofta hissarna som bilisterna använder, och de alternativa trapporna är ofta mörka på grund av att lamporna vandaliserats. Så även om de typiska flygplatsproblemen med trafikstockningar och otillräckliga parkeringsmöjligheter minskats, så finns i stället andra olägenheter.

Bagageproblem

Långa incheckningsköer har man lyckats göra beundransvärt sällsynta, genom de mer än 240 incheckningsdiskarna. Alla dessa ligger bara några meter från terminalingången, vilket underlättar bagagehanteringen, men allt bärande elimineras inte. Bärare behövs fortfarande. Flygplatsen tillhandahåller också bagagekärror för självservice, men vid 12-tiden brukar dessa vara utspridda över hela den väldiga flygplatsen, och då är inte tillräckligt många kärror lätt tillgängliga för att betjäna de avresande.

Ungefär 12 procent av de 1.500 millioner kronor som flygplatsen kostade (dvs. 180 millioner kronor) användes för att installera datorstyrda transportband avsedda för transport av sammanlagt 13.000 resväskor i timmen. Varje väska ställs i en standardback vid incheckningsdisken. Varje back förses med en remsa med bestämmelseortens kodnummer. Detta nummer kan ”läsas” på elektronisk väg av 650 utplacerade läsanordningar.

Teoretiskt skulle då dessa bagagebärande backar förflytta sig genom systemet automatiskt, irrande fram och tillbaka till dess de anländer till den slutliga uppsamlings- eller avlämningsplatsen. När flygplatsen invigdes var en regeringsledamot närvarande för att få äran att trycka på knappen som skulle sätta i gång bagagesystemet och skicka i väg den första resväskan på sin datorstyrda färd. Denna händelse sändes ut över hela nationen via televisionens obarmhärtigt granskande blickar. Ögonblicket närmade sig. Knappen trycktes in. Men till allas bestörtning och förlägenhet rörde sig väskan inte ur fläcken. Systemet fungerade inte!

När detta skrivs, sex månader senare, har felet ännu inte rättats till. Utan tvivel kommer man till sist att utröna var felet ligger och sätta systemet i funktion. Under tiden expedieras allt bagage manuellt; en 180 millioners investering är obrukbar; och passagerarna får fortfarande stå och vänta otåligt på sitt bagage.

Meddelanden — högt och tydligt

Vid flygplatsens planering ägnades mycken eftertanke åt hur anvisningar och information skulle kunna ges klart, enkelt och korrekt. För att nämna ett exempel: Man använder ett unikt system av bildsymboler, som är begripliga (och ibland roande) för nästan alla, oavsett språk och läskunnighet. Symbolen för skötrum, till exempel, är en nappflaska, och nödutgångarna är markerade med skyltar som visar en eldsvåda och en man som springer. Systemet bygger på en serie symboler som utvecklats för att användas vid de Olympiska spelen i München 1972.

Information om planens ankomst och avgång är synlig på 216 utomordentliga, automatiska och lättlästa bildskärmar över hela terminalen. I avgångshallarna kan 120 flygturer tillkännages samtidigt. En central databehandlingsenhet kontrollerar tavlorna. Dessa bildskärmar kompletteras väl av ett högtalarsystem bestående av 6.000 specialkonstruerade och strategiskt placerade högtalare, som hörs väl och kan förstås.

Det bästa audio-visuella systemet i världen skänker naturligtvis inte någon glädje när det meddelar förseningar. En del förseningar är förståeliga — väder, reparationer, undersökningar för att förhindra kapningar osv. Men nyligen blev flyget föremål för en maskningsaktion från flygledarnas sida, beroende på en arbetskonflikt mellan dessa och den tyska regeringen. Flygbolagen, och indirekt den resande allmänheten, blev offer för konflikten.

Teknologi och den mänskliga faktorn

Det måste erkännas att Frankfurt Flughafen är mycket ny, och den behöver, som alla nya konstruktioner och anordningar, tid för att övervinna de första svårigheterna. Men det tycks som om denna moderna flygplats har haft mer än vanligt många ”barnsjukdomar”, trots att så mycket talar för den. Och det verkar som om problemen snarare tilltar än förminskas.

Den slutsats som kan dras av de erfarenheter denna flygplats hittills gett är, trots de högtflygande planerna, förhoppningarna och projektets enorma omfattning, att teknologi inte är och aldrig kommer att bli lösningen på alla problem. Den har sina begränsningar och brister, precis som de 25.000 människor som är anställda vid den nya flygplatsen.

Men huruvida Frankfurt Flughafen är en succé eller ett misslyckande eller litet av båda delarna, det överlåter vi åt resenären själv att avgöra när han reser den här vägen härnäst.